HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOI3) G. P. VANES. Öfversättning. Sjelfva hertigen var icke den minst upprymda i sällskapet, ebura emellanåt ett och ennat moln af tankfulihet lade sig öfver hans panna och en stunds tyst begrundande afbröt hans glada infall. Det var nära natt innan de framkommo till Soissons, och hertigen gick, efter att hafva ätit sin aftonmåltid tillsammans med kardinalen af Bourbon, genast till hvila, utan att meddela eig med någon af sina anhängare. Klockan var nära åtta den följande morgonen, och Carl af Montsoreau höll just på att vid den svaga gryningen ef en mulen dag kläda sig, med biträde afen tjenare, då dörren till bans rum utan föregående anmälan öppnades och hertigen af Guise inträdde, klädd i en med pelsverk fodrad nattrock af karmosinrödt sammet och hållande i handen åtskilliga bref och papper. En page följde honom med någonting inneslutet i en läderväska, som han lade ifrån sig på en etol, och aflägsnade sig derpå. Skicka bort er tjenareX, sade hertigen, sättande sig ned, Soch lemna mig nägra ögonblicks uppmärksamhet. Du, min vän, fortfor ban till tjenaren, som gjorde sig i ordning att gå ut ur rummet, ställ dig på den första afsatsen i trappan nedanför denna dörr. Om du ser någon komma upp, så ) Se A. B. n:r 190—193, 197—200, 202—210, 213, 215-218.