oa Rn oo CA en fullständig redogörelse för mån agens förhandlingar, få vi nu till en början göra detta. Utom de motioner, för hvilkas behandling vi redan redogjort, förekommo tvenne sådana om jagtens och fiskets vårdande, den ena väckt af kammarherre Paykuli, den andra af Jan Persson i Kungsberga, hvilken sistnämnde, bland andra åtfölje vidtagande till fiskets fredande, framöll, att förbud borde stadgas för fiske under lektiden, från den 1 April till den 1 Juni. Kammarherre Paykull förklarade sig med sin motion endast afse, att tinget skulle uppdraga åt länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott att till nästa ting inkomma med utlåtande om några åtgärder kunde vidtagas för vinnande af det åsyftade ändamålet. Han framhöll hurusom, på det sätt fisket nu bedrifves, Sverges befolkning på ett beklagligt vis misshushållade med en af sina förnämsta källor tör uppehälle och bergning. Enligt beräkningar, som man sökt uppgöra, skulle Uplands sjöar, utom fisket i den angränsande delen af Östersjön, årligen kunna lemna minst 80,000 lispund. Grefve Anckarsvärd, som förut vid föredragning af åtskilliga motioner klandrat det outredda skick, hvari de inkommit samt på sådan grund ansett dem ej förtjena afseende, gjorde nu åter samma anmärkning mot hr Paykulls motion, tilläggande, att vi förut ha tillräckligt med lagar och förordningar för jagtens och fiskets fredande. Tinget egde ej någon befogenhet att fatta några beslut, som afsågo att deri göra ändring. Dessutom trodde grefven det ej vara tillständigt att tinget kastade dylika fråors utredande på länets hushållningssällska . r Paykull vore ju sjelf ledamot a hushållningssällskapet och således bäst i tillfälle att direkte inom hushållningssällskapet väcka sitt förslag. Motionären besvarade dessa anmärkningar dermed, att, såvidt han ej läst kommunalförfattningens 2 S oriktigt, innehölle den, att landstingsledamot egde rätt väcka de förslag, som han ville skulle komma under öfverläggning på tinget. Han fästade grefvens uppmärksamhet på, att här ej vore fråga om någon riksdag med sina utskott, så att motionerna behöfde fullständigt motiveras, för att tjena till ledning för dessa. Här vore ledamöter samlade från alla länets delar, för att omedelbart diskutera å bane väckta förslag och under diskussionen få dem utredda. Någon ändring i gällande lag afsåg motionären alldeles icke — han ville blott finnna utvägar att se gällande lagar tillämpade på bästa sätt och efterlefda. Hvad anginge grefvens fruktan, att det ej vore tillbörligt för tinget att falla hushållningssällskapets förvaltningsutskott besvärligt, så ville motionären erinra, att han ansåg alla myndigheter skyldiga att tillhandagå tinget med de upplysningar som begärdes. Hvad anmärkningen derom, att hr Paykull inom hus: hållningssällskapet sjelf kunde väcka sina förslag, vidkom, så finge han upplysa att han en gång gjort detta, men utan påföljd. Komme eremot en begäran från landstinget, att hushållningssällskapet skulle ett sådant utlåtande afgifva, trodde han att sällskapet ej kunde undandraga sig att uppfylla uppdraget. Landsh, Liljenerantz tillkännagaf sin åsigt vara den, att det bästa sättet att komma till det resultat mo tionären önskade, vore att hvar och en landstingsman samt medborgare, likasom enskilda kommuner, sjkte åvägabringa jagtoch fiskeriöfverenskommelser samt hvar i sin stad öfvervaka gällande lagars efterlefnad. Landshöfdingen omnämnde, hurusom genom hans bemedling ett par dylika fiskeriöfverenskommelser kommit till stånd inom länet samt uppmanade två af tingets närvarande ledamöter, kapten Bring samt possessionaten Silfverstolpe, hvilka verkat för samma ändamål, att yttra sig öfver det resultat de å sin sida vannit. Hrr Bring och Silfverstolpe upplyste nu, att de äfven åvägabragt ett par fiskeriföreningar, hvilka, om också de ännu icke fullkomligt uppfyllde ändamålet, likväl redan visat ett välgörande inflytande. Hr Odelberg trodde at; man redan lagstiftat alltför mycket i detta fall. Felet vore att gällande lagar ej ef! lefdes. För sin del såg han ingen annan u att vinna ändamålet än att afbida en tid, då män finge en polismyndighet, som noggrannare än nu skedde öfvervakade lagars och författningars noggranna efterlefvande. Frågan om, huruvida tinget ansåg någon åtgärd böra vidtagas för ett aktsammare bedrifvande af jagt, afgjordes på det sätt, att vid begärd votering den mening segrade med 1 rösts öfvervigt, som ansåg att motionen ej till någon åtgärd borde föranleda. Äfvenså ansågs Jan Pehrssons förslag om förbud för fiske under lektid ej heller påfordra någon åtgärd af tinget. Vidkommande frågan om ett aktsammare beärifvande af fisket, så uttalade tinget den mening, att åtgärder borde vidtagas derför, och uppdrogs tillsvidare åt landshöfdingeembetet att söka åvägabringa fiskeriöfverenskommelser öfverallt inom länet, der sådana kunde påfordras. Hr Odelberg anmärkte härvid att landshöfdingeembetet äfven borde tillse att dessa efterlefdes, ett stadgande, som ordföranden förklarade omöjligt med den ringa polis som landshöfdingeembetet disponerade. Detta tillhörde, enligt hans förmenande, hvar och en enskild medborgare samt kommunerna. I hr Paykulls motion om fiskets fredande ingick äfven väckt förslag derom, att något borde öras för uppmuntrande af en så nyttig sak som fiskodlingen. Grefve Wirsen understödde motionärens förslag samt förklarade att det var sorgligt att se huru litet som hos oss gjordes för denna sak, jemförelsevis med i Frankrike och synnerligen i Skottland, och uttryckte grefven den önskan, atttinget i denna del måtte bestämma sig för något mindre anslag för ändamålet. . Hvyarje bemödande att komma till en positiv åtgärd mötte likväl nu såsom förut motstånd, och huru saken vändes och ventilerades, så stadnade man slutligen i det beslut, att man skulle, med tillkännagifvande att det nuvarande tinget . vore hågadt att för ändamålet bevilja ett mindre Ianslag, uppdraga åt hushållningssällskapets förvaltningsutskott att till nästkommande ting in-1; komma med förslag i det afsedda syftet, deri bästa sättet och stället, der en dylik fiskodlings anstalt kunde anläggas, skulle uppgifvas. Förhandlingarne i gårdagens förmiddagsplenum rörde sig, såsom vi i gårdagens tidning nämnde, omkring ordnandet af länets sjukvård. I detta ämne hade motioner blifvit väckta af kammarherre Paykull, brukspatron Tamm, Anders Eriksson, öfverjägmästaren Bahr samt possessionaten Sahlström. Sedan hufvucbeslutet. för hvilket vi i ett föregående referat redogjort, efter en ganska liftig och sakrik debatt, blifvit fattadt ij förmiddagens plenum, afbröts detta samt fortsatI te: kl half 6 på e. m. Dervid uppstod nu fråga om, huru den utvidgning man-beslutat gitva åt sjukvårdsanstalterna inom länet, skulle åvägabringas. Hrr Paykulloch frih, Cederström ansågo lämpligast att öfverlemna utredandet häraf åt en komite. Grefve Anckarsvärd, som missförstod hr Paykulls mening så till vida, att han trodde att hr Paykull velat att komit6n genast skulle utses samt sammanträda, för att till närvarande landsting afgifva utlåtande, motsatte sig af sådan anledning det väckta förslaget om en komitt, som han trodde ej kunna hinna uträtta någonting i anseende till den korta tid som återstod för landstinget, utan, hemställde han, att man i stället skulle vördsamt uppdraga åt konungens befallningshafvande att till nästkommande ting upprätta förslag i det afsedda syftet samt dermed då inkomma. j. Kammarherre Paykull och grefve Anckarsvärd : råkade med anledning af detta missförstånd ien debatt med hvarandra, som slutade med att hr grefven, sedan kammarherren förklarat att han ingalunda åsyftat att komiten skulle atgifva utlåtande till nuvarande ting, slutligen anmärkte, att han och kammarherren oupphörligt misslörstodo hvarandra, ånyo erinrande om det omotiverade skick, hvari alla kammarherrens motioner och förslag framställdes. Det vore absolut na do mitt rmntinanarna Iinnahälls någAnting