STOCKHOLM den 33 Sept. Finska trontalet. Dagens finska post har medfört det trontal, med hvilket ryska kejsaren i fredags öppnat den finska landtdagen och hvilket vi å annat ställe i bladet in extenso meddela. Detta tal är, såsom man finner, affattadt med mycken diplomatisk finhet, i ändamål att låta liberalt, på sammå gång det så mycket som möjligt undviker att ikläda monarken några nya förpligtelser. Hufvudsyhet deri är synbarligen att söka förekomma, att ständerna inlåta sig på några uttalanden i och för det konsti:utionella statsskickets verkliga införande, stadgande och utveckling. Ölverallt i landet hade vid och med anledning af landtdagsmannavelen der åsigten gjort sig gällande, att det vigtigaste åliggende för landtdagsmännen vore, att söka genom ett enigt och energiskt uttryck af landets allmänna mening verka för att landtdagarne blefve periodiskt återkommande, att ständerna erhölle initiativ i lagstiftningsfrågor, att skattebevillningsrätten icke blefve iilusorisk genom olagligt upptagande af statslån utan ständernas hörande och ge nom bristen på all kontroll öfver statsmedlens användande, att, med upphäfvande af en, en verklig lagstadgad tryckfrihet inf samt slutligen att nödiga reformer i landtdagens urmodiga sammansättning och arbetssätt komme att förberedas. Trontalet innehåller nu åtskilliga uttalanden, som äro egnade att besvärja denna opinionsstorm och förmå landtdagsmännen att alldeles afhälla rig från hvarje uttalande i de stora konstitutionella frågorna, utan inskrinka sig att helt beskedligt votera de begärda anslagen och yttra sig öfver de ifrågasatta förändringarne i brottmålsoch civillagen. Hvad landtdagarnes periodicitet angår, har kejsaren på förhand sökt bemöta de väntade framställningarne med ett löfte derom, att en ny landtidag skall sammankallas om tre år, samt att om finska folket visar sig ha riktigt förtroende till kejsaren och gör sig förjent af hans förtroende, så kan ett sådant törhållande gifva honom en anledning att sammenkalla ständerna till periodiskt återkommande landtdagar. Detär, som man finner, ett löfte, som är mer än vilkorligt, och som gör allt beroende deraf, att finska folket hyser så blind tillförsigt som möjligt och framförallt icke uttalar nägra önskningar och reformbegär, som kunna tolkss såsom innebärande ett misstroende. Till yttermera visso antyde, att landtdagsmännen icke ha tid att sysselsätta sig med annat än de för dem framlagda frågorna, emedan de icke komma att erhålla någon förlängning i den för deras sammanvaro bestämda tiden, tre månader. Hvad statslån angår, så förklaras visserligen att sådana icke komma att upptagas annat än i den ordning grundlagen föreskrifver, genom ständernas medverkan, men de undantag, som i och med detsamma uppställas, göra löftet härom mycket illusoriskt; ty så länge Ryssland torteätter sin nuvarande politik, kan det alltid bli anlednivg att åberopa fiendiliga anfall mot någon del -f ryska riket och andra allmänna olycekor såsom anledningar till statslåns upptagande på egen hand. Hvad nödiga reformer i landtdagens sammansättning och verksamhet m. m. angår, så vill kejsaren ejelf helt och hållet taga dem om hand och framlägga förslag derom — vid nästa landtdag; men han prevenerar derom att han ali kommer att åt sig ensam förbehålla hvarje initiativ i grundlagsfrågor. Om tryckfribelen icke ett ord. Hvad den kejserliga regeringen har för åsigter och afsigter rörande denva, det vigtigaste elementet för ett verkligen legbnndet och konstitutio nelt samhällsskick, kan man emellertid erfara ef det cirkulär, som samtidigt med Jandtdagens öppnande blifvit tillstäldt tidningsredaktionerna och hvilket här nedan fiones meddeladt uti en vår korrespondens från Helsingfors. Om, oaktadt bristfällig! eterna i Sverges folkrepresentation, ett konstitutionelt statslif efter 1809 i vårt land kunnat utveckla sig, gå beror detta i främsta rummet och snart sagdt uteslutande på tryckfriheten. Man kan då lärt föreställa sig hura pass mycken konstitutionalitet skall kunna göra sig gällande i Finland, vid komplett afsaknad cf all tryckfrihet och då det representativa maski neriet der är ännu mera urmodigt och intrassladt än det hos oss befintliga. (Rid darhuset sönderfaller der t. ex. ännu i tre särskilda klasser, hvilka hvar för sig besluta i hvarje fråga.) Vi äro fullkomligt öfvertygade derom, att de finska patrioterna hvarken af förespeglingar eller skrämskott skola låta sig sfvän das från den väg de ärnat beträda med afseende på den konstitutionella utvecklingen. Underlåia de na att uttala sig i dessa ämnen; eå skall utan tvilvel vid ett annat tillfälle folkrepresentanternas tystnad åberopas eåsom ett bevis derpå, att de fordringar häratinnan, som i det oftentliga framträdt, endast utgjort enskilda personers förflugna projekter, hvilka saknat all tetydelse och fotfäste i folkets mening. Sverges erfarenhet kan med afseende härpå i visst fall vara lärorik för Finland. Stäm ningen i Sverge 1809 är i mycket jemförlig med den, som nu råder i Finland. Då fanns inom alla stånd en liberal reformifver, böjeise att för det allmänna bästa uppoffra orimliga privilegier, åhäga att jemna rättigheter och skyldigheter. Man trodde sig dock ieke ha tillräcklis tid för att genast gripa sig an med de stora reformer, som man förklarade oundgängligt nödvändiga, utan man uppsköt dem till ett annat ille, som man .