han sig hastigt och tillede: CUtur kungens råd, hvaruti hon lärer råkat. Hvarje omständighet är här af vigt, och jag mäste bedja er noga redogöra för allt hvad ni vet, om pi vill visa mig den vänskapen. Allt hvad jag vet vill jag gerna säga ers vöghetX, svarade gretven. Hvad jag sjelf örnummit är emellertid genska obetydl gt: eg har hört det mesta af Ignati, som redan alat med er härom. BSjelf har jag insenting annat bekant än alt jag, e att afva i dag på morgonen tungt insomnat. rött efter nattens kringvandringar, väcktes sf gossen, fom underrättade mig att min roder var färdig att afresa ifrån värdsbuset La Fertå: att jag, nedkommen på gå n, fann hans utsago bekräftad och att i nn broders sällskap befann sig en herre, som jag förnt ej sett, hvars nantn lärer vara Jolombel och som skall tjena i den kungiga hären. Mycket riktigt, inföll bertigen; jag har bört falas om honom, en person med icke det bästa rykte, listig och tilltagsen. Mitt samtal med min broder, fortfor srefven, 4var bittert och oangenämt och bestod från hans sida encust i stickord. Det enda, som deraf torde vara nödigt att meddela ers höghet, är att då jag begärde wunderrättelser om fröken af Clairveut, han icke ville lemna mig videre svar än att hon beann sig i goda händer. Det gör mig ondi att äfven slutliven nödgas upprepa hans sista yttrande innan han red bort: att om jag icke skulle råka ers böghet förr än han, sä skulle jag och ers höghet komma ett färdas på skilda vägar. Vi hafva förlorat en ankängares, sade hertigen, ehuru, uppriktigt taladt, en, om hvilken jsg icke varit mycket angelägen. Om han icke är trolös, så har ban åtmin