STOCKHOLM der 18 Sopt, Den i Frankfurt utkommande, i diplomatiska nyheter synnerligen invigda tidningen P Europe yttrar i det med dagens post hitkomna nummer, att det nu är fultkomligt bestämdt, att tyska förbundet skall skrida till exekution i Holstein, ehuru ännu icke afgjordt med huru stor styrka. I samma nummer meddelas i afseende på förhandlin garne mellan kabinetterna i Siockholm och Köpenhamn: Allvarsamma och fortsatta underhandlindar ha i sjelfva verket egt rum. Den ut: märkte statsman, som leder Sverges utrikes angelägenheter, grefve Manderström, har inhemtat allt som var nödigt för en riktig uppfattning af de tre skandinaviska folkens ömsesidiga ställning och på samma gång af Europas allmänna förhållanden. Följden häraf har varit, att nödvändigheten och nyttan af en nära och fullständig förbindeise emellan Danmark och Sverge erkänts från båda sidor. Härafsammanträdet denna sommar mellan de båda konungarne först i Danmark och sedan iSverge och sednast det hbjertliga och betydelsefulla emottagande nägra medlemmar af danska aristokratien, tillika stora godsegare, fingo röna of konung Carl XV. Häraf ock grefve Manderströms resa till Köpenhamn och de talrika konferenser som egde rum emellan honom, danska konseljpresidenten hr Hall och Sverges minister vid Fredrik VII:s hof, grefve Hamilton. Men om ock dessa trenne statsmän blifvit ense rörande vilkoren för en offoch defensivallians, som icke blott konflikten emelian Danmark och tyska förbundet utan ock andra konflikter inom Europa kuana göra nödvändig och vid påtordran bringa till verkställighet, så har deremot såväl hr Manderström som hr all hyst den åsigt, att det vore skäl att uppskjuta afslutandet och undertecknandet af en dylik traktat. Konung Carl XV:s utrikesminister synes hylla den kloka åsigten, att ju varmare Sverges sympatier för den:danska saken och ju ionerligare förhållandet mellan de båda kooungarne och. de bäda folken äro, desto mindre lämpligt vore det att brådska med afslutandet af en statshandling, som under sinnenas nuvarande öfverretning i Tyskland kunde betrakt s som en utmamiag. :Grefve Manderström vet ganska väl, att frågan om hertigdömena är den enda, hvarom tyska förbundets tolk och furstar äro ense, samt ait de äro ense i riktniogen af att bandla. Mer det är honom lika litet obekant, att två eller tre tyska kabinetter noga beräkna de fruktansvärda förvecklingar, som ett krig emeilan Danmark och Tyskland skulle kunna medföra, och han hoppas att, för detta år åtminstone, frägen om hertigdömena icke kommer att träda ut ur det diplomatiska området, der den hu i tretion år befunnit sig. AF alla dessa skäl och flera andra, som det vore olämpligt att au här uppräkna, har man för närvarande, i stället för otoch defensivallians, icke vidtagit något annat än öfver nskommelser för vissa eventualiteter. Så kommer t ex. en svensk armåkår att samlas i södra Sverge och, i händelse af Holsteins besättande ar tyska förbundstrupper, skall denna armåkär passera Sundet, icke för att omedelbart marschera emot tyskarne, utan för att intaga danskarnes plats, hvilka sednare då finge fullgöra det farliga uppdrag som tidshändelserna ålade dem.