I 8 200 föreslås: Använder befälhafvare oskäligen sin rätt att straffa, eller öfverskrider han densamma, eller förhåller han besättningen dess lagliga kost, dömes, såsom för uppsåtlig misshandel, efter allmän lag. Frih. Armfelt, som hade svårt att begripa den första perioden, Kunde alls icke fatta huru förknappning af kost kunde anses som misshandel. Det hade varit bättre att härför utsätta särskildt straff än att hänvisa till allmänna lagen. Paragrafen försvarades af frih. Leijonhufeud, hr v. Ehrenheim och frih. De Geer. Enligt vanligt språkbruk gör sig den, som svälter ut någon, skyldig till misshandel. I strafflagen räknas äfven dit om man t. ex. sätter ut någon i en ö och mera dylikt. Dessutom står det icke i texten att han straffas för, utan såsom för misshandel. Paragrafen bifölls. På framställning af hr Olivecrona gjordes islu tet af 8 293, angående straff för försumlighet vid olyckstillfällen, den lilla redaktionsföränåring, att från uttrycket allt efter omständigheterna, för vinnande af en mer bruklig lagstil, ordet allt uteslöts. Vid S 302, angående laga domstol och rättegång i sjörättsmål. yrkades af frih. Leijonhufvud, på de grunder han i singeservation åberopat, afslag och antagande af K M:ts proposition, enligt hvilken vissa sjörättsmål kunna af landtdomstol upptagas. äri förenade sig h. exc. frih. De Geer. Hr af Ström talade. först för bifall, meh medgaf slutligen att paragrafen måtte till förnyadt bepröfvande återremitteras. Votering skedde mellan afslag, med antagande af det i kongl. propositionen befintliga förslag och återremiss, hvarvid den sednare meningen segrade förmedelst öppnande af den förseglade sedeln. Rösterna utföllo med 11 ja och 12 nej. s 304, om invändning mot domstols behörighet, ansågs af grefve Sparre alldeles öfverflödig, men bifölls på yrkande at friherratne Leijonhufvud, och De Geer, hrr af Ström, Rabenius och vr. Ehrenheim. I början af 317 heter det: tHvad de flesta i nämnden säga gälle för nämndens beslut. Hr Olivecrona frågade huru sådant skulle kunna afgöras, om t. ex. i nämnden, som enligt 8 307 skall bestå af fem personer, tre olika meningar blifva rådande, så att två stanna mot två och den femte har en tredje olika åsigt. Anhöll derföre om återremiss. Frih. Leiionhufrud och hr Rabenius anmärkte att allmänna lagen bestäm: mer huru man skall få bestämdt hvilken mening i dylika fall blir rådande och begärde bifall. Paragrafen bifölls Någon anmärkningsvärd diskussion förekom för öfrigt icke, och blefvo alla ej -här särskildt nämnda SS bifallna. Ståndet åtskildes kl. ),11. Borgareständet Ståndet fortsatte behandlingen af förslaget till ny sjölag och hann under eftermiddagens ple: num till och med den 8l:sta paragrafen, S 25 återremitterades på hemställan af hr Staaff, för att få intaget ett stadginde, hvarigenom öf-verbefälhafvare som eger mer änhälften 4 fartyget må kunna skiljas från sin befattning, om. Kan visar sig oduglig. s 28 återremitterades likaledes, äfven på yrkande af hr Staaff, i syftning alt åstadkomma ett tillägg. hvariger.om hufvudredare kännts skyldig att till-befälbafvaren öfverlenna ett skriftligt dokument öfver fartygets inventarier. s 30 föranledde diskussion. Den handlar om gudstjen ts hållande ombord å fartyget. Hrr Lemchen, Lallerstedt, Eneqvist och Gähn we utesluta den punkt som säger att gudstjenst hvar helgedag ej försummas ete.4 Detta vore en sak som tillkomme i iden. Ingen borde dertill tvingas. Samhäliet ombesörjer att kvikor finnas och att gudstjenst hålles, men tvingar ingen att. besöka. denna gudstjenst... -Hyarföre skullesdet vara annor!unda i det lilla .samhället På sjön? -Hrr Isbers, Witt, Ljungberg, Staaff, arlsson och S Trägård talade emellertid tör bifall till stadgandet, det de ansågo såväl lämpligt som nödvändigt. Hr Isberg ville emellertid utesluta orden sön: och, så att det endast skulle komma att heta helgedagar, Paragrafen bifölls med denna förändring, efter votering med 2 röster mot 11. S 31 återremitterades eter votering, som, sedan deniförseglade sedeln öppnats, utföll med 15 röster-mot 14 — Paragrafen. handlar om manskafar spisordning. Hrslsberg. förordade ett tilägg, hvärigetrom skulle stadgas att spisordningen skulle manskapet vid påmönstringen delgifvas. Yrktde för den skull återremiss, Hr Björck förordade också återremiss. Föredrog det kongl. förslaget i denna del och ville ha en förändring, hvarigenom bestämdes att, om något af spisordningen indroges, ersättning skulle besättningen ifvas, efter det lands mynt der sådant skett. r Witt biträdde yrkandet om återremiss. Hrr Eneqvist, Carlsson och Staaff yrkade bifall till paragrafen. 8 33, som handlar om skeppsdagboken, återremitterades: Detta skedde på yrkande af hrr Staaff, Eneqvist, Renström, Isberg och Sandegren. Den hufvudsakligaste anmärkningne var att stadgandet om skeppsdagbok: borde utsträckas mera än idenna farngrar var händelsen, Hr Witt, som likaledes yrkade återremiss, anmälde, att han med anledning af detta lagförslag mottagit från handelsföreningen i Carlskrona en promemoria, innehållande åtskilliga anmärkningar mot detsamma. Bland anmärkta paragraferna befanns Hfven denna. Man önskade nemligen bättre kontroller öfver de medel skeppar: ha om händer. Äfven den af föregående talaren gjorda anmärkningen biträddes af talaren; Hr Lundberg yrkade bifall. s-30 återremitterades på framstäldt yrkande af hrr Taberg, Staaff och Björk. Man ville nemligen att skepparen efter hemkomsten skulle vara ligtig att i sjömanshuset aflemna dagboken, wilken der borde vissa år förvaras. Detta vore nemligen nödvändigt för händelse att några tviter uppstå, dervid dagboken rådfrågas. Kunde för öfrigt äfven vara nödvändigt ur vetenskaplig synpunkt, emedan dagboken ofta nog torde innehålla-sådant som för vetenskapen vore af vigt. Hr Carlen ytttade sig för bifall. S 37 blef föremål för votering, som dock utföll med 16 ja mot 11 nej, hvarigenom paragrafen således var-bifallen, Hr Lundberg hade framställt ett redaktionsförslag i syftning af sin afgifna reservation. Hr Csrien yrkade bifall. s 38 återremitterddes efter votering med 19 töster mot 9 Paragrafen föreskrifver cdgång vid sjöförklarings afgilvande, Hrr Sandegren, Lemchen, Dahlström, Isberg och Lundberg yrkade återremiss härå i syftning at sistnämnde talares reserration Åtskilliga af dessa talare ansågo ej eller lämpligt att skeppare ovillkorligen skall med ed bekräfta riktigheten al sin sjöförklaring. Hrr Henschen, Björck, Carlen och Staaff yrkade bifall. Vid 3 mom. som bestämmer att sjöförklaring icke utgjorde hinder för motbevisning, anmärktes att deötta vo e ett axiom j som ej i lagen behöfde intagas. d s 41, som stadgar att skeppare ej i fartygets hemort har rätt att utän fullmakt ingå rederiet ; förbindande aftal, återremitterades på yrkande j af hrr Ekelund, Isberg och Lemchen i S 42 återremitterades likaledes. HriIsberg gjorde i anmärkning mot de här och ofta om hvarannan förekommande orden laddning och lastning. Yrkade återremiss. Här talas om fartygets bemort, och den 8. som bestömmer hvad dermed