till och med bland de högsta klasserna i Englad herrskande vidskepelsen. Orsaken till processen var ett slags astrologisk handbok, som under titeln Zadkiels almanacka årligen utkommer och innehäller förutsägelser, i allmänhet hällnma i ett ytterst obestämdt språk, om kommande händelser Utgifvaren af denna almanacka är en viss mr. Morrison, f. d officer i marinen, och lan uppträdde såsom kärande mot en bekant sjöofficer och nordpolsfarare, sir E. Belcher, emedan denne i ett bref till Daily Telegraf hade varnat mot de i hans almanacka inne: hållna profetior, såsom varande bedrägerier, och påmint om, att den mystiske Zadkiel var samma person som år 1852 narrade en mängd medlemmar af engelska adeln genom att låta dem med tillhjelp af några mediert se syner i en kristallkula, såväl af deras eget och deras närmastes lif som at bibliska scener och personer. Käranden, som inställde sig personligen, förklarade, att han efter att år 1829, hafva utträdt ur marinen och tagit tjenst vid kustbevakningen, hade egnat sig åt astrologiska studier, och erkände likaledes, att han var utgifvare af Zadkiels almanacka, hvari prinsgemålens död var förutsagd, och hvari likaledes gifvits olycksbådande, men ouppfyllda profetior med häasyn till åtskilliga engelska statsmän. Den kristallkula, i hvilken besynnerliga syner visat sig, hade han år 1819 köpt af en kuriositetshandlare, och den hade förut tillhört författarinnan lady Blessington. Sjelf hade han aldrig sett något i kulan, men hans son, som nu är i Amerika, och många andra personer hade deri sett och satt sig i förbindelse med hädangängna andar och åtskilliga Tefvande personer, hvilka vistades på fjerran oOrter. Förhöret med de inkallade vittnena, bland hvilka funnos höga adelsmän, var högst löjligt, och de olika svaren på de af den arklagades advokat, mr. Ballantine, i en humoristisk form framställda frågorna framkallade oupphörligt våldsamma utbrott af skratt. Ar förhöret framgick, att kristallkulan hade c:rkulerat mycket vid bjudningar hos adeln, och att likaledes många högtstående personer, bland hvilka förre preussiske gesandten, baron Bunsen, hade besökt käsranden för att se i hans kula, men han nekade, att han hade mottagit någon betalning derför; till och med höga andlige, biskopar och arkidiakoner, hade låtit sig bortryckas af den vidskepliga böjelsen och försökt att få se de besynnerliga synerha. Inför domstolen framlades teckningar af: dessa, såsom de efter beskrifningen voro utkastade af konstnärer. Man såg sålunda kulatis ande, Zadkiel, såsom tempelherre, Eva, St. Lueas och många andra. Då man frågade käranden, huru de hade gifvit tillkänna hvilka de voro, svårade han, att namnen i synen hade visat sig på remsor, hvilka hade utgått ur deras mun. Till största delen talade dessa andar engelska detta var sålunda fallet med Eva och enangelisten Lucas -— men några hade äfven talat turkiska, frånska, latin och hebreiska. De förnäma vittnena förklarade till största delen, att: de icke hade trott på kulans förunderliga egenskaper, och att de blott betrakfade åsynen deraf som en förströelse — en förnäm dam kallade det en yetenskaplig? förströelse — men der uppträdde äfven troende vittnen; hvilka med öfvertygelsens värma försäkrade, att de hade sett de besynnerligaste saker, och ett af dem, en medelålders qvinna, blef mycket förtörnad, då domaren skämtande bad henne en gång se ikulan, som var ditflyttad, och berätta hvad hon såg; det är en alltför högtidlig sak, menade hon, för att man borde drifva gäck dermed. Domstolen kom till det resultat att, isynnerhet som det icke var bevisadt att löjtnant Morisson hade tagit betalning för sina experimenter, det icke kunde göras någon beskyllning mot honom för försåtligt bedrägeri, och den tillerkände honom derföre en skadeersättning af svaranden, dock endast på 20 shilling. Flera engelska tidningar hafva iledande artiklar behandlat denna kurlösa sak, som har väckt mycket och, för dem det vederbör, föga behagligt uppseende, — Ett nytt sätt att duellera. Förnågon tid -:gedan uppstod en tvist mellan en bekant bankir i Newyork och-en. öfverste i den amerikanska förbundsarmen. . Öfversten utmanade sin vederdeloman, men-denne afgaf derpå följande svar: Jag kan icke inlåta mig på att duellera , med er. Antingen dödar jag er eller ni mig, och i båda fallen står skadan icke attreparera. Deremot vill jag göra er ett förslag. . Gå en dag ut i skogen, välj er der ett träd af samma tjocklek som Jag och ställ er der på ett lämpligt afstånd från trädet. Derest ni med er kula träffar trädet, så vill jag medgifva att jag haft orätt och göra er min ursäkt; skjuter pi deremot bom, så mottager jag en ursäkt af ert. . Man vet icke ännu om öfversten gått in på detta egendomliga försla UNDERRÄTTELSER.