skrofliga spetsar stucko upp ur vattnet likt efaptliga tänder i ett öppet gap, väntande på att gripa sitt rof. Den mulna himlen och det dystra batvet tycktes hetrakta hvurandra såsom ett par fiender, färdiga til etrid; foglarne föga skrikande mot land, och det onaturliga lugnet och svliheten öfverallt liknade en tryckande aning om en oundviklig olycka. Sluiligen hördes söderifrån, ännu på långt sfstånd, ett dolt, aoredigt, Jängsarot, obeämdt, olycksbådande buller; det var storiheas fjäpande stämma som närmade sig och uppfyllde hyarje hjerta med fösa. Nu bröt orkanen lös Vindens tjut heevarades af vågnrnas brusande. Inom ett ögonblick upprygktes pågra durrande blom sterstånd, böjdes buskar och träd ända ped tili marken och upprördes ganden, som förut legat fast sammanpackad vid strasdbrädden, medan stormen på samma gåog bröt vig amot det gamla slottets murar och hvingnde rösade genom den stora gården, der de stackars palmeraa oppphörligt måste böja sina kronor ned till marken, hksom för art mäta afståndet derifrån och höjden af gitt förestående fall. : Clemencia och henneg kusin, förskräckta af deesa naturens mäktiga, klagande, rasande stämmor, kunde dock ej lemna fön etret eller slita sig ifrån det storartade skådespelet derutantör. Den ena stora vågen efter den apdra rullade emot stranden med samma hemska rytande, semma vredgade kraft. Mot de svarta klipporna stormade baf: vet med makt: ön höjde sig vattnet likt jättestora pelare högt öfver derass petsar, än skummade det i vanmäktigt raseri vid deras fot tpPetts ör storartedt och högtidligt4, sade Qlemencia, i tDetta är hemskt och ohyggligtt, sade Constancia. Tidigere än föregående dagar, liksom lockad pf stormen, inbröt natten ganska snart. Gertrådis inträgde med ep knippa ris på armen, för att upptörda i spitelm