Af bankoutskottets meniorial nir 46 osotws på hemställan at hr BE W. Nordenfeidt punkten 2, innefattande en inbjudning till adeln och bon deståndet att ändra ett uttryck i deras beslut derom att kieditiv ej må till filtaibanker utlemnas, samt lades memorjalet i öfrigt till handlingarne Utan diskussion bifollos sammansatta lagoch ekonumiutskottets betänkanden nr 12, 13 och 44. afstyrkande väckta motioner om förändring i ecklesiastika byggnadsförordningen, om krigshofiättens indragning och om tingspredikans hållande i vissa vu ej medgilna fall, samt statsutskottets memorial n:r 129, i anledning af ständernas beslut angående uppförandet af en ny byggnad för svenska slöjdföreningens skola i huivudstaden. Ståndet åtskildes kl. !, 3 e. m. Presteståndet Efter verkställd protokollsjustering erhöll dr Runsten ordet och uppläste till protokollet en skriftlig reservation mot ståndetws nyligen fattade besint rörande förslaget till ny straffag och antagande af latitudsystemet, hvarefter dr Almqvist, med anledning af beslutet om vämnde lag Fföre2log att rikets ständer mätte uti underdånig skrifvelse anhåla, de: K. M:t behagade taga i öfvervägande, i hvad hänseende ändring i nuvarande rältegöngsordning kom rara behöftig, oc om resulta tet deraf framlägga poposiion till rikets näst sammanträdande ständer. Derefrer föredrogs bondeståndets inbjudning till Inträdande af dess beslut om bevillnings-, ing och skonomiutskottets betänkande n:rå, an. gående vilkoren för försäljning af bränvin, at! nemiigen anstnda de medel, som inflyta tör ut: minutering och utskänkning af bränvin, på s5 sätt, utt utom den femiedel som tillfaller hus hållssallskaperna, ytterligare ena femtedel må till: falla landstiogen. Härom uppstod en temligen långvarig diskus sion, derunder ivbjudniogen understöddes al ,rosten Janzon. doktorerna Sandberg, Forssell, jörkman, prosten Sonden och kyrkoherden Ouerström; hvaremot densamma bekämpades at Biskop Annerstedt, doktor Gumeeiius och dokt r Randgren. Sedan diskussionen förklarats su tad. och erkebiskopen, i anlednivg af derunder förekomna yttranden, förklarat sig ej kunna vägra proposition, då inbjudningen ej vore boltafligen stridande mot grundlagen, skreds till votering. då inbjudningen bifölis med 16 röster mot 13. — mot deta beslut anmäldes reservation af prof Agardh, biskop Annerstedt, dr Söderberg. dr Gumaelius m fl. Ätven ekonomiutskottets betänkande nur 122, i anledning af utskottes betänkande n:r 116, för anledde någon diskussion, hvaraf resultatet blef att ståndet. på yrkande af biskop Annerst. dt och dr Almqvist, beslöt att låta utlåtandet hvila tills borgareståndets beslut 1 frågan blir bekant. Borgareständet. bankoutskotets mem. n:r 42, med winjemkning af riksståndens beaa aelar af betänkandet n:r 35, ig af bankens låneoch krediue af upplupen i sudra punkten Föredrogs förslag till saw slut ötver åtskil angående reglering 8 tivrörelse samt om använden bankovinst och godkändes d b uppställda voteringsproposnion. De ölrniga af utskottet föreslagna voteringspropösitionerna förföllo. med anl dning deraf att prestestandet funnit för godt att antaga de-af ridderskapet och adeln samt borgareståndet aflätna inbjudningar, att förena sig i dessa ständs beslut, att den upp Jupna bankovinsten skulle till fortsättande af statens jernvägsbyggnader användas, hvarigenom säledes K. M:ts förslag i detta hänseende vunnit 3 stånds bifall. Sammansatta lagsamt ekonomiutskottets betänkande n:ris 13 och 14, afstyrkande väckta motioner om krigshofrättens indragning samt om tingspredikans hållande å tingsstad i vissa fall, då sadant nu ej är wedgiivet, biföllos. Likalestes godkändes statsutskottets mem n:r 122, anledning af ständernas beslut, angående det till uppförande af en p byggnad för svenska slöjdiöreningens skola i ufvadetaden beviljade statsanslag. . Det vigtigaste, som i detta plenum förekom, sar lagutskotiets utlåtande n:r 42, afstyrkande at hr Henschen väckt motion om utvidgad reliyionstrihet, som återremitterades med 32 röster mot 14. — Utskottet har gi undat sitt afstyrkande hufvndsakligen på det att då nyligen kunglig förordning i detta ämne utkommit samt Dlifvit til ad, det vore mindre Jämpligt att Ångo förändra densamma innan vian komme I erfarenhet af bvad densamma kunde komma att bära för frukter, synnerligen som tidt och ofta återkommande lagförändringar i sådana ämnen som (dcesa IMäste menligt inverka på den aktning för lagarne. hvarpå samhä lets väl hvilar. Urssa skäl vore ock de som hafvusakligen anfördes ef utskottets föreysri Hr Carlen. som påminte oct att utskottet för öi rigt ej uttala något omdöme om den religiösa Jagstiitningen. hvarjemte talaren anförde att då den nya institutionen, kyrkomötena, blefve införd den erfarenhet man deraf kunde hemta bletva af större värde än teorien kunde gifva vid de likaledes bifall faiaren trodde den nuvarande retigionsfri fallit titlräcklig.. I konventikelplakatet såge för rejigiossfriheten intet hinder. I de länder der fullnomlig religionsfrihet finnes trodde talaren ej aut man trosade markvaden. Samtlige öfrige talare. Arr Björek. Hensce en Lindström. Lallerstedt, Tenachen, Hjera och Loven voro ense om att ogilla wiskottets försleg och yrkade återremiss detsamma. Hr Björck gal en fullständig redogöreise for frågans behandling nonder före gående riksdagar. Talaren kunde icke Kella ut skottets skäl för avis afstyrkande. Trodde i motsats deremot att hr Heuschens motion kunde utgöra en ganska lämplig rund för uppbyggan de af en ny lagstiftning i deta ämne. Värdock ej fullt ense med motionären on: förslaget i 4 mom. af IS. — Hr Henschen va di vertygad derom att lämpligast varit om man här givil religionsfriheten sxmma utsträckning som i grannnset Danmark. Detta visste han ej skulle be endast föreslagit konventiH hade derfö: viljas. DT kelplakav 8 upphäfvande. Orimligt vore väl att folk skulie unna få församlas tör allehanda verldsligaändatsöh men ej få samlas till idkande a religionsömningar -— Hr Lindström hade hop pats att. bifallet till he Henschens yrkande om återremiss skulle inom ståndet blifva allmänt Dear politiska och den relgösa friheten stå i närmaste sammanhang med hvarandra. Utan den ena kan man ej vinaa den andra. England vore derpå ett exempel. Det skulle ej vara ev föresyn 1 politisk frihet om det ej också vari det i den religiösa. Vår religionslagstiftning ä ej fullt förenlig med den grundsats som xt It regeringsformen uttalas Feber vore lika nöd fwndig för den religiosa forskningex som fö all xnnan vetenskapiig odling. Konveni:selpla katet vore et slags ersättning för landstörvis ningsstraiset, mot hvilket hela Euro, 8 uttaio sig. För lagutskottet kan 1 sennng intet vard? gare ämne finnas till behandiing. än just dit, dom i hr Henschena motion Mmne rölls. Hr Lellersedt, Svåndet hade så nyligen ogilJat den nuvarande religiösa lagstiftnir gen, hu kkulle det då kunna bualla utskottets f rslar i Sverge stode, i afseende på denua I g tiltning iäsre än de flesta andra länder. Har funner föll niringsfrihet, stor v680C ationsfrihet, Gem äl. men på av gen da det gäller timliga änd. : ,mråde äro vi, såsont tala en vuryckte sv q ndnas. Serge ir för den protestantiska kristenheten hvad Spa ien för den romerskt kawiska och Rysdlan; fr den grelusk katwolska Ctskottet siger eg vija alvakta ec farenhetens vittnesbörd. Talaren trodde ej dett ; LL sheten skänker ngn. och tal känd i