und erskatta graden af t. ex. den preussiska monarkens ryssvänlighet!); den begagnar till fället att dessutom för sin, regeringens, egen räkning bedyra för Petersburgs-kabinettet sin lifliga önskan att se der ryska kejsardömets lycka oafkortad i alla under kejsarens spira lydande områden; den återkallar tacksamt i minnet alla de tillfällen, då SDanmark har kunnat konstatera Rysslands intresse för delta land, samt lyckönskar sig till den Snyttiga inverkan, som Rysslands Svälbefästlade makt nödvändigt måste gifva åt yttringarne af dess bemälda intresse för andra stater, Jag behöfver ej säga er, min herre!, som redan någon tid lefvat i Sverges hufvadstad och lärt känna förhåHanden och personer derstädes, att ett dylikt språk icke vore möjligt i en svensk regerings mun, och jag är viss på, att ni är fullt enig med mig derom, att den danska depeschen och den motsvarande svensk-norska gå till vida redan i sjelfva grundtanken äro hvarandras motsats, att de åtminstone bilda mot hvarandra en vinkel, hvars sidor, om de rakt utdragas, skola enligt samma regel, som råder i matematiken, endast allt mer och mer aflägsna sig från hvarandra för att aldrig mötas. Grefve Manderströms not är en belefvad, mycket belefvad, om ni så vill till och med öfverflödigt belefvad bugning vid dörren, men af en man, som uppenbart i nvästa ögonblick ämnar för allo lemna audien:rummet, den danska regeringens är nästan en knäböjning, och af en man, som skattar sig lycklig att tvärtom få träda närmare, att, om möjligt, få den äran att sitta ned på soffkanten och der — o! få lyssna till furst Gortschakofis intressanta och nådiga undervisningar, råd och uppmuntringar; detta är en åtskilnad. Ni, min. herre!, hade svårligen någon föreställning om aått det danska kabinettet, redan öfver 14 dagar förrän ni nedskref edra välbetänkta ord om nödvändigheten af en Sskandinavisk samverkan med afseende på ögonblickets utländska politik, i sjelfva verket hade upprifvit bron till hvarje sådan diplomatisk kooperation och deremoti czarens hufvudstad högtidligt nedlagt sin underdåniga tillförsäkran om en alldeles egen och originel politik, sjelfständig i mening af isolerad. Men en särskild omständighet, som man här må noga lägga märke till och som ni säkert för er del icke skall hafva förbisett, är att denna ryssvänliga och så till vida antiskandinaviska demonstration, hvilken så tvärt afskärer alla möjliga utsigter till en kollektiv verksamhet (om en allians mellan Sverge— Norge och den nuvarande danska regeringen kan väl efter detta icke mera ens med ett enda lösligt ord bli fråga), förskrifver sig från en dansk minister, den der dock kallar sig nationel och utgången från folket, samt att samma minister icke drager i betänkande att dervid st Ila sig skyddad under täckmanteln af en suverän, om hvars åtminstone fosterländska hjertelag det icke kan vara något tvifvel. Det är män, hvilka i Danmark gerna nämnas bland de bästa, detta land har att framvisa, män med en vacker forntid, gamla kämpar ur det nationella lägret, som här bakom ryggen af den mest ärligt danska konung, som i en nyare tid sutit -på Danmarks tron, -göra--dennal grimace mot sjelfva den skandinaviska idn, mot alla dessa förhoppningar om gemensamhet i sträfvanden till ett: gemensamt mål, mot hela denna så lojala öfvertygelse om betydelsen för all framtid af nordens förenade röst, för hvilken äfven ni, min herre! I gjort er till en väl:alig tolk. Och det är en reflexion, som härvid ligger så nära till bands, att den ieke ens kan undgås, och til: lika så betydelsefull, att man ej ens har rätt att söka tillbakahålla den; det är denna: när dylikt pu är möjligt, nej, redan är fektiskt, under en sådan konung och med sådana regeriogsmän, hvad har. det öfriga Skandinavien då at: följdriktigt vänta sig at Danmark i en kommande tid, då den furste, hvilken vid tidpunkten af vestmakternas sed naste krig mot Ryssland i Östersjön icke tyekade att vid en större taftel, midt under ögonen at Franigixes sändebud i Köpenhamn, föreslå en skål för Rysslands sjelfherrskare, skall, såsom sjelf Danmarks konung med prpctakollernas och renonciationernas nåde, ställa sitt rike än mera Öppet unGer egiden af Rysslands Svälbefästade makt, samla sina Själsförvandter omkring sig och styra sin polhtiska kurs eft2r rysk eller preussisk kompass? Reflexionen är icke fröstefull, men det har alltid sin nytta att i tid se detta slags sanningar rekt i ögat. Ni skan här göra en invändning, jag västar mig den: denna olyckliga danska depesch är en anomeli, Ett missfoster, men men kan öfvervärdera dess betydelse; ep: öppen, manlig, energisk protest deremot från i folkets sida, och dess vigt är reducerad till noll, den har gjort förargelse för ett ögonblick, men dess spets är bruten och dess verkan förlamad ! N Fuilkomligt sannt. Det är icke heller i det svenska kabinettete depesch vi skola söka det sannaste och mest fylliga uttrycket för Sverges politik; dennas riktning för Polen, mot czarismen, är vida tydligare angilven i hela sinnesstän ningen för ögonblicket uti Bverge och Norge, i alla dessa otaliga fe ster, i alla dessa uppenbarelser i tal och sång af nationens innersta känsla, fasta förtröstan och friska mod, i detta pressens otröttliga och rakt på saken gående arbete för frihetens, civilisationens och rättens intresse i det kämpande Polen. Detsamma kunde vara händelsen i Danmark. Den dapska regeringen har begått en bandling, som kaster en skurga öfver hela landet och som försätter nationen i en fullkomiigt falsk ställning; folket står då — vi ponera det — upp som en man för att protestera deremot, fråa Sandet till Eideren genijuder detafett förbittringens rop: yvår regering kompromA itnnarn Aga Inför Wuarana Inför våra NOT