skulle gå den ordinarie rektorn tillhanda med att upprätthålla disciplinen. För att minska rektors möda vid undervisningen och kontrollen, ansåg hr Dahm att den äldste och främste läraren i hvarje ämne Kunde öfver sina underlärare utöfva en vaksam kontroll och tillse att undervisningen i detta: ämne bedrefs efter samma plan. För bifall till utskottets förslag talade hrr Sommelius, Alander, Lallerstedt, Widell; Loven, Lemchenoch Berggren. Äfven motståndarne hade medgifvit att antalet lärjungar vid flera af rikets elementarläroverk vore alldeles för högt, men de : ville derföre intet annat botemedel än ökade lärare och utvidgade läroverkshus. Hvad beträffade den ekonomiska sidan så kunde man vara försäkrad derom att anläggandet af en helt ny skola ej blefve dyrare. Man hade dessutom i de flesta fall den utvägen att då ett lägre ele: menttarläroverk förefanns i någon grannstad höja detsamma med en eller två klasser. Som exempel anfördes det stora antal lärjungar Göteborgs läroverk räknar och det arrangement man just af denna orsak vidtagit vid Halmstads läroverk, som blifvit upphöjdt till ett högre elementarlä: roverk. Och hvad friheten beträffade, så låge den deri att tillgång funnes för all landets ungdöm till undervisning vid rikets läroverk, men ej: deri att all ungdom skulle strömma in i ett enda af dessa Man torde också besinna att det för ynglingarnes helsotillstånd är menligt när den packas tillsammans i alltför trånga lärosalar. Och att åter vid uppförande af läroverkshus så bygga dem att de för hvart ö:te år kunna tillökas, ombyggas och förändras, torde blifva en kinkig uppgift nog. Och det kan icke nekas att utan ett maximum af lärjungar kunna förhållandena bli sådana att undervisningen ej med fördel kan skötas och disciplinen ej fullständigt handhafvas. Likasom lärjungarne bli för många kunna ock lärarne bli flera än att rektor kan hafva tillbörlig kontroll öfver dem och öfver ett undervisningens planmässiga ordnande. Hr Dahms förslag i detta hänseende ansågs icke praktiskt. Man skulle på så sätt få lika många rektorer som läroämnen. Afven förslaget om en subrektor kunde ej heller leda till det åsyftade målet, ty vid ungdomens handledning vore det väl framförallt nödvändigt att der vore en som hade styrelsen i sin hand. På dessa m. fl. skäl önskade nämnde talare framgång åt förslaget och ansågo att borgareståndet ej vid sitt beslut borde låta leda sig af hvad de öfriga stånden möjligen kunde hafva beslutat: Punkten bifölls förmedelst votering, som utföll med 26 ja mot 16 nej. Ståndet åtskildes kl. ,10 e. m.