den nar tulltankta omskapningen kan salla varl inre lugn och vårt väl på spel, är en bestämd möjlighet. Spelet är för högt, insatsen för stor för att lemnas åt slumpen och lyckan. — Him: len bevare oss nu och i allan tid! (Forts.) Bondestårdet. Förutom hvad i går refererades förekom under detta plenum till handläggning banko-utskottets betänkande n:r 29, hvari tillstyrkes en ersättning af 900 rår åt verkmästaren Bladin vid Tumba pappersbruk, för en af honom verkställd resa till industriexpositionen i London förliden sommar. Detta betänkande föranledde en längre diskussion, emedan Rosenberg, som först erhöll ordet, yttrade sig för afslag, på den grund att Bladin företagit resan fastän Mankofu Imäktige i brist på medel afstyrkt densamma, hvarjemte Rosenerg anförde att ett likartadt förhållande egt rum vid förra riksdagen, då verkmästaren Bladin äfven fått sig tillerkänd ersättning för en utrikes resa, till hvilken bankofullmäktige jemI väl vägrat medel. På det att icke ett slikt tillvägagående mätte vinna burskap ansåg talaren att man för principens skull borde afslå betänkandet. Mengel var af motsatt åsigt och yrkade, med afseende å den skicklighet och de stora förtjenster verkmästaren Bladin ådagalagt, att ståndet måtte bifalla hvad utskottet föreslagit, emedan ett motsatt förfarande skulle vara fullkomligt ovärdigt, då Bladin på egen risk företagit denna resa till gagn för en statens inrättning. Ett större antal ledamöter instämde i Rosenbergs yttrande, hvarjemte JF de af honom anför a grunder jemväl Sköldberg yttrade sig för afslag. on Med Mengel förenade sig Erik Ersson, Ostman, Nettelbladt, Nils Svensson, Rudberg, Matts Pehrsson, Hedström, Uhr, Lekberg oc! Heurlin, ehuru flera af dessa talare medgåfvo riktigheten af det af Rosenberg anmärkta formfelet att först på eget bevåg företaga resan och sedan begära anslag för densamma. Efter anställd votering bifölls betänkandet med 60 röster mot 36. Bankonutskottets utlåtande n:r 30, om fastighetslånefondens öfverfiyttande från riksbanken till hypoteksbanken, gaf anledning till talrika yttranden af missnöje, uttryckande den åsigt, att jordbruket skulle komma att lida men genom denna förändring. Ingen talare yttrade sig för betänkandet; emot detsamma uppträdde 1 den syftning vi här antydt: Nils Pettersson, Nils Magnus Pettersson, Matts Pehrsson, Medin, Östman, Sandstedt, Falk, Olof Nilsson, Per Persson, Per Nilsson från Kristianstads län, Sundgren, Sven Nilsson, Hallström, C. Ivarsson, Jöns Andersson, Rudberg, Lekberg, August Andersson, Nyqvist och Erik Ersson. . Resultatet blef att ståndet afslog betänkandet och förenade sig om ett af Nils Pettersson framstäldt förslag att bankens fastighetslånefond må bibehållas vid samma belopp som vil 1862 års slut, och att deta års taxeringsvärde må läggas till grund för utlåningarne, med den förändrin i bankoreglementet, som deraf kan blifva en följd. Vidare beslöts att medstånden skulle inbjudas att i detta beslut sig förena. GÄRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapot och adeln. Statsutskottets utlåtande n:r 61, tillstyrkande kongl. proposition om öfverlåtande till staden Christianstad af en kronan tillhörig tomtplats, n:r62, om anslag till inköpande för statens räkning af en del utaf den framlidne kammarherren Lorichs tillhöriga myntoch medaljsamling, n:r 63, om anslag för framtida vård och underhäll af Wasamonumentet i Utmeland samt n:r 64, afstyrkande kongl. proposition om försäljning till kronoskatte af kronans laxfiske i Ljusneelfven, bifolos utan öfverläggning. Likaledes bifölos utan diskussion bankoutskottets memo -ial n:r 28, tillstyrkande eftergift till åtskilliga låntagare i statslånefonden af skilnaden mellan 9 och 8 procent af erlagd ränta, och utlåtande n:r 29, som föreslår ersättning åt verkmästaren Bladin vid Tumba bruk för en resa till expositionen i London och andra utrikes orter. Samma utskotts utlåtande n:r 30, i anledning af väckt fråga att lån mot pant af fastighet hädanefter icke må från riksbanken utlemnas, föredrogs punktvis. I första punkten hemställer utskottet att denna lånerörelse må upphöra å tid, som detsamma, i samband med reglementariska föreskrifterna för bankens förvaltning, har att för rikets ständer föreslå. Hr G. H. Ehrenhoff anhöll att doktor Sandbergs och riksdagsfullmäktigen Gross reservationer mätte uppläsas, och förklarade sig med dem instämma. Förslaget ginge ut på att tvinga 8 ål: 10 tusen medborgare att vända sig från banken : till penningemännen i Hamburg. Anhöll om af: slag och bifall till det yrkande Gross framställt, eller att lånerörelsen måtte bibehållas; dock med utsträckning af hans föreslagna högsta lånebelopp från 3000 till 6000 rdr. för bifall talade hr E. W. Nordenfelt på den många gånger förut anförda grund att detta slags lånerörelse icke är bankmässig. Erfarenheten visar att den summa som för dylika lån är anslagen aldrig åtgår. Banken bör aldrig hafva sina penningar fästade för en längre tid. Meningen vore icke att jordegarne skulle tvingas in i hypoteksföreningen, utan att denna skall blifva ett slags kommissionär för banken; det betydde ju det samma till hvilken man betalar. Det vore ju dessutom en vinst för låntagaren att få betala till hypoteksföreningen i orten, hvarigenom mycket besvär och tidsutdrägt undvikes. Votering begärdes, och bifölls punkten med 58 röster mot 37, hvilka voro för Gross reservations: förslag med den af hr Ehrenhoft uppgifna sifferförändring. Andra punkten, tillstyrkande att bankofullmäktige må erhålla uppdrag, att inleda och afsluta aftal med a lmänna hypoteksbanken, om öfvertagande af bankens fordringar mot pan af inteckning i fastighet på landet, under vilkor att låntagarne tillgodonjuta den dem tillförsäkrade rätt, och att banken må erhålla hypoteksbankens obligationer till belopp samt med ränta och förfallotid, som genom öfverenskommelse mellan bankofullmäktige och hypoteksbanken kan varda bestämdt, bifölls utan ufverläggning. I tredje punkten föreslår utskottet att om, i följd af i föregående punkt omtalade öfverenskommelse med allmänna hypoteksbanken, ändring eller tilläg i K. M:ts, angående en allmän hypoteksank för riket den 26 April 1861 utfärdade nådiga förordning befinnes blifva erforderlig, rikets ständer härjemte må förklara sig förl: sin del dertill lemna bifall. Häröfver uppkom en särdeles envis diskussion, ehuru af föga intresse. För återremiss talade : grefve C. G. Mörner, hrr C. B. Liljehsök, Flach och Mannerskantz, hufvudsakligen på den grund att det vore ett farligt prejudikat att så der lemna K. M:t rättighet in blanco att på egen hand öfvertaga ständernas lagstiftningsrätt. ör bifall yttrade sig grefve M. Hamiton, hrr: Wolffet och Nordenfet samt friherre Tersmeden, åberopande att ändringen blifvit bestimd inom de trångaste gränser och ingen våda funnes i förslaget. Punkten återremitterades. Ekonomiutskottets betänkande n:r 103, afstyrkande skyldighet för bruksegare att i mån af rösträtt bidraga till klockares och orgelnisters aflöning, föranledde icke till något yttrande och bifölls. Derefter uppkom en längre intressant diskussion öfver statsutskottets utlåtande mn:r 67, i fråga om beviljande af anslag och annat understöd från statens sida för skarpskytteförenin-s garne i riket, hvilket bif Us. Ingen enda talare mera än grefve C. G. M-rner yttrade sig emot