skolans vara eller icke vara, en strid som. om den fortgår i häftighet så, som den un: der de sista ären artat sig, hotar alt för olika åsigters skull i fråga om folkskolans organisation sätta sjelfva saken, wåletiskug gan, åtminstone för en tid. Det skulle blifva allt för vidlyftigt attredogöra för de olika åsigter som i denna fråga sökt göra sig gällande, vare sig på möten, i särskildt utgifna skrifter eller i tidningsuppsatser. Vare det derom nog sagdt, alt tvenne partier synas småningom hafva bildats. Det ena häller på 1842 års folkskola såsom, Sverges egentliga folkskola, den der för sin utveckling till bästa möj liga skick endast behöfver inom sig organiseras utan alla yttre tillsatser, hvarken nertill eller upptills Blir den fasta folkskolan blott skild från abedarier och dessas undervisning gjord till föremål antingen för en särskild flass inom den fasta skolan eller för hemmet, vare sig föräldrarne sjellva vilja meddela denna första undervisning eller låta den af lejda lärare clier lärarinnor i småskolor utan all statens medverkan ombesörjag, och vill blott staten tillräckligt tillgodose den fasta skolan och dess lärare, så är allt hvad som behöfves vunnet, för att den svenska folkskolan en gång skall blilva hvad den bör och hvad den kan blifva. dan är detta partis åsigt. Det andra partiet — och dettas Bsigter synas för närvarande vara af lagstiftningen mera gynnade — fäster största vigten dervid, 1:o0 alt folkskolan må blilva så tillgänglig som möjnigt för alla landets barn och ifra derför för småskolors uppkomst geå tätt som möjligt inom landet, helst med biträde af statsmedel, och 2:0o att de lyckligare anlagen bland arbetsklassens barn ej måtte fortfarande, genom en ailttör summarisk hehandling jemte dem som sakna anlag, gå förlorade, och påyrka derför upprättandet af en 8. k. högre folkskola i sfädana b der der förhållandena påkalla och möjlig böra en sådan. Om don fasta folkskolan för öfrigt yttrar sig detta parti mindre beslämdt, varande det, såsom detsynes, detta partis grundtanke, att hufvadssken är — icke den eller den yngre eller äldre traditionen, icke den eller den formeln, utan ultfredsställandet af folkets behof enligt de i värt lands och de menskliga anlagens all-männa nalur grundade förhåliendena. Det förstnämnda partiet har tjugo års häfd för sig, och väl de flesta bland folkskolelärarne samt bland dem flera utmärkta. till sina förkämpar, Det sednare partiet j räknar de med hvarje dag uppväxande smöskolornas ökade antal såsom bevis för sina satsers riktighet samt har att uppvisa några de ädlaste och varmaste utantör skollä raresiåndet stående viljor, som oegenny tigt offra sig för att både i ord och handlig verka för sina öfvertygelsers utbredning. Hvad man än för öfrigt må om begge: partierna och deras åsigter säga, värma och ; fosterlandskärlek frambryta från begge si dorna, det förstnämnda partiet må, såsom i hufvudsakligen bestående af den fasta skolans lärare, hur mycket som helst föröfrigt anses strida för sina egna intressen. Man skulle hafva svärt alt för sig förklara, huru, då det sistnämnda partiet ej för klarat sig vilja den fasta skolans upphäf-! vande, utan endast vilja hafva småskolor och en högre folkskola inrättade derjemte, och då det förstnämnda partiet å sin sida: temligen allmänt förklarat deras fasta skola! ovilkorligen behöfva befrias från abedarier; och således önska åtminstone småskolor på ett elier anvat sätt, en häftigare strid skulle; mellan dem kunna hota att uppstå. Det synes väl, som borde man lätt nog kunna: komma öfverens, då skenbarligen endast den högre folkskolan, hvilken den fasta skolans parti anser öfverflödig, skiljer dem åt. Men ser man saken närmare an, så finner man lätt striden hafva ganska grunda. ;j de anledningar. En lärarekår af mellan! nära 3000 examinerade män har under de sista tjugo åren småningom framkallats. Knappt hunne till en stadgad ställning, lörsatte i de knappaste vilzor och mycket beroende, tryckta cch sålunda lätt böjda: för att ana hotande vådor, finna de lagstit. ningen, af hvilken de för höjondet af deras ringa vilkor hafva hoppats allt, redan innau deras framtid blitvit i någon mon be-j tryggad, börja gynna skolorganisationersuppI komst, hvilka, om de äfven kunna förlikas? med den fasta skolun, dock, enligt hvad dei föreställa sig, skola komma att med dem : folkskolundervisningen afsedda statsmedien, fiana till och med, buru lagstiftningen synes vara mera betänkt uppå dessa nya formationers tillgedoseende än: förbättrandet af den fasta skolans och dess lärares redan sedan längre tillbaka kända; och insedda behof. Ena stor del at dessa den fasta skolans lärare hafva familjer, hafva redan gålt så långt på skolvägen att de ej hinna börja om på nytt på någon annan bana, och föröfrigt, de känna med sig sjelfva, tro åtminstone om sig sjelfve, att om de biott allvarligare understöddes, så skulle de utan ivifvel kunna åstadkomma en så god undervisning, att något annat orga: nisalionsarbete än det inom deras egen fasta skola ej skulle vara af nöden. Under sådana åsigter och sådana förhållanden är det naturligt nog, att de skol: kämpa mot de nya åsigterna såsom pro aris et focis, och hvad man än må säga derom, deras kamp är menskligt berättigad, ekuggrädslan föriåtlig. A andra sidan, hvad är naturligare än alt den andra sidans män, betraktande folkundervisnigsfrågan såsom nationens och dess framtids litstråga, icke gerna skola lyssna till några ömmande skäl såsom för dem giltiga, aut derför pruta på deras öfverty i om folkskolans och folkets bästa. Ör att, v d ett lörsta försök till folkskola. i en organisation och en lärarekår kommit till stånd, som enligt deras åsigter icke visat sig bestå profvet och som, enligt en sannolikhet, grundad på våra allmängiltigaMN ON 2 or a SE or or