NV VE MPR AR VM OR namn vid polytekniska skolan och ej Leo Frankowski. — Om ryssarnas ohyggliga framfart mot de polska sårade och liken, hvilken de sjelfva förnekat, anmärker tidningen Czas, att man på Bolimowfälten ännu kan se hela hopar af nakna polska lik; ryska soldater hålla vakt der, på det att liken ej må begrafvas af någon opåkal. lad. — Enligt polska berättelser har alls ingen strid förefallit vid Sandomir; ryssarne hade utan svärdsslag ryckt in, sedan insurgenterna lemnat staden och dragit sig öster ut; det oaktadt ha ryssarne farit fram som vildar i Sandomir. Från rysk sida fönekas detta, och man påstår fortfarande att man slagit en stor kår af insurgenter utanför Sandomir. Från Lemberg skrifves den 14 dennes till den ministeriella österrikiska Correspondance generale: ?Det bekräftar sig att de af ryssarre i Polen föröfvade grymheterna, t. ex. uppbrännandet af städer och byar, värnlösas mördande m. m., icke skett tillfälligtvis, utan äro följder af ett afskräckningssyetem, hvilket alltid bestraffar de oskyldiga, der det ej kan drabba de skyldiga (verktygen? i stället för hufvudena?). Fakta, som tala härför, äro nemligen så sdana grymheters samtidighet, oflicerarnes, dock mest subalternofficerarnes delaktighet deri, och många andra. Äfven bekräftar det sig, att de dödade värnlösa räknas med bland de ?på de upproriskes sida fallna?, samt att ryssarne ofta löpa till storms mot städer, efter det insurgenterna redan tågat ut r dem, för att derefter ha en så mycket bättre förevändning till plundring, härjande och brännande.? Samma Correspondance meddelar rörande träffningarne vid BSuchedniow och Wonchock följande berättelse, som uppgifves vara hemted ur en rapport af general Langiewics: Den 1 Februari väntade general Langiewics med den af honom samlade styrkan af 2500 man, hvaribland 400 skyttar och för öfrigt liemän dem han sjelf anförde, att sammandrabba med; den betydligt starkare fienden vid Suchedniow. Träffningen började på eftermiddagen och varade i3 timmar. Polackarne behöllo platsen. 80 hästar togos, 400 man tillfångatogos med. vapen I i hand, 50 dödades och 80 sårades. På polska? sidan blefvo 11 dödade och 28 sårade. En annan afdelning af 1800 man, deribland 300 skyttar, för öfrigt liemän och kavalleri, afbidade; fiendens ankomst i Wonchock den 3 Februari; unser öfverstelöjtnant Johan Prendowskis befäl. Liemännen anfördes af Moreau, en ur ryska armen afskedad officer. Moreau var en uppenij, bar förrädare; han verkställde ej befälhafvarensj order, anföll ej kanonerna och utsatte de våra; för den starkaste fiendtliga eld. Endast Pren-i dowskis och officerarne Dombrowskis och Danij: lowiezs tapperhet räddade polackarne, som drogo sig tillbaka i god ordning. Högqvarteret och ) lasarettet, der många förut sårade lågo, upp-Å, brändes af fienden tilika med de sårade. Polac-!. karnes förlust i denna träffning: 6 döda, 39 så-l: rade. . Förrädaren Moreau blef enligt krigsrät-! tens dom hängd. Ötlverstelöjtnant Prendrowski;! blef för utmärkelse på slagfältet utnämnd till:: öfverste. Nu befinner sig högqvarteret bland bergen vid Swienta Krsyz. Den under LangieWiez stående styrkan uppgär för närvande till icke fullt 5000 man. Af denna berättelse finner man således, l j alt Langiewiez hvarken blifvit slagen eller;! hans styrka sprängd. f Konventionen mellan Ryssland och Preusl f i l f t 1 j j 1 J 1 I sen skall i afseende å de ryska truppernas furagering innehålla att liffmedlen m. ms. skola eventuelt levereras äfven till konungariket Polen. Att ryssarne numera icke anse den polska resningen vara att leka med, derom vittna flera regeringeåtgärder. Så hart. ex. kejsaren för närvarande låtit inställa all pomiltering för militären. Rekryteringen i Ryssland påskyndas, 5.te ermökåren underj! Wrangel 1 Bessarabien föreättes på krigsfot, och anstalt träffas att bilda reserver. Tillståndet i de åtta vestra guvernementerna, af hvilka största antalet är förklaradt i krigstillständ, de öfriga i belägringstillstånd, till-t låter ej att.från dem skicka trupper till Polen. ITALIEN. Det officiella bladet berättar, att riddaren Nigra den 9 dennes till franska kejsarinnan, i kejsar Napoleons närvaro, öfverlemnat den HlärmörgeebP som utgör en skänk af Milanos damer, och blifvit förfärdigad af bildhuggaren Vela. Kejsarinnan emottog densamma med vänlighet och sände samma dag nedeanstående svar till hr Nigra: Herr gesandt! Jag mottager med nöje den marmorgrupp, som ni öfverlemnat till mig i de milanesiska damernas namn. Den utgör för mig ett bevis på de känslor, som lifva dem, och deras hågkomst af en gemensam ära. Tanken att erbjuda mig densamma, rör mig outsägligt, och konstnärens talang, hvars betydande korstverk så väl förverkligar gifvarinnornas afsigter, förlänar gåfvan ett så mycket högre värde. Jag beder eder, hr minister, att till dessa damer framföra uttrycket af min uppriktiga tacksamhet, Cc,. Neapolitanska blad berätta, att general Lamarmora blott genom en tillfällighet undgätt ett bakhåll, fom den beryktade röfvarehöfdingen Pilone anordnat, för att fånga honom. Generalen hade i civil drägt föredragit en promenad till Pompeji. Om han några minuter sednare återvändt hem, så skulle han hafva fallit i händerna på Pilones olk. AMERIKA. I anseende till vägarnes ofarbarhet och Potomac-armåns fullständiga demoralisation var hvarje offensiv rörelse vid Rappahannock omöjlig. Uti vestern är folket utledset vid kriget, och uti presidenten Lincolns födelsebygd, staten Illinois, bar legislaturen beslutat föreslå regeringen att afsluta ett vapenstillestånd mellan de krigförande och föranstalta en fredskongress, till hvilken alla stater af den fordna unionen skul!e sända ombud. General MClernands trupper hade landstigit på Louisianastranden al Mississippi, 2 mil nedanför Yazooflodens mynning, och stå ånyo framför fästniogen Vicksburg. Mississippi är ända till sina bräddar fylld med, vatten och två briovader hade fått befallning