ätt invigas. Knuoppt hade den polska res ingen utbrutit till följd afryska regeringens 3artholomei natt den 15 Januari, förr än eneral Alvensleben sändes i en militärisk eskickning till Petersburg. En öfverensommelse uppgjordes, om hvars innehåll ögst besynnerliga saker berättades. Några ormliga ministeriella instruktioner skall geeral Alvensleben alls icke ha haft, hvilket egripligtvis ej förhindrar hr von Bismarck tt efteråt fullkomligt godkänna den på abolutistiskt-militärisk väg urpgjorda öfvernskommelsen. Den passade också alldeles hans planer. Hvad dess innehåll angår, å är det visst, att en samverkan mellan de yska och preussiska stridskrafterna blifvit ör vissa fall eventuelt aftalad, och redan wu skola ryska trupper fortskaffas på de yreussiska jernvägarne. Om ryska körer bli nträngda öfver den preussiska gränsen, pästås till och med, att det skall stå ryssarne fritt utt förfölja insurgenterna på preussiskt område. Dessa stadganden i den preussisk-ryska konventionen äro ännu ej autentiska, men anses i politiska kretsar trovärdiga. Konventionen skall sannerligen icke intaga någon hedersplats i den preussiska diplomaiiens historia. Hr von Bismarck, som helt nyligen svärmade för ett intimt förhållande till Frankrike, hvilket dock icke ville ha någonting att skaffa med hans äfventyrliga planer, hade verkligen inbillat sig, att äfven Österrike skulle hjepa till att kufva den polska resningen och derigenom göra återupprättandet af den hel. nordiska alliansen möjligt. Men han gjorde ånyo upp räkningen utan värden. 2 ket tillbakatragen ställning i afseende å den polska revolutionen, och genom sitt principlösa vacklande från vester till öster har premierministern likasom satt sig emellan två stolar. Epgland och Frankrike tyckas i sjelfva : verket icke vilja vara likgiltiga åskådare till eventuel preussisk-rysk samverkan. Redan ha de gjort föreställningar med bänvisande till Polens internationella förhållande till Österrike intager en myek p r te a n n g j a d N D n 1 kola de ej afväpnas; deremot skola polska le osurgenter, som fly till Preussen, utlemnas ie såsom desertörer, det. vill med andra ordjö säga: öfverantvardas åt en säker död. Det!( 1 c I r 1 14 E e c i l 1 1 l q l Å 4 j . L Ryssland och skola i den eftertryckligastel form upprepa dem. I det engelska pariamentet förestår en interpeHation, vid hvilken hr von Bismark svårligen torde komma att skonas. Den preussiska och tyska liberala pressen har kraftigt uttalat sitt ogillande af, att den stat, såm gör anspråk på hegemo nien öfver det förenade Tyskland skall förnedra sig till att vara polisbetjent åt rysk brutalitet. Från Rhen ända till Warthe är det blott en enda mening om, att landets representation icke bör bevilja en enda skilling till en lättsinnig preassisk intervention till Rysslands förmån. Ett sjelfständigt Pofen skulle göra god tjenst såsom förmnr mot Ryssland, hvilket till följd afaftalen år 1815 drifvit in sig likasom en kil i vårt område. Med detta återupprättade Polen skulie Preussen lätteligen kunna komma öfverens samt om den nya staten skulle vilja göra inkräktningar, säkerligen utan stor möda kunna skydda gränsen på denna sida. Det tilltvå tredjedelar germaniserade, genom tysk flit och tysk företagsamhet ännu mera än genom svärdet eröfrade Posen skall Preussen alltid kunna bibehålla, men vår stat har uppenbarligen icke ringaste intress2 i att med våra penningar och vårt blod åt den illasinnade ryska grannen, som endast med gränsspärrniog och andra trakasserier vedergällt hundrafaldiga tjenster å vår sida, bibehålla hans vid Polens delning tagna lejonanpart. I denna anda har hela den sjeltständiga pressen, den ytterst moderata icke en gång undantagen, uttalat sig och den preussiska kammaren skall sannolikt låta höra af sig i samma syftning. Just i dag behandlas nemligen den pol ska frågan i representantkammaren. Den1 dennes utkom i Posen en af provinsens öfverpresident och militärguveraör gemensamt undertecknad proklamation, hvilken med åberopande af den i deras händer lagda makten betecknar hvarje deltagande i den revolutionära rörelsen i grannlandet vore det också endast medelbart genom offentliga demonstrationer eller genom dess understödjande och befrämjande, på hvad sätt det vara må, såsom ett brott mot landets lagar, hvilket skall bestraffas såsom högförräderi. I inledningen yttras, att den i konungariket Polen utbrutna resningen gjort grannlandet till skådeplats för blodiga händelser, hvilka ingifva afsky för de af insurgenterna föröfvade grymheterna. Denna proklamation har föranledt en interpellation till regeringen af polska representanter, hvilka beklagat sig öfver dess uppretande karakter och frågat ministåren: 1:o om och huru länge storhertigdömet Posen varit hemfallet ät undantagstillståndet att skola förvaltas af kombi nerade civiloch militärmyndigheter, samt 2:0 huruvida ministeren gillar proklamationen af den 1 dennes till innehåll och form. Interpellationen skall måhända utveckla sig till en debatt, som skall ådagalägga det liberala partiets åsigter och öfvertygelse iefseende å en preussisk intervention. Hr von Bismarck skall på sitt vanliga öfvermodiga sätt undandraga sig att lemna några auter tiska upplysningar om den ofvannämnda miliiära öfverenskommelsen. Kanske skall dess innehåil först genom förhandlingarna i det ngelska parlamentet bli bekant. Men dis kussionen i den preussiska kammaren i dag skall dock ha den fördelen att upplysa utlandet om landets afgjorda motvilja. I förra veckan förkastade representantkammaren nästan enhälligt det lagförslag, hvarigenom regeringen under förevändning att genom lag reglera det representanterna enligt författningen tillkommande, mycket obgtydliga arfvodet ville betunga de medlemmar af kammaren som äro tienstemän, med skyldigheten att bekosta vikarier i deras befattningar. Utan svårighet ådagalades det, att frrdanaet Mel nt nå en Iinskräinkninne i