mina Jandsmän 1 denna lagstiftande kammare förbrytare, då äro alla polackar det. Rätten att yppa sitt deltagande för våldets olyckliga offer i vårt fäderaesland kan ingen förneka oss, hvarken efter gudomliga eller menskliga lagar.? Talaren interpellerade derefter ministern rörande den rysk-preussiska konveutionen och de i Posen vidtagna undantagsåtgärderna. Hr v. Bismarck genrmälde torrt, att regeringen gillar tonen i den ifrågavarande kungörelsen. Hvad beträftar undantagsåtgärderna i Posen, så rättfärdigas de af potackarnes afsigt att återställa sitt land i dess förrå omfång och af säkra underrättelser, som kommit regeringen tillhanda, att man äfven i Posen vill åstadkomma en resning. Om konventionen yttrade hr v. Bismarck ej ett ord. I ett sedaare möte vägrade han bestämdt att besvara kammarens interpellationer om konventionen, samt påstod, att regeringen kan utan kammarens örande inkalla samtliga armåreserver, oaktadt det uttryckligen heter i författningens 48:de kapitel: Fördrag med främmande i makter behöfra för sin giltighet kamrarnes bifall, såvidt de äro handelsfördrag, eller om derigenom staten tillskyndas bördor eller enskilda medborgare förpligtelser. Representantkammaren har med 274 röster mot 45 antagit en af v. Forckenbeck å budgetkomitåns vägnar framställd resolution, som förklarar att de nuvarande ministrarna äro till lif och egendom ansvariga för de för. fattningsvidriga utgifter som de gjort, samt att ministrarnes författningsbrott i afseende på budgeten för 1862 ej är ett hinder för j kammaren att fatta beslut om 1863 års bud-: get, på det att den å sin sida, genom iakt-! tagande af sin författningsenliga uppgift, må! förekomma förlängningen af det grundlagsstridiga tillståndet. Natten till den 16 dennes lät preussiska regeringen häkta ett antal polackari Berlin. ÖSTERRIKE. Wiener-regeringens officiösa organ Donauzeitung innebåller en artikel, som tillbakavisar hvarje tanke på att Osterrike skulle ansluta sig till den mellan Ryssland och Preussen slutna konventionen. POLEN. Från Wilna telegraferas den 16: I de städer och kretsar af guvernementerna Wilna och Grodno; der belägringstillståndet ännu icke var infördt, har detsamma nu proklamerats. I Kiew är allt lugnut.4. Detta telegram bekräftar, alt resningen utbreder sigi! de nämnda guvernementerna. En prokla-: mation af öfverbefälhafvaren i Wilna, general Nazimow, gör husegare ansvariga för I sina hyresgäster, fäder för sina söner, handt verksmästare och köpmän för sina gesäller, lärlingar och biträden; begifver sig någon af dessa till insurgenterna, skall husbonden cller fadren ställas för krigsrätt och skjutas. I sjelfva Petersburg har denna proklamation väckt obehagligt uppseende; man talar icke gerna om densamma. 2 är äfven förkunnadt öfver Bodolien och Wolhynien, der insufgentskaror i ansenlig styrka uppdyka. Så ser det ut öster om det egentliga Kongress-Polens gränser. Rörande striden vid Siemiatyce i Lithauen, om hvilken ryske generalen Maniukin rapporterade, att han der nedgjort 1000 insurgenter och sjelf i blott förlorat 12 man, föreligga nu berättelser från flera håll — korrespondenser från Warschau till österrikiska och preussiska tidningar samt privatmeddelanden at flyktade familjer och resande. Maniukin har icke öfverdrifvit, då han talade om 1000 dödade polackar; men hvad han förtegat är att nio tiondedelar af dessa offer icke voro insurfonter, utan värnlösa gubbar, qvinnor och arn, imvånarne i Siemiatyce, som mördadea af soldatesken, sedan insurgenterna lemnat staden. Denna har förvandlats till en askhög; endast 12 hus resa sig ännu bland ruinerna, De insurgenter, som här stredo, utgjorde en liten afdelning, som den vid Wengrow stående Sokot hade detacherat till Lithauen. I stället för att skingra sig vid den starka ryska kolonnens annalkande; inneslöto de sig i Siemiatyce. Maniukin försökte först utbombardera dem derifrån; och när detta icke lyckades, lät han storma staden, hvarvid uppstod en hårdnackad gatustrid, i hvilken många å ömse sidor stupade, och som slutade med insurgenternas reträtt. De Jemnade blott ett obetydligt antal fångar i ryssarnes händer och förenade sig åter 1 skogen utanför staden. Frn Warschau skrifves till Kölnische Zeitung: ?Ej heller häri hufvudstaden torde lugnet blifva varakligt, om också ingen politiker väntar af resningeförsöket något annat resultat än att det skall bekräfta landets protest mot regeringssystemet. Enligt rörelsemännens här nästan allmänna twosbekännelse eger dock den nationella saken till. räcklig styrka i oböjligheten, hängifvenheten och ihärdigheten. Med dessa sedliga vapen, säger en ny kungörelse af nationalregeringen, kan man göra sanna underverk. Dea som har händer kan fatta en påk; den som har en påk kan eröfra ett gevär; med gevär och liar tager man kanoner. Poleckarne hoppas icke mer på utländsk hjelp; politiken har ännu i dag prägeln af hednisk orättvisa, egoistisk grymhet.Bevis derpå äro de lidanden, som I under kejsar Nikolai regering buren och som intet diplomatiskt förespråkande lindrade. Till att lösa våra bojor duga ej sköna ord, utan tapper handling. Hela landet förvandlade sig derföre till ett enda läger. Alla åldrar och stånd måste göra hvad som stär i deras makt, för att befria landet från det ryska tyraoniet?. I samma anda uttalar sig nationalregeringens nyaste flygblad, och stadshöfdingen i Warschau understöder detta program i en dagorder, Blott fega och låga själar?, yttrar han, kupna tvifla på resningens framgång. På sådane, som utbreda för resningen ogynsamma rykten, skall sträng uppmärksarchet riktas; sker det i ond afsigt, skall han betraktas och behandlas som riksförrödare. Hvarje patriot har att afvakta autentiska underrättelcam bhuvilla Kr hoaohaäanea öm lån nas mANnRAR BB —— —OVÅVm— —---— OO nn SN —----. — —— — — — — — — — — — — — — — -.— ————-—-2—— Belägrincstillståndet i