önskade vidare veta, huruvida icke till följd af den af Österrike antagna gynsamma hållningen förslag biilvit väckt att är 1856 brivra den polska frågan inför kongressen i Pars samt huruvida icke lord Clarendon vid nämnda tilllälle yttrat sig i den syfiningen, att en diskussion om den polska frågan ej vore önskvärd, emedan han hoppades, att kejsaren af Ryssland skulle bevilja polackarnt reformer. Härpå svarade lord Palmerston: Under Krimkriget gjorde icke Österrike England och Frankrike det förslaget att gemensatnt med dem arbeta på grondläggendet a! elt särskildt konungarika Polen; tvärtom skulle österriki-ka regeringen, att döma ef ter hvad vi erforo ur st ka sändebudets i Paris mun, om också icke direkt al regeringen i Wien, aldrig ha ingått på en sådan plan. Långt ihån at på något sött gynna den, skulle Österrike tvärtom ha haft stor ovilja deremot. Hvad som föreföll jå kongressen i Paris finnes att läsa i de för parlamentet framlagda handlingarna, och jag visste ej att någonting der förekommit rörande Polen, som ej innehålles i de på underhusets bord nedlagda handlingarna. TYSKLAND. Preussen. Den liberala Naticnal-Zeiteng yttrar sig bestämdt emöt Preussens intervention i Polen. Den mera radikala VolksZeitung söker bevisa att insurgenterna i Polen ha mycket crätt och borde vara belåtna med Wielopolskis reformer. Interventionspolitiken säges bärllyta från konung Wilhelm sjelf. Man bar skickat general Alvensleben till Petersburg för att öfverenskomma med dervarande regeriog om tiden och sättet för en samverkan mellan de ryska och preussiska trupperna. Jäsvingen i Posen är stark. Polackarne der hata tyskarne lika hjeriligt som de öt riga polackarne hata ryssurne. Men preussarne hafva så stor truppstyrka samlad i Posen, att en resning har föga utsigter, Hessen-Kassel. Förre justitieministern Abte har blifvit utnämnd (till minister för kurfurstliga huset och för utrikes ärendena, och den nyligen afskedade ministern DehnRothbfeleer till finansminister. Sachsen-Koburg. Stävderna ör rättighet till tidningars utgifvande hädanefier ej srall fordras annat än en anmälvn hes vederbörande myndighet och altcj vara förlustig medborgerliga rättigheter. ÖSTERRIKE. Till förekommande af uttalanden i p anda har regeringen landtdagen. Kejsaren har befallt alt en verldsexpoci-: tion skall ega ram i Wien år 1865. POLE Im eröfringen af gränsbanstationen Sosnoviee af insurgenterna skrifver en korrespondent: Klockan 6 på morgonen brusade ett extr tåg, besatt af dels beridna, dels med gevär och lar beväpnade insurgenter, in på bangården. Lokomotivet har stennat. Omkring 500 kossacker och infanterister stå str fördign. Striden börjar och drar ut på tiden ty ryssarne försvara sig lappert. Då smattra skott i ryggen på dem. Hela statiopspersonalen gör ett anfall mot ryssarne — Btridande draga dessa sig tillbaka, inträda vid Sehoppinitz på preussiskt om , Bfväpnas af det der förlagda detachementet, och Preus sen har 500 fredsfängar, KR: d är 500 dugtiga soldater fattigare. Hvösd är att göra? De för öfrigt högst förnöjsamma herrar rss sar bivuakerade på plats den ka to!ska kyrkan i PreussisehIKattowitz. Sjungande, rökande och midt iblend tillströmmande menniskohopar tycktes dem Kauttowiz vara ett land, der cigarrer växa på träden, ett förlofvadt land med bröny Och äfven här tog vanan ut gin rätt. äömbar bränvin, skickadt af en hr von Thiele — naturligtvis för gemenskapens räkning — måste först göra herrar förmän druc innan gemenskapen fick smaka på det. bortlagda vapnen, gevär, sablar, pistoler, lensar 0. 8, V., gingo till förrådshuset i Beuthen. Många ankommo till erägsen utan vapen — men med penningar. De preussi-kt område inkomna kossackeroa äro uu på väg från Gleiwitz tull Kosel, der de tills vidare skola bli internerade. Insurgenterna ha sedermera, såsom bekant är, utrymt Sosnowice, sedan de utsett ijenstemän, till en del blend sig sjelfva, hvilka väl icke lägen några hinder i vägen för bantågens genomlärd, men strängt mönstra passagerarne och qvarhålla de misstänkta. Den ministeriella österrikiska General Correspondenz meddelar följande : I S;ndomir, dit insurgenterna såsom bekunt är, intåpure den 3 dennes, blefvo de at biskopen tur städes välsignade och deras anförure biudna till det biskopliga bordet: staden var festlig illuminerad inryckningsdagen; en viss Skolnicki, gods. gare-från grannskapet, sk träda der såsom nationalregeringens 8 Jare. I Hrubiczow och Dubrinko invid Zolkicwerkretsens gräns intågade den 4 dennes större insurgentskaror, hvilka skola uppgåt till 3000 å 4060 man. — Om träffiingen vid Pomaezow berättss öfverenss ämmande från flera håll, ett den ryska militären låtit många oförsvarliga grymheter komwa sig till la så skall t. medicine doktorn ders des och godsegaren Zelikowski, då han ville fly ur silt brinnande hus, ha af de ryska soldaterna blifvit kastad i lågorna och der omkommit.4 Äfven tidniogen Goul ec be rättar fasansfulla erymheter från striden vid Tomaszow. Der bosatta ryska tjenstemän och deras familjer blefvo icke en gång skonade. Berättaren hade i Belz semmauträllat med en rysk kapten, com hade att beklaga sig öfver förlusten af sin hustru, cn gemmual rysk tjensteman, som blifvit sårad, en ryska, hvars man och broder man dödat. Afven fyra kejserliga tullijenstemän flago tillsäita lifvet. En galizier, som i affärer genomreste det af insurgenterna besatta området på den galiziska gränsen, meddelar i nämnde tidning följande skildring af Två kårer. som ir , beslutat att ok pjourne:at gaeliska en au an. I MMM oe a OA mv AA LAR OA Hems Ar