a As 080 trägna riksdagstiden är förbi, tidningarna äro ej vppfyllda med riksdagsförhandii om hvilka hvarje god medborgare bör kännedom, om det också emellanåt falier sig litet torrt, och den tillfredsställelse, det för mången är, att vara litet bekant med en riksdagsman, som kan berätta ett och annat pikant drag ur det hemliga riksdagslifvet, den saknar man för närvarande. Man väntar nyheter från Holstein; men äfven der är det någon stagnation i uttalelserna; ständernas utskott äro sysselsatta med attstöpa de kulor och tillverka de patroner, med hvilka man inom kort skall pluttra och skjuta på danska regeringen och folket till glädje och fromma för alla rättrogna slesvigholsteinare och till outsäglig uppbyggelse för hela Tyskland. Midt under denna korta hvila är det för danskar en an :enäm känsla att hör? ett vänligt ord för Danmarks sak från Sverges riksdag och Englands parlament, och underrättelserna om de diskussioner, som på dessa ställen förefallit samt berört de danska förhållandena och sysselsatt sig med det danska folket med sympati, ha naturligtvis varit bland de bästa nyheter vi på längre tid haft, icke blott derföre att man så gerna hör sig fördelaktigt omtalas, utan emedan det alltid är en styrka i striden att veta, alt man ändå icke står helt och hållet utan vänner; ty bar är vänlös rygg. De nyheter, som väntas från Holstein äro först och främst den Blomeska adressen med. dess jeremiader öfver tillståndets outhärdlighet och dess förslag till utvägar, som — naturligtvis ej skola atbjelpa outhärdligheten; ty det påstås så-om säkert, att stän-! derna alldeles icke skola gå in på någonting ann.t än hvad de förut föreslagit, en fyrdelad stat med lika mycken rätt för Holgtein som för de öfriga landsdelarne Tillsammans, en närmare förbindelse mellan Slesvig och Holstein, med ett ord sagdt, den gam!a historien. Det uppgifves, att ständerna skola förkasta de gemensamma lagarne, till och med den om andel i prinsessan Ålexandras utstyrsel, och vi danskar böra sannerligen vara oändligt tacksamma mot dem, ty det värsta de kunde göra oss vore dock att antaga de gemensamma la garne och derigenom gå in på en outhär!lig och olaglig gemensamhet med alla utsigter till att bli alldeles oupplöslig. Det berättas att man i statsrådet beslutit låta ständerna veta, att alla de förhållanden, i hvilka de ej antaga de gemensamma lagförslegen, skola öfvergå till enskilda förhållanden och således medföra en administrativ fräånsöndring delvis; men då det kom till stycket, besinnade man sig; man beslöt att först efteråt säga det. Ja,säga det. men så återstår att göra det! Ett sådant frånskiljande delvis skall för öfrigt mediöra stora svårigheter! Om ständerna vägra att gifva en försupen tullbetjent den af riksrådet be-. slutna extraordinarie pensionen, skall då hela tullväsendet eller hela pensionsväsendet frånskiljas eller blott de extraordinarie pensionerna eller blott de försupnas pensi ner? En sådan stackars kappsäckssnokare skall kunna sätta hela riket i rörelse och naturligtvis utlandet med. — Ja, hvad kan icke sätta utlandet i rörelse? Nu har man t. ex. den der 10-åriga pojken i Eckernförde, som fått några par ris på det ställe, der barn bruka få sådant, då de äro elasa. Pojken kastar sten och trästyckea efter de förbiridande och skrämmer deras hästar; han får en varning, och då det icke hjelper dömes ban af den vällofiliga rätten och enligt landets lagar att få ris i en Jäkares närvaro. Har man ej skäl att glädja sig öfver en så human kg, som bjuder läkare till faddrar vid ett sädant tillfälle? Men hvad göra tyskarne! De ropa på blodsutgjutelse; pojken är martyr för tyskarne, ehuru dumaren var tysk, lagen var tysk, exekutor var tysk, ja hästen var tysk, så få ändock danskarne skuld för denna förfärliga händelse. Men härmed är saken icke lut; det påstås såsom alldeles säkert, att en tjensteman här i staden fått i uppdrag att undersöka ut-; ländska lagstiftningars straff och stadganden i afseende å ifrågavarande sl gs förbrytelse, och hvariöre? Jo, nu skall en not skriivas — en instruktion till våra sändebud utomlands, ) ett memorandum eller någonting annat diplomatiskt — ty saken intresserar diploma-! tien! Den stackars diplomatien, som nu också skall undersöka verkningarna af en risbastu. Det skall bli en ovanlig statshandling; ty att en läkare skrifver en lärd medicinsk afhandling om en särskild kroppsdel, detär! gammeslt och vanligt, men att en diplomat väljer en sådan kroppsdel och, eanningen att säga, väljer med så dålig smak, det är mycket ovanligt. Efter hvad com bifviti mig berättadt, har för öfrigt undersökringen i de utländska lagstifwingarne ledt tilll det allra lyckligaste resultat; euligt franek lag skulle man ha gitvit en sådan elak pojke på hufvudet för den begångna förs elsen; enligt neapolitansk lag ekulle han ha fått baI stonad, säledes på benen; i Danmark har man således såsom vantgt gått medelvägen och gifvit honom på — nog af, vifvit bonom ris på det vanliga stället. Roligt äri för öfrigt. att knappt har denca rishistoria ! kommit i dagen, förr än man på ätskilliga håll känner sig smittad; det gär som då barnsäogsfeberu var så allmän i Köpenhamn, alt det till och med påstods, att studenterna på Regentsen voro angripna dera!; alla slesvigholsteinare känna sig smittade, alla ha; de fått rs för de förhatade danskarnes skull och förr nu dessa förfasliga historier till törgs. i Den 10 Mars skall prinsessan Alexandras bröllop siå; den 2 Mars lemnar hon Köpenhamn och föres på konungens änglartyg tSlesvigt till Kiel, för att derifrån fortsätta resan på jernväg och ångfartyg. ågra festligheter skola sannohkt icke twilställas i Köpenhamn i anledning af afresan. Såsom ni vet, har konung Fredrik VII och drottning Victoria lyckligen blifvit ense om penningeförhållandena mellan prins Aibert Edi