an STORMA UL ANUCIEN ULL UCI MEISGUE I EU längre, varmt och liberalt föredrag, regeringens nya representationsförslag, hvilket han önskade måtte göra slut på det gamla tunga fyrdelta politiska vidunder, vår nuvarande ständsförfattning, hvilken han hoppades skulle vid nästa riksdag få en hederlig begrafning. Tal. slutade med ett niofaldigt lefve för konung och fädernesland, hvsri hela församlingen instämde, hvarefter följde Ur svenska hjertans djup. Man harknappast här i staden uppletvat en så talrikt besökt bal, och bland de många anspråkslösa skarpskytteuniformerna lyste i broderlig endrägt de guldprydda militära och civila uniformerna, för att icke tala om de eleganta damtoiletterna. Festen i sin helhet lemnar ett nytt bevis för den på en gång lojala, frisinnade och fosterländska anda, som i allmänhet så märkbart karakteriserar denna stads och orts befolkning och som denna gång särskildt haft behof af attuttrycka sina sympatier för den kungliga handling, som loivar fosterlandet en kraftfull och ärofull framtid. — Från Westerås berättas i stadens tidning! Carlsdagen firades i Westerås på ett, denna gång, synnerligen högtidligt sätt. Klockan 2 gofs från ?berget? kunglig salut. IKungsrädgården, der Gustef Wasas tillämnade monument skall resas, afbrändes ett vackert yrverkeri, hvarefter f-lkmassorna drog sig illsamman kring det nya rådhiset, som tenta afton företedde en ståtlig anblick. Prån dess fagad strålade konungens namnschitfer med krona i gaslågor och helsades med jubel af det nedanför på torget samlade tolket. Balen var lysarde och stads. jullmäktiges ordförande, rektor Mossberg, rledde i ett vackert föredrag konungens skål, der han på ett talentfuilt sätt framhöll vr ridderlige konungs verksamhet för det olk, som han så innerligt älskar och deremte vidrörde de nya regeringshandlingar, xomimunalförfattningarne och det nya förslaget till representationsförändring, genom wilka Carl XV för everldeliga tiderlagt en 2y grund för fäderneslandets lycka och ära. verpå höjdes ett lefve för konungen, åtföljdt af kunglig selut, fenfarer och folksången, om denna af on sjöngs med en värme, som risade, tur denna konung är älskad ef sitt olk. Lifliga hurrarop ljödo genom salen. Omedelbart derefter tramträdde skalden Yybom och framsade nedanstående poem ill konungen: O, hvad det måtte vara skönt ändå Att fri på mensklighetens höjder stå Och styra endast för att lyekliggöra, Att hugfull fatta anden i sin tid, Att ständigt utså kärlek, ljus och frid Och blott kulturens ädta strider föra. För dessa stora, ljusa lefnadsmål, Med hjerta utaf guld, med arm af stål, I svenska mannakretsen fram Du stiger Och rullar opp det strålande banår, Ifrån hvars vackra duk blott äran ser, Och Dig vid folket och dess fana viger. Kung! när Du gjorde nyss Ditt segertåg, Den oförställda kärlek nog Du såg, Som mäktigt strålade ur hvarje öga; Man mötte Dig, som man tar mot sin Far: Man visste, att Du Sverges hjerta var, Men ock dess hufvud, med de planer höga. Nyss, när Du såg Ditt folk af ädel slägt, Hur det i trång, urmodig, lappad drägt, Med möda sina friska lemmar rörde; Ett jättehandtag detta folk Du gaf; i Ref de af tiden frätta bunden af . Och Sverge åter iram för verlden förde. i Der står Du, med Din öppna politik, Orubbiig, Carlavagnens stjernbild lik, Som mätit upp den himmel, der han glänser, : Och midt i meningars och tiders brus I Djerft kastar ut sitt starka, klara ljus Långt i ett fjerran, bortom egna gränser. Der står Ditt folk, endrägtigt, friskt och fritt I ärans rika solljus och i — Ditt: En kung, ett folk, lugnt stödjande hvarandra. Det folket vill ej störa andras ro; Men vara Herre i sitt eget bo, : Det fordrar — och försvarar gen t mot andra. Vår framtidsbild, hvad du är mäktigt skön! ! O, när det ser dig, i en ödmjuk bön i Ett ädelt folk, högburen hjessa sänker, ! Ty — enadt är, hvad länge splittradt var: Den starke svenske auden åter klar, ; En nytänd sol, ur brutna molnen blänker. i Ryt högt, du tidens febervarma haf! Vidundren sluka gerna i din graf! Ej når, ej slår dock oss din vreda bölja. Med oss är, som med våra fäder, Gud; Och Sverges folk, kung Carlsoch bragdens brud, Skall Honom gladt till ljusets strider följa. — : NEM. varefter under den gladaste stämning ba-. en fortsattes till kl. 1. ! — Från Gefle skrifves i Nordlandsposten len 29 Januari: H Carlsdagen firades här i går med ovanigt varmt intresse såsom det ock var att . örvänta. Sedan hushållningssällskapets för wandlingar voro afslutade, samlades en talik mängd af studens och ortens invånare ill en subskriberad festmiddag på rådhuset, ler t. f. borgmästaren Petrå föreslog konunsens skål, som under lifliga hurrarop och anfarer dracks, hvarefter folksången upppelades. Till aftonen hade landshöfdingen ; isker till bögtidsdagens firande till bal och upt inbjudit en så talrik samling gäster, om det stora utrymmet på slottet medgaf. nonan balen började föreslog hr landshöf-! lingen i ett genialiskt tal, som varmt an-; log dagens sympatier, konungens skäl beedsagad af fanfarer, lifliga hurra och foikången, i hvilken den stora mängden af gäter på det varmaste instämde. Om man ;! f den särdeles lifvade sinnesstämningen vid len i allo lyckade festen får döma till de: ifliga sympatierna för festens höga före-; nål — och man har dertill allt berättiande — har Carlsdagen j hjertligare nåsorstädes kunnat firas. På rådhuset var å aftonen arra: gerad en offentlig bal, somj fvenledes var talrikt besökt och lifvad. In f stadens högt aktade affärsmän töreslog!! ler H. M:ts skål, som dracks med samma! tiryck af lifligt intresse. Rådhuset, om-!: ilvet af marschaller, var rikt ekläreradt på. tadens bekostnad äfvensom stadshuset på! rr Zöllner Kunzes. Till förplägning at! le fattiga hade en liten subskription ar nåTA vå a