DEN RÄTTA.) BERÄTTELSE ARP MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Man begaf sig upp i den nya våningen, Falkenstern förande Anna vid armen. Komna in i salongen omfamnade tant Catharina den uvpga qvinnar, hviskande: Gud vare med dig, barn; en svår uppgift har du nu åtagit dig. Må du aldrig få skäl alt ångra dig. Hon räckte Falkenstern handen, såg på honom, liksom om hon med sin blick velat 8 ga: Varta dig, alt äfven förstöra hennes lil och trid, såsom du gjorde med den dödes. Wuolier hade icke en enda sekund släppt Beata ur ögonsigte. Han riktigt njöt at d: marter denna led, då hon, för att icke allt för mycket röja sitt rederlag, måste säga de förlofvade några ord. De färglösa läpparae darrade, då hon till Falkenstern yttrade: Jag önskar dig lycka, och till Anna: Dig lyckönskar jag. Dagen derpå kade Beata fått ett angeläget bref, som gjorde att hon måste lemna Birgersborg; men Falkenstern bad att hon icke skulle bestämma resan förr, än han fått ett enskildt samtal med henne, hvilket han utbad sig att hon ville skänka honom straxt på eftermiddagen. Detta räckte i två timmar. Beata var efter detsamma vid blidare lynne och förklårade att hon skulle qvardröja: vid Birge sborg till dess brölloppet vore öfverstöFNS. BD, nir 19, 2—23, 25,