för hvilken du skall up; offra frihet. — Din hand och min äro lika oskiljaktiga som döden är det med lifvet. Märk Anna, jag skall ej tvinga dig att skänka mig den och fikväl skall du om en timma frivilligt göra det. Da känner mig icke, inföll Anna, då du så talar, och för öfrigt Bengt, hvilken nyck ber ingifvit dig att välja just mig till hustru? Mitt hjerta som älskar dig. Annas kinder blefvo purpurröda. Det föreföll henne som om blodet rusat så bäftigt till bjertat att hon vore färdig au qväfvas. Jag skall nu lemra dig. Läs detta gäckie henne ett litet försegladt b n timma vänter jag dig vid paviljongen för att emottoga ditt svar.? , Falkenstirn gick. Anna ilnde upp till sig för att läsa det b jan gifvit henne.l Bengt begaf sig te till paviljongen. Just som han nelkades den hörde han Beate fråga sin man och Mathilda hvar de lemnat Anna, 4På terrassen samtalande med Fullenstern?, blef svaret. Och ni gingo ifrån dem ! utropade henancs nåd? med heta. 2 Innan npåpon hann svara inträdde Falkenstern i paviljongen, och en qvart derefter ibede alla, utom han sjelf, lemnat den. Med klockan iliegende framför sig räknade Falkenstern sekunderra tilldess timmen var förliden. Då minutvisaren stannade på tolf, vände Falkenstern ögonen ifrån uret och såg ut; trädgården. Utför ena allen kom Anna. Hon gick långsamt liksom med dröjande steg. Falkensterns blick hvilåde på henne med