Article Image
ningar att befara, det dess antagande skulle ln kunna föranleda dertill, att det stora och P välförtjenta anseende, som högsta domareIl: makten här i landet åtvjutit, komme attlu försvagas och nedsättas. Statsutskottet, som också ganska riktigt i afstyrkt förs! aget, har för denna sin me-u ning gifvit kraftiga och öfvertygande skäl. I Det erinrar till en början, att vid frågansk bedömande torde i första rummet böra ta1 gas i betraktande, att högsta domstolen, d icke kan, såsom hofrätterna, sysselsätta sig in med fullständig läsning af alla de handlingar, !:i som förefinnas, utan måste i allmänhet grunda e sina domslut på den uppfattning af saken, E hvartill revisionssekreterarens föredragning l föranleder. Utskottet framhåller vidare vigten ! C deraf, alt dessa embeten bestridas af erfarna il män, samt anför åtskilliga skäl för att visa, :r att det anförda motivet för förändringen, att K nemligen revisionssekreteraregöromålen i iall-!g mänhet icke skulle väl lämpa sig för embets;n män af mera framskriden ålder, icke förije8 nar synnerligt afseende. Derpå öfvergård utskottet till en närmare utredning af den I vigtiga och för sakens bedömande afgörande J frågan, huruvida revisionssekreterarne verk-in ligen äro att anse såsom domare eller icke, ji och andrager i detta afseende de tänkvärda I argumenter, som vi göra oss ett nöje att här ir återgifva. Utskottet yttrar: ir Um äfven revisionssekreterarne icke i,a orlets egentliga me ning kunna sägas inne-;d hafva domareembeten, ingriper likväl deras hk embetsåtgärd så djuptiden högsta domareE maktens verksamhet, att deras ställning med ; t skäl bör anses lika med domrarnes. Det id lärer ock svårligen kunna förnekas, att ju någon domareverksamhet ingår i revisionssekreterareembelet. Om man mindre vill fästa sin uppmärksamhet dervid, att, ikraft af den ofvan åberopade instruktionen för justitiestatsdepartementet , samt af kongl. instruktionen för öfriga statsdepartementets kausliexpeditioner den 10 Juli 1840, revisionssckreterarne äro ständiga ledamöter i den domstol, kanslivätten,införhvill sen k. kansliets embetsoch tjenstemän skola tilltalas för tienstefel eller försummelse af svårare art, så synes den redan anmärkta egendomliga konstruktionen af justitierådsoch revisionssekreterareembetenas förenade verksamhet vara af den beskaffenhet, att detta sednare, utan hvilket det förra vore ofullständigt, måste till natur och ställning vara i den närmaste frändskap med det domare-!1 embete. hk varmed det i sin verksamhet stär I i så nära förbindelse. Nedre revisionens betänkanden, hvilka skola afgilvas i vissa vigtigare slag afjusti11 tieärenden, äro visserligen icke domslut, i men de äro förslag till doms ut, afvifna till i högsta domstolens protokoll, skriftligen upp: satta och undertecknade af de i nedre re-;, visionen beslutande; och det lärer väl icke ;j betviflas, att ju, såsom rikets ständer i deras skrifvelse till K. M:t den 29 September 1766 (bilagd kongl. förordningen den 124 November samma år) uttryckligen förklaE rat, nämöde betänkanden gifvas (med thet ansvar, som domare efter lag undergiine it äro. Att nedre justitierevisionen, i ik-le het med domstolar i lägre instans, eger anställa vittnesförhör i de fall, der sådana ide; under högsta domstolens pröfning hänskjutna mål kunna förekomma, torde ock böra anses såsom ett bevis på det med domare likställda förhållande, i hvilket revisionssekreterarne sig befinna. Med den anförda grundsatsen i dess djupt ingripande betydelse synes det, vid sådana förhållanden, ickvara förenligt, utt en med domareembetet i högsta instansen så nära införlifvad, för detsamma oundgängtig och på dess funktioner så starkt inverkande befattnipg som revi-ionssekreterarnes, ställes i i det beroende, som domareembetets natur c f —— NA je hmm JA kr BRA bär t Z l t : l f I f l f I 1 allmänhet förbjuder. Den försigtighet, som afser ait betrygga ovälden i domslutet, måste ock vera nödig i anseende till ovälden i den föredragning, på hvars tillförlitlighet domslutets riktighet måste hvila. I afseende på sjelfva sammansättningen af konungens nedre justitie-revision. i hvilken justitieärendena, enligt grundlagen, is skola till föredragning och atgörande i högsta domstolen beredas, möter ock den betänklighet, att, om revisions-sekreterareembetet såsom fast befattning skulle försvinna. endast underordnade ordinarie embetsmän komme att i detta embetsverk qvarstå och sjelfva det i regeringsformen otvifvelaktigt mest afsedda ledamotsembetet öfvergå till ett tillfälligt uppdrag, som af icke någon enda fast anställd embetsman skulle bestridas. Det ofördelaktiga ioflytande på tillämpningen af ofvan omförmälda mektpåliggande is grundsats, som den föreslagna förändringen skulle mediöra, sträcker sig likväl icke endast tiil kretsen af konungens högsta domstol. Äfven på hofrätterna skulle den sannolik hafva en mindre fördelaktig inverkan, rigenom att ett ännu större antal af hofrätternas domareplatser än för närvarande är fallet skulle komma att förvaltas af vikarier, och desse, i saknad af den vidsträcktare utsigt till befordran inom hofrätterna, som hittills varit beredd genom ledamöters afgång till ordinarie revisionssekreterare, kunde i allmänhet endast såsom flyktigare sysselsättning emottaga sådana förordnanden, under förbiden af tillfällen a t l 1 1 f a l ! I t ( f i 1: I Y I l C hr FÅ annorstädes söka ordinurie tjenst, då måhända ännu yngre och mindre erfarna personer skulle träda i deras ställe. I viss mån skulle således äfven bofrätterna mindre än förut komma ait besitta det oberoende, som ledamöternas oafsättlighet innebär. Det torde med sannolikhet kunna antagas, att framgent, såsom hitintills, den i hufvudstaden förlagda hofrätt skulle ofta se eina ledamöter på förordnande flyttade till nedre revisioner och således mest blifva utsatt för detta tätare cmbyte af ledamöter. Då det är upplyst, att medelåldern för denna hofrätts HH (0 AM ID IA Fm pe AA FR te rt RA uvarande: tolf yngsta assessorer vid utnämningen varit öfver 38 år, fastän under den förflutova tiden utnämningar till ordinarie revisions-sekrelerareembeten oftare beredt ledigheter vid hofrätters dom ord, synes a MG DM

30 januari 1863, sida 2

Thumbnail