ä!ven öfver deras gudsfruktian som stodo under hennes uppsigt och kunde hålla lika kraftiga och till hjertat gående tal om att vi böra afbålla oss från synd, som hon kunde visa det tadelvärda och förderfliga af all slags oordning inom och utom hus. Att hon för Bengt skulle blifva en oumbärlig person, hvars sjelfständighet han snart ficx göra bekantskap med, faller ef sig sjelf, och att hon just derför blef mera oberoende af hans herrsklystnad än någon annan, är ockeå naturligt, emedan Falkenstern redan efier några veckor insåg att han aldrig skulle kunna få någon som förmådde ersätta tont Catharina, ifall hon lemnade sin plats. Den egna fördelen gjorde att han icke emot henne antog samma ton zom emot de andra, utan visade henne en viss uppmärksamhet, något som tant Catherina också gjorde anspråk på. Hon åter lät Bengt gå sin väg, under det hon gick ein, undvikande så mycket hon kunde alt komma i kollision med honom. Det enda tant Catharina icke stillatigande kunnat åse var hans uppförande mot den unga ligande hustrun, hvilken af gumman omfattades med en moderlig ömhet; men då den kloka qvinnan upptäckte att allt hvad hon sade för att bringa Bengt till förnuft, endast bade till följd att förvärra hans hustrus ställning, tog hon sitt beslut att tiga och arbetade i tysthet på att i sin mån mildra och förljufva den olyckligas sorgliga lif. Hon blef fru Falkensterns vän, förtrogna och tröstarinna. ? Emellan tant Catharina och Walter hade de två första åren varit ett ständigt krig. Mulatten och hon tycktes genast vid fru Örners introducerande i huset fattat den mest genomgående motvilja för hvarandra, och säkert skulle Walter ha intrigerat så