sökt Lotta, men ingen der hade sett henne, hvilket var då fadren hitkommit, för att efterforska sin försvunna dotter. Lotta hade flera gånger för vittnet omtalat, att en tullvaktmästare Johansson skulle vara henne behjelplig med tygers erhållande å ångfartyg. Vid Larsmessotiden skulle tygerna hitkomma. Derjemte hade Lotta berättat, att hustru Pehrsson lemnat vaktmästaren 30 rdr för de första varornas erhållande, men Lotta fick inga varor. Emellertid hade hustru Pehrsson lofvat att tygerna skulle fås den 29 Oktober. De 30 riksdalerna hade vaktmästaren skolat använda för varornas förtullning och derå lemnat qvitto, undertecknadt af flera tultvaktmästare, hvarför Lotta ansåg detta papper för mycket säkert. Då vittnet föreställde Pötta, att hon troligen aldrig skulle få några varor, sade Lotta, att om vaktmästaren narrade henne, kunde hon göra honom olycklig och få honom afsatt. Vid ett tillfälle, straxt före Lottas försvinnande, uppgaf hon för vittnet, det hon fått låna penningar af vaktmästaren. Vittnet har dock aldrig sett Lotta samtala med vaktmästaren, utan blott hört henne omtala honom. Då Lotta ville tala med vaktmästaren, brukade hon träffa honom på ångbåtsbron. Pehrsson, tillfrågad, säger att han vet, det hustrun haft affärer med tullvaktmästaren Johansson, hvilken Pehrsson känner, ehuru han aldrig talat med honom och i somras hade han ofta sett hustrun tala med samme Johansson på ångbåtsbron. Carolina Matisson upplyste härvid att Johansson är enkling och att han velat fria till Lotta, Eldaren Bernhard Svensson; en morgon i slutet af Oktober eller början af November kom Pehrsson till gasverket med en stor vedyxa och några dagar derefter med en mycket tunn, bred handyxa, begge med skaft, och en bandknif Den förstnämnda yxan slipades af Pehrsson, hvaremot vittnet icke hade sig bekaut huruvida den andra yxan och bandknifven slipades eller ej. Pehrsson invände häremot, att den breda yxan aldrig haft skaft och aldrig varit slipad, utan ännu befunne sig i samma skick, som då han köpte den ldaren Erik Svensson hade äfven tett Pehrsson ä gasverket slipa en vedyxa samt några daar sednare dit medhafva en ny bred yxa, en andknit och en krokig knif utan skalt, liknande en skomakareknif. Huruvida den breda yxan och de båda knifvarne blefvo slipade, visste vittnet ej, men uppgaf deremot. att sistnämnde yxa, hviiken vittnet vid tillfället haft isin hand och som varit märkt med tecken, då var försedd med skaft. Hustru Christina Eriksson sammanträffade vid Bierhalle-platsen lördagen den 25 Oktober med Lotta och hustru Pehrsson, hvilka då voro på hemväg från salutorget. Lotta, med hvilken vittnet varit mycket b kant och haft affärer, hade sedan infunnit sig hos vittnet och inkasserat en fordran å 1 rdr 8 sk. Vittnet ville påminna si. att detta skett måndagen den 27, men trodde äfven att det kunnat vara på lördagseftermiddagen. I December månad hade viunet frågat hustru Pehrsson efter Lotta, då hustru Pehrsson uppgifvit, att Loita rest utrikes med en skeppare. Om sina affärer med hustru P. och tullvaktmästaren Johansson hade Lotta aldrig talat med vittnet. Göteborg den 24 Januari. Såsom vid gårdagssessionen beslöts. fortsattes i dag ransakningen rörande detta brott, och voro dertill ett par ej förut hörda personer inkallade. De båda i går omnämnda, Magnus Person tillhöriga, yxorna förevisades nu, och igenkände Pehrson begge såsom sig tillhöriga. Den bredare yxan var, alldeles såsom P. vid gårdagsförhöret uppgifvib, obegagnad och hade aldrig varit slipad — Gasarbetarne Bernhard och Erik Svensson, ätvensom 2:ne andra vid gasverket anställde arbetare, fingo bese yxorna och intygade att de voro desamma, som Pehrsson medhaft till gasverket, återtagande FErik Svensson sin i går gjorda uppe att den breda yxan vid ifrågavarande tillfälle varit försedd med skaft. Svensson haac troligen förvexlat den med den andra yxan. — idfven en tredje yxa, den, som Pehrsson uppgitvit på obekant sätt förkommit, fö:eteddes nu. Den hade för en vecka tillbaka blifvit af en yngling hittad uti en vedbod i dethus, der makarne Pehrsson varit boende, och då varit alldeles stö. Inga spår af blod eller några andra misstänkta teckeu hade funnits å densamma. För ett par dagar sedan hade den slipats af bagaremästaren Behitz dräng, hvilken jemväl vitsordade ofvannämnda förhållande. Till förhöret voro inkallade tvenne tullvaktmästare N. J. och J. P. Johansson, de ende med detta tillnamn, som finnas anställda vid tullverket härstädes, Pehrsson förklarade med fullkomlig bestämdhet, att ingendera af dem vore den, I med hvilken hans hustru haft affärer. Afvenen tredje inllvaktmästare vid namn Johansson, boende i Haga, hade blifvit uppkallad, men igenkändes ej heller af Pehrsson såsom den rätte. Alla tre Tullvak. mästarne förklarade sig ej vara bekanta med makarne Pehrsson och icke ega den ringaste kännedom om saken Härefter hördes guldsmeucn Gödeckes hustru, fru Ånalia Gödecke, som berättaus, att Lotta Andreasdotter, ett par dagar före sitt firsvinnande, I i fadrens och hustru Pehrssons närvaro visat fru G. ett papper, innehållande ett slags förbindelse å utbekommande af 9 klädningstyger, några stufvar kläden samt en qvantitet katie, hvilket allt Lotta skulle ega att den 29 Oktober från! tullkammaren utbekomma. Förbindelsen, hvilken fru G., som vid tillfället var sysselsatt med matlagning i köket, ar denna orsak ej närmare tog i betraktande, skulle ha blifvit undertecksad at styrmannen å ett engelskt fartyg och bevittnad at tvenne tullvaktmästare. Både hustru P. och Lotta hade för Fru G. uppgitvit, att affärerna meilan dem och den engelske styrmannen bedretvos genom en tullvaktmästare vid namn Johansson, af hvilken Lotta äfven sade sig ha fått låna penningar, utan att dock upp: giva beloppet Hustru P. var alltid mycke: efterhängsen efter Lotta, af hvilken hon vid flera tillfällen erhöll penningar för deras gemensamma affärer. I afseende på de 30 rdr, hvilka Lotta lemnat hustru P. för varuaffärens klarerande, upplyste fru G., att hustrun P. för henne och Lotta berättat, det varorna nattetid skulle af ofvanbemälde Johansson uppbäras från ängbåten, hvarvid Johansson doek skulle ha blifvit gripen af en nattväktare och uppförd till polisyokten, då hustru P,, för att freda Johansson, vit sig såsom egare af varorna. Dessa smnda hade blifvit aflemnade till tallkammaren, och det var för att derifrån utbekomma dem, som ..ustru P. af L. begärt och erhållit 3 rdr. Den 25 Okt. på f. m. hade L. för sista gången varit hem P2 i Gödeckes bostad, då hug em 7 stru P. befann sig i i ennes sällskap. Lotta hade då mycket penningar Samt uppräknade i frn G-s och hustru P:s närva? en summa, hvilken fru G. bestämdt intygade afva uppgätt till minst 200 rdr. Dessa penviagar, hvilka Lotta sade sig skola för fadrens i Svning inbetala å Almedals fabrik, hade Lotta ini.St JEN Pung, som hon derefter stoppat i barmen. Totta var vid tillfället illamående och uppmanades a. fru G. att qvarblifva, men hustru P. öfvertalaac henne formligen att åtfölja sig. Elter Lottas försvionande hade hustru P. nästan dagligen varit hos Gödeckes och efterfrågat henne, dervid hon en gång yttrat, att Lotta troligen yrat i vattnet vid färgan, som leder öfver till Lindholmen, hvarför man der borde dragga efter henneg kropp. Vid ett annat tillfälle hade huetru P. begärt att få genomse Lottas hos Gödeckes qvarstående kolfert, för att eftersöka några papper, genom hvilka Lottas far kunde få reda på hennes utestående fordringar, men detia hade blifvit henne förvägradt. Med fadren hade hustru P. varit hos flera af de personer, hvilka ON CE ME