Å Horace Vernet. Emile Jean Horace Vernet föddes i Paris den 30 Juni 1789. Han studerade vid College des QuatreNations och egnade sig sedan åt målningkonsten under ledning af sin fader och flera andra lärare. Då han vid 18 års ålder var konskriberad, gifte han sig, blef derigenom fri från krigstjenst och erhöll talrika beställningar af regeringen, Hans första taflor: Eröfringen afen redutt, Regementets hund och Trumpetarens häst (målad på 5 dagar) ådrogo honom hastigt allmän uppmärksamhet; men 1814 års händelser drogo honom ifrån hans arbete. Han tog åter musköten och såsom frivillig vann han hederslegionen. Den unge målaren, född i de första dagarne af revolutionen och uppfödd under kejsardömets krig, förblef barndomsintrycken trogen. Är 1817 målade han Slaget vid Tolosa4 och hade på expositionen Poniatowskis dödX. 1819 målade han Blodbadet på MameluckernaX, som nu sitter i Musce du Luxembourg. Derefter besökte han Italien med sin fader och målade efter hemkomsten en mängd bataljstycken, hvilka juryn vägrade plats på expositionen, derföre att konstnären ej ville taga bort den trefärgade fanan. Bloit ett stycke, Joseph Vernet, bunden vid masten, fick komma upp på exposilionen, men konstnären öppnade sjelf en exposition hemma hos sig, dt allmänheten strömmade, I samma mån som regeringen visade honom obenägenhet, vann han folkets sympati och hertigens af Orleans beskydd. Är 1826 blef han efter Le Barbier invald i akademien för de fria konsterna, och regeringen, påtryckt af allmänna meningen, beställde flera taflor af honom. På expositionen 1827 fick han till och med plats för Bron vid Arcole4, der Bonaparte sjelf syntes nied den hittills förbjudna trikoloren. Vid samma tid mäålade han Strid mellan voltigörer och kosackerX, M. de Lavalettes flykt4, Ludvig XVI:s sista jagt, m. fl. Ar 1829 blef Vernet utnämnd till direktör för skolan i Rom. Der målade han många af sina förnämsta stycken. Efter några år blef han af Ludvig Filip återkallad till Frankrike och erhöll beställningar å stora och vigtiga arbeten. Utom episoder från slagen vid Jena, Friedland, Wagram och Fontenoy samt några genre taflor målade han dekorationen 1 Constantineh-Museet i Versailles, som hör till hans förnämsta arbeten från den tiden: Anfallet få Antwerpens citadell, Col du Teniah vid ouzaia, bombardemanget vid Saint-Jear d Ulloa, intagandet af Bougia, Anconas besättande, flottan forcerar Tajo, m. fl. Konungen erbjöd honom pärskapet, men han undanbad sig denna ära. Kort derefter ställde han sig ännu mera i onåd derigenom att han vägrade möla Ludvig XIV såsom sjelf stormande Valenciennes, emedan detta var stridande mot sanningen. Han reste bort och tillbragte några år i Ryessland. Vid sin återkomst blef han väl emottagen och målade eröfringen af Abd-elKaders emalah? (1845) samt Xslajet vid Islyt (1846). 1845 hade han den sorgen att förlora sin enda dotter, gift med nålaren Paul Delaroche. Först 1856 såg man åter något stycke af honom på expositionen; det var ?Bastionen n:r 97, en episod från Roms belägring. Vid verldsexpositionen i Paris 1855 erhöll han en stor hedersmedalj. Ehuru han redan fyllt sitt 74:de år hade dock Vernet en utmärkt god helsa, och hans död kan endast anses som följden af en olyckshändelse. Då han nemligen en dag för aderton år gedan gjorde en promenadridt i parken vid S:t Cloud tillsammans med konung Ludvig Filip föll han af hästen och bröt i fallet af sig två refben. Det onda hade sedermera förvärrats i följd af tre andra olyckshändelser af samma slog, af hvilka den sista egde rum på den landtegendom, som Vernet egde på Hyeriska öarne. Alltsedan hade sjukdomen gjort hastiga framsteg, och den berömde konstnärens plågor! hade med hvarje dag ökets. Redan för nägra veckor sedan syntes hans tillstånd betänkligt och han blef då af kejsaren utnämnd till storofficer af hederslegionen. Han har dessutom under sin långa och ärorika lefnad erhållit en massa dekorationer och han egde nästan alla Europasj ordnar. Vi ha endast nämnt en del ef Horacej Vernets arbeten. Till denna redan så långa lista bör läggas, för att endast erinra om hans mest kända taflor, porträtterna af Napoleon I och Napoleon Ii, general Grard, marskaik Gouvion S:t Cyr, Ludvig Filip och hans söner, Camoöns skeppsbrott, Inieriör af en atelier, Bataljen vid Somo.-Sierra, Koleran ombord på Melpomene, Messan i lägret m, fl. Ett stort antal af dessa målningar ha blifvit litografierade. Före sin död, som inträffade den 17 dennes i franska institutets palats, hade Horace i Vernet förordnat att hans begrafningsakt skulle j förrättas med den störeta enkelhet, utenl militärisk hedersbevisning, utan procession at deputerade, utan tal vid grafven, endast inärj varo af hans familj och närmaste vänner. För I att lyda hans sista vilja kunde icke ens akademien för de fria konsterna föja sin mest utmärkte ledamot till grafven. (Meddeladt.) Enligt hyad förut är vordet i tidningarne tillkännagifvet, har i Börsföreningens lokal vn su AC gr