FOSIE DIY UCCIA e) Möjligen är förhållandet annorlunda i an dra delar af landskapet, hvarom jag framdele tör kunna komma att upplysa. nn nns anna vas UTRIKRS, FRANKRIKE, Det trontal hvarmed kejsar Napoleon der 2 dennes öppnade lagstiftande kårens ses sion, var at följande innehåll: Mina hrr Benatorer! Mina hrr de uterade Lagstiftande kåren står i begrepp att börja sir sista session, Att gå den genom författninger estämda tidrymden i förväg, hade i mina ögor varit en handling af otacksamhet mot kamrarne Misstroende mot landet. De tider äro ej mer. då man ansåg nödvändigt att gripa det gynsam ma tillfället af en välkommen händelse, för ati försäkra sig om ctt inskränkt antal valmäns 1öster. Nu, då alla rösta, finns ej längre fordna tiders rörlighet hos massorna, omvexla icke öf. vertygelserna längre vid den svagaste vindNäkt, som tyckes sätta den politiska atmosferen i rö. reise. Då vi för sista gången se oss samlade, är det ej vtan sin nytta atl kasta en återblick på hvad vi under 5 år tillsammans uträttat; ty blott genom att öfverskåda en tidrymd af någon var aktighet, kan man uppskatta den anda af konSeqvens, som beherrskat göromålens ledning. Vanligen vill man gerna i suveränens hanillinge finna dolda driffjedrar och hemlighetsfulla eräkningar, och likväl har min politik varit ganska enkel: att öka Frankrikes välstånd och dess moraliska öfvervigt, utan att missbruka den makt, som är lagd i mina händer eller låta de försvagas. Att utomlands i enlighet med rättvisans och fördragens måttstock befrämja folkens rättmätiga sträfvanden efter en bättfe framtid; att utveckla våra handelsförbindelser med de länder, till hvilka en större gemensamhet i intre sen närmade oss; att ur diplomatiens akter aflägsna de gamla tvistepunkterna och dericenom undanrödja förevändningarne till miss välligheter, samt slutligen att förhvarje vår fana tillfo gad skymf, för hvarje våra landsmän vederfaren förnärmelse, oförskräckt och ihärdigt fordra upprättelse — låtom oss se till, huru det varit mig förunnadt att efter förekommande förhållanden tillämpa dessa grundsatser. I Orienten kunde Donatprovinsernas nationella önskan att utgöra ett enda folk icke finna oss känslolösa och vår medverkan har bidragit. att besegla de ras förening, Vi ha understödt Serbiens, Mon tenegros och de syriska kristnas klagomål, förs vidt de voro grundade, utan att misskänna den ottomaniska Portens rättigheter. Våra vapen ha försvarat Italiens oberoende, utan att ingå för bund med revolutionen, utan att utom slagfältet förändra vårt goda förhållande till dem, som för en dag voro våra motsim utan att prisgifva den hel. fadren hvilken sår tra och våra fordom ingångna förbindrl er ålade oss att bistå. Vi ha förqväft de tvistefrågor. som skulle kunnat uppstå med ien dels till följd af försummad gränsreglerivg, dels på grund af den gamla skulden från 1823, samt med Schweiz 1 afseende å stridicheterna rörande Dappendalen. Handelsfördrag ha blifvit afslutna eller äro på väg att afslutas med England, Belgien, Italien, P vussen och Schweiz. Slut ligen bära expeditionen till Kina, Cochinkina och Mexiko vittnesbörd om att intet land ör så aflägsåt, att tu derstädes föröfvadt angrepp mot Frankrikes ära förblir ostraffadt. Dylika händelser ha icke. kunnat för iggå utan att alstra förvecklingar; pligtens väg går alltid fram mellan klippor. Icke destomindre har Frankrike förstorat sig med två provinser: de slagbommar, som skilja oss från våra grannar, ha blifvit lägre; ett vidsträckt område hår öppnat sig för oss i den aflägsnaste östern: och, hvad som är af ännu större värde än eröfringarne, vi ha förvärfvat oss rättmätiga anspråk på folkens sympali, utan att vi förlorat regcringarnes förtroende och aktning. Under det sistförflutna året har det varit mig förunnadt att sammanträffa med större delen af suveränerna, och dessa sammankomster ha alstrat vänskapliga förhållanden, hvilka alla äro underpant för Euro: as fred. Denna fred kan ej störas genom de händelser, som nyligen timati Grekland Denna hastiga öfversigt öfver den förflutna tiden är oss en borgen för framtiden, och trots ogynsamma händelsers och motsatta åsigters påtryckning, skolen I, såsom jag hoppas, erkänna att jag alltid med fasthet gått i samma riktning i afseende å mitt uppförande. — Hvad särskilt den inre ställningen beträffar, så har jag å ena sidan ge nom en fullständig amnesti velat utplåna minnet af våra inre tvister, såvidt på mig berott, samt å den andra förhöja de stora statskorporationernas betydenhet. Jag har gifvit er en mera direkt andel i göromålens gång; jag har försett edra rådplägningar med alla garantier som diskussionstriheten kan fordra. Jag har afstätt ett hittills såsom oumbärligt betraktadt initiativ, för att sätta lagstiftande kåren i stånd att på ett mera absolut sätt kontrollera utgifterna och gilva större fasthet åt de grundvalar, på hvilka den offentliga krediten hvilar. För att underlätta våra fivanser, har vår krigsmakt till lands och vatten blifvit nedsatt till mindre dimensioner. Den sväfvande skulden har kunnat förminskas, och genom det goda resultatet af räntekonversionen har ett stort steg tagits till skuldens unifiering. De indirekta inkomsterna växa I oupphörligt till följd af det enkla faktum, att i det allmänna välståndet tilltager, och rikets tillstånd skulle vara blomstrande, om icke kriget i Amerika hade kommit en af de mest gifvande källorna för vår industri att försina. Den nödtvungna arbetsstockningen har på flera orter alstrat ett elände, som är hela vår omsorg värdigt, och en kredit kommer att äskas af er, för att komma dem till hjelp, som med undergifvenhet bära följderna at en olycka, som det ej står i vårt skön att sätta en gräns för. BEmellertid har jag försökt att till andra sidan om Atlantiska oceanen låta råd framkomma, som voro ingifna af ett uppriktigt deltagande; men då de stora sjömakterna icke ännu ansett sig kunna ansluta sig till mig, så har jag nödgats till en gynsam tidpunkt u;pskjuta anbudet al en bemedling, som kunde sätta en gräns för blodsutgjutelsen och förhindra ett lands utmattning, hvars framtid aldrig kan vara oss likgiltig. — Jag vill ej inlåta mig på detaljerna af flera förbättringar i förvaltningen, såsom inrättandet af armåreserven, flottans omdaning, stiftelserna till de fattiga klassernas bästa, de stora allmänna arbetena, de uppmuntringar, som kommit åkerbruket, vetenskaperna och konsterna till del, bevarandet af våra koloniers bl strande tillstånd, ehuru utvandringen af de svarta blifvit förhindrad, samt befästandet af v afrikanska besittningar genom den omsorg vi användt på att allt mer och mer vinna den arabiska befolkningens tillgifverhet och skydda våra nybyggare. Berättelsen om rikets ställning skall utförligt för er redogöra för alla dessa åtgärder. I gån att genom Tintanlna oslutnt Al. Duk aa