peligen lärer sett. mindre granskat ortens all fornlemningar. Östergötlands vida skögsbygde ega högst märkliga och egendomliga minnesmäi en, men någon nyviickt håg för deras beva rande kunde jag Ingenstädes förnimma, och äfven många, detibland skollärare och nimtdemärn förnekade tillvaron af en sådan kat). De fem sista veckorna tilibragtes åter i Söder manland under fortsatta forskningar i Rönö, Will åttinge, Daga, Öknebo och Selebo härader. Till då intressantare upptäckterna hör en vacker ochoske dad skeppshög i förstnämndehärad (Spelviks soc ken). Åspa-runstenarne och många andra af kalkerades, Flera rättelser i äldre upptecknin gar gjordes (L. 874 t. ex. har verkligen krikun icke rikn). En ogranskad runsten fanns i jar den, och ehuru jag förut mångfaldiga gånger fär dats i orten, träffades nu icke på andra tillförene ej sedda fornlemningar. Den åverkan, som några af landskapets minnesmärken nyligen lidit, anmäld hos Södermanlands forrminnesförening. och ätgärder till deras botande hafva redan blit. vit vidtagne af föreningens ordförande, lektorn H. Aminson, hvars utmärkta sakkännedom, nit och oegennytta äro vida öfver mitt beröm. — Så vidt jag vet har af 20 till 30 fornforskare och språkkarlar, som tid efter annan sökt fullt reda inskriften å Gripsholms-stenen (L. 929), hittills ingen lyckats. Iiela inskriften blir klar om man, istället för det oriktiga: at Is mothur sin kitil. mu (vt, läser hvad der verkligen står: at brothur sin kittilmu (n) t. . Jag tör framdeles utbedja mig att få meddela ett och annat om det skick, hvari landets forn: lemningar i allmänhet befinna sig, samt rörande deras vård nu för tiden. Så väl egna iakttagelser som talrika skriftliga meddelanden från spridda landsorter skola läggas till grund för framställningen. Stockholm den 12 Januari 1863. Richard Dybeck. e) Möjligen är förhållandet annorlunda i andra delar af landskapet, hvarom jag framdeles tör kunna komma att upplysa.