stes saval ig DaINUCnHa Nasa SVIN på UMUT VIDIIII gens lämpliga ordnande. GÅRDAGENS AFTONPLENUM. Ridderskapet ooh adeln fortsatte behandlingen af statsutskottets utlåtande n:r A. Vid 15:de punkten, angående statsutskottets hemställan om en rikets ständers skrifvelse till K. M:t, afseende vidtagande af ändamålsenliga anordningar för försändningar med posten af tidningar, brefpaketer och tryckta skrifter samt deras befordrande företrädesvis med ångfartygsoch jernvägslägenheter, der sådant vore möj ÅN uppkom -en kort debatt mellan friherre J. W. Stjernstedt, hvilken ansåg en sådan skrifvelse obehöflig, då poststyrelsen ändå hade sin uppmärksamhet oaflåtligt riktad på dylika teformer, samt ht Montgomery-Cederhjelm, som, i egenskap af ledamot i statsutskottet, försvarade utskottets hemställan, hvilket utan att underkänna poststyrelsens bemödanden likväl ansett lämpligt att dess uppmärksamhet fortfarande än vidare fästades på nödvändigheten af att fortgå på den beträdda banan. Utskottets hemställan afsloga. Med anledning af statsrevisorernas anmärkning, att konsistorium i Linköping i stiftets konsistoriikassor haft en större kontant behållning som fått ligga oförräntad, har utskottet i 2A:de unktenhemställt. om en skrifvelse till K. M:t för att anhålla om förständigande för vederbörande att tillse det dylika kontanta behållningar hädanefter gjordes fruktbärande. På framställning af fyih. R. Cederström och J. W. Sijernstedt blet denna hemställan afslagen, likasom utskottets tillstyrkande i 26:te punkten, rörande samma af revisorerna anmärkta förhållande med stiftskassorna i Carlstads stift. 1 27:de punkten förekommer, att statsrevisorerna, med anledning deraf att de vid verkställd granskning af säkeri etshandlingarne för lån ur allmänna iuom hufvudstaden befintliga kassor funonit att ej mindre direktionsledamöter än äfven redogörare häftade för skuld till kassor, hvilkas förvaltning eller redovisning dem ålegat, föreslagit utfärdande af ett så lydande stadande: Satt ledamot i direktion eller der anställd tjensteman icke må kunna erhålla lån af de under dirgktionens förvaltning ställda medel. Utskottet, som erfarit att kammarrätten i underdånigt utlåtande anhållit om utfärdande a ett stadgande för rättelses vinnande i det anmörkta förhållandet, har af sådant skäl ansett någon åtgärd ej erfordras af rikets ständer. Gretve C. Mörner nade emellertid att, pin afseende hä en skrifvelse i enlighet med refsecade hörpav Pr mätas, i hvilket beslnt visorernas förslaj bes! ståndet nnader och skulle medstånden inbjudas att i beslutet sig förens 30:de punkten angår en hemstva!lan af ntskottet, att rikets ständer i skrifvelse till K. M. måtte anhålla om förständigande för vederbörande att, till lättnad af stätsrevisorernas arbete, vidtaga Erforderliga åtgärder, hvarigenom stats revisorerna må kunna erhålla nödig kännedom om de inom de förvaltande verken förekommande vigtigare frågor, uti hvilka vederbörande varit af skiljaktiga åsigter om författningarnes rätta tillämpning. Friherre af Ugglas yrkade afslag härå, anseende det vara en alltför långt utsträckt granskningsrätt, om statsrevisorerna s) ulle befatta sig med de inom de förvaltande verken förda protokoller och inlåta sig i bedömandet af hura dessa skiljaktiga beslut tillkommit. Detta skulle för revisorerna medföra ett ökadt och onödigt besvär. I frih. af Ugglas åsigt, att statsunskottets hemställan borde afslås, förenade sig hr evr Troil, fri. Tersmeden och J. W. Sternstedt. Hr RB. IT. Cederschjold ansåg ordställningen iut skottets hemställan vara mindrel ckadt affattad. Dermed hade utskottet endast afsett vederbörandes skiljaktiga meningar i ekonomiska frågor, som hade emers:kap med årens räkenskaper, och att få fn af säcgna uppgifter skulle lända till ledning och rättelse vid revisorernas åtgärder och granskning. Talaren ansåg att rikets ständer hade skyldighet att tillse ett allt gjordes som kunde underlätta revisorernas arbete, och häruti instämde hr Wolfelt. För att er hålla en annan formulering i ordställningen, så ati den blefve mera klart och bestämdt uttryckt, yrkade hr Cederschjöld återremiss. Punkten afslogs efter votering med 54 röster mot 13, som voro för återremiss. I 31:sta punkten har utskottet yttrat, att det ej kunnat undgå att anmärka det förhållande, att 1860 och 18812 års revisorer väl mycket i detalj ingått i granskuing af förhållandena vid de verk och inrättningar de besökt, hvilken detalj;ranskning föranledt framställningar, som synts figga utom gränsen för revisorernas iastruktion. Denna anmärkningspunkt ramkallade enlängre och liflig debatt, hvarunder hr 0. von Knorring först uppträdde och förklarade, att han ansåg vådiigt att bifalla en sådan framställning, helst den var fullkomligt omotiverad och ingenting förekommit derom, att statsrevisorerna för granskningen af vissa actaijer försummat nyttigare frågor. Talaren yrkade ät! ekmärkningen med ogillande måtte läggas till hanasS3M Wolflelt begärde härefter ordet, i egensa.b äl 5 visor för år 1860, samt visade att sedan år 10— det varit en häfdvunnen praxis, att revisorerna besökt allmänna verk och inrättningar samt afifvit utlåtande om huru de vid besök på stälCh funnit förvaltningen, äfvensom anmärkt åtskilliga brister deri, hvilka anmärkningar i vissa tall ledt till rättelser. Statsutskottets klander mot 1960 års revisorer vore så mycket mera obefogadt, som de endast utlåtit sig öfver tre allmänna inrättningar som de besökt, då statsutskottet godkänt 1855 års revisorers besök vid och utlåtande öfver långt flera allmänna verk och inrättningar. Föröfrigt vore anmärkaingen i sen omotiverade form hvari den framkommit högst orimplig, då den lätt kunde skada den konstitionella id6, som statsrevisionen afsåg. Talaren instämde i hr von Knorrings yrkande. Hr Montgomery Cederhjelm upplyste, att anmärkningen gällt mindre 1860 års revisorer, än dem för år 1861, som statsutskottet ansett hafya gått för långt i sitt sranskningsnit, då de t. ex. vid yeterinärinrättninJen anmärkt, att stall saknades för boskapen; att tillräckligt antal skarpa patroner ej fanns vid Sve? garde; att nödiga målskjutningsgevär saknades; av. Svea artilleris ka: sem ej var tillräcklig för manskopet; att tv gardister lågo i samma säng, m. Mm. Ehuru det war svårt att uppdraga gränsen för revisoresnas ata lnIing hada ctatontalattet likväl trot Nitet e. Hr