först efter 38 år återfå kapitalet med en smula ränta. Jag tror att de äro klokare än så. Man berömmer sig af att hafva beredt svenska staten en vinst af 847,000 rdr genom konji verteringen. Enligt min subjektiva åsigt är dock denna vinst, om den vöre så stor, likväl jaf den art, att den borde hafva undvikits. Svenska staten in absiracto hade af nummerlotteriet en årlig vinst af 16,000 rdr bko, men med faran, att denna vinst var för staten in concreto skadlig, och man afskaffade derför detta och förbjöd alla andra lotterier. Hade premieobiigationerna endast sålts i Tyskland, der regeringarne gynna lotterispelet; hade dragningarne skett der, så hade derom varit för oss mindre att säga. Men då obligationerna i mängd blifvit och blifva sålda i Sverge och då dragningarne ske här i Stockholm, så innebär åtgärden ett införande af lotteriet äfven bland vårt folk, för att få tillfälle att ockra på den sämsta af alla passioner, spelsjukan, hvilken synnerligast vaknar hos den okunniga mängden, som ej kan uträkna spelets art, utan blott ser på den utlofvade stora vinsten för de få lycklige, bland hvilka hvar och en spelare i hoppet räknar sig, innan dragningen skett. Att här icke är fråga om ett sådant lotteri, der man förlorar äfven insatsen, har ingen påstått; men att premieobligationen i sjelfva verket icke är något annat än en lottsedel, i det a lranärmaste af samma beskaffenhet, som de vanliga klasslotteriernas, har för revisorerna varit Sobestridligt, och att här är eit lotteri sui generis? har den snillrikaste försvararen af fullmäktiges åtgärd icke bestridt, utan medgifvit. En talare har med full ige i deras förklaring velat inblanda K. M:t i denna sak och ställa fullmäktige Ybakom kanonerna, Anmärk ningarne mot fullmäktige skulle derigenom äfven drabba konungens rådgifvare. Men härvid är att anmärka, att fullmäktige afslutat lånet och konverteringen, innan de hade till pliet att begära K. M:ts garanti, som icke kunde innefatta något annat, än statsöfverhufvudets försäkran, att staten under alla förhållanden skulle uppfylla sina förbindelser till långifvarne, men derföre icke innefattade en garanti för fullmäktige, att de i allo s:ällt sig till efterrättelse rikets ständers föreskrifter. Riksarkivarien Nordström upplyste att lånet ej upptagits förr än garantien fanns. För öfrigt vore det ock ett lotteri sui generis, om kyrkoherden O. köpte en häst och sålde den med god vinst. Vid votering utföllo 16 röster för utskottets förslag och 16 för d:r Almqvists; genom den förseglade sedeln hlef det förre antaget. EFTERMIDDAGEN. Tredje och fjerde punkten af statsutskottets betänkande n:o 22 lades till handlinsarne. Den 5:te om obligationernas bokföring bifölls; G6:te lades till handlingarne. Om 7:o, angående upp lining mot inhemska foxderade statsobligatione yttrade sig först Doktor Sandberg, som fann operationen ganska anmärkningsvärl!. Här kunde man icke, såsom om premielånet, säga att fullmäktige sett statens pekuniära intressen till godo. Utskottets åsigt tycks ej ha varit att få medel till jernvägsbyggnader utan att kunna bilda ett inhemskt fondsystem, för att om möjligt skaffa en del af penningarne inom landet. Vilkoren borde åtminstone varit sådana, att ohligationerna varit säljbara i landet. Doktor Totibom medgaf att utskottet kunnat starkare accentuera sina anmärkningar, ehuru det ansett sig böra yttra sig grannlaga. Dock hade man anmärkt att fullmäktige, efter bestämmande af lånevilkoren, beviljat 2 proc. kapitalrabatt, och yttrat att fullmäktige ej noggrannt iakttagit föreskriften att ej öfverstiga vilkoren för 1860 års lån. Yrkade bifall till betänkandet. Professor Selander tyckte sig finna att fullmäktige tagit sitt uppdrag såsom en ovilkorlig pligt att skaffa medel till Boråsbanan, samt tillgripit denna utväg, då med subskriptionsmetoden ej så-stor kapitalrabatt kunde erhållas; ansåg att fullmäktige egnat all möda och omsorg åt ärendet och önskade bifall. Riksarkivarien Nordström erinrade att han, då beslutet om inhemskt lån fattades och vilkoren föreslogos af statsutskottet, två gånger anmärkt, att föreskriften om rabattens maximum eller minimum kunde tolkas på flera sätt. Anmärkningen blef tillbakavis I och då föreskrifterna äro oklara, må fullmäktige vara ursäktade om de misstagit sig, och handlat annorlunda än rikets ständer gilla. Säkert hafva de gjort sitt bästa. Anmärkningarne ha sin grund i den oklara föreskriften att lånet ej finge blifva dyrare än 1860 års lån. Om man i detta fall höll sig till bokstafven, kunde man fått ännu större rabatt. Nu hafva deremot fullmäktige visat återhållsamhet. Doktor Arrhenins ville ej någon ändring i utskottets förslag, utan blott förklara sin enskilda åsigt att fullmäktige icke iakttagit rikets ständers föreskrift, då de beviljat 1:, proc. i provision utöfver vilkoren för 1860 års lån. Biskop Milia uttryckte liksom doktor Sandberg sin förundran ait utskottet behandlat detta ämne mildare än premielånet, samt yrkade att vid utskottets yttrande finge bero; hvilket ock vid framställd proposition blef ståndets beslut. Sedan derefter 8:de punkten blifvit lagd till handlingarne, bifölls den 9:de angående decharge för fullmäktige i riksgälgskontoret. Borgarosiändot. Statsutskottets utlåtande n:r 22, angående viksgäldskontorets förvaltning föredrogs. Första punkten bifölls; andra punkten åter, eller den som behandlar frågan om det s. k. Jlotterilånet, föranledde-en ganska liflig och långvarig sådan. Utlåtandet tillstyrker ständerna att förklara, att det tillägg i kontraktet som innehåller bestämmelserna för detta lån icke i allo öfverensatämmer med af ständerna meddelade föreskrifter. Atskill ga talare såsom hrr Renström, Lindström, Carlea, Ekman, Gahn; Ålander och Sundvallsson an-ågo detta uttryck innebära ett alltför skarpt klander emot fullmäktige. Lånet kunde ej med lotterier jewföras, vore ett premielån, sådant som i utlandet flerestädes blifvit begagnadt och hade dessutom tillskyndat svenska staten en icke obetydlig vinst. Hr Lindström som ej kunde ingå på den åsigt, som af nästan alla andra, men tydligast af hr Carln uttrycktes eller att obligationerna ej voro räntebärande, ansåg tvertom att man borde ogilla revisorernas anmärkningar, Flera olika modifikationer i afseende å utlåtandet i denna punkt föreslogos. Man förenade sig dock slutligen om det af hr Carlen framställda förslag af innehåll att ehura de utgifva obligationerna icke i enlighet med föreskrifterna äro räntebärande, så och emedan staten derigenom erhållit en icke obetydlig vinst vilja rikets ständer härvid låta bero. Bifall till utskottets förslag yrkades af hrr Stråle, Lallerstedt, Berger, Dalun, Widell, Ehholm och Björek. Dessa talare framhöllo hurusom dock onekligt vore att om ock detta lån ej vore ett fullkomligt lotteri, så hade det dock dermed ett starkt säottveke Sådana sm ML dd kan NR få LA 2 0