behandling; ty numera känner man nog de olika sätten att upptaga lån. Att lotterilån, som detl: egentligen bör heta, lemnar igen kapitalet, ne-j, kas ej. Här är insatsen ej kapitalet, utan blott, en del af räntan, hvaraf bildas en fond för vinster. Staten ikläder sig samma förbindelser som vid vanliga lån, men för obligationsirnehafvarne gestaltar s:g saken olika. Öbligationerna lyda nemligen ej på bestämd: kapital och ränta, och detta lockar att söka lyckan; obligationerna fingo ock åt för hoppet om en möjlig vinst. Fullmäktige hade ej oinskränkt rätt att handla vid lånets upptagande, ty det skulte ske mot utgifvande af räntebärande obligationer med bestämd ränta och 1 proc. amortering; och talaren trodde ej premieobligationerna kunna sägas vara räntebärande, ehuru dertill finnes en möjlighet derigenom att de lofva mer än 10 rdr. Detta hade nog varit en svår dilemma för fullmäktige, och ständerna borde för framtiden befria dem derifrån genom att uttala sin mening. Vinsten af operationen är obestridlig, heter det; troligen är den dock icke så stor i verkligheten som den upprsifvits, utan fås genom att räkna ränta på ränta. Premieobligstioner äro alltid begärliga, emedan lusten för hasard är stor, och derför fås sådana lån på bättre vilkor. Atthaej mindre än 240 tusen obligationer på så liten samma som 10 thlr, kunde ej vara bra för krediten, och fullmäktige hade dermed afsagt sig fördelen att kunna inbetala en större del af kapitalet. Talaren vidhöll sin tro att lotterilån ej) upptagas af stater med god kredit. Preussen har på 10 år ökat sin skuld med 250 millioner, ehuru det eger lotteri på statens vägnar. Då lotteriet lemnar vinst, skulle man deraf sluta att Sverge borde ha lotteri qvar. Fullmäktige hade visst icke spekulerat på något nytt sätt att upptaga lån, ty först efter afslutandet kom propositionen om premielån från de tyska bankirhusen. Troligen ade obligationerna haft stor afsättning och lemnat liten vinst, derföre erbjöds lotteriet. — Man kunde ju ändra utskottets uttryck, att fullmäktiges åtgärd icke i ållo öfverensstämmer med gifna föreskrifter, men ehuru talaren ej trodde Sverge vara vid gränsen för sin kredit, vore dock af vigt att hålla på beslutets hafvudsumma. Härati instämde hufvudsakligen dr Tellbom. Riksarkivarien Nordström erkände visserligen de olika subjektiva synpunkterna och medgaf att sjelfva hufvudfrågan må hvila; men ansåg en utveckling nödig. Professor Carlson trodde ej att vinsten vore så stor som den uppgifvits, och -förnekade ett aritmetiskt resultat, som icke uppkommit genom beräkning af ränta på ränta. Om hans tro vore något objektivt, hade han bordt visa fel i beräkningen, hvilken dock vore gjord ej blott af fullmäktige, utan derjemte granskad af män som känna till den politiska aritmetiken. Hans tro var en oriktig tro. Man hade stött på frågan om lotteri. Nåväl, de enskilda äro för bjudna, men ej kunde dermed afsels ett statslån. Fullmäktige hade underställt frågan K. M:t, ej för att begära tillstånd, utan för att fråga om garantien egde bestånd, fastän konverteringen skedde. Öm saken ansetts oloflig, borde statsrådet då sagt nej. Denna fullmäktiges tro var också väl grundad. Utskottets gitrae innehåller ej något förbud, men väl ett o8fflande. Premielånen skilja sig dessutom från de många slagen af lotteri derigenom, att man i de förra alltid återfår kapitalet med ränta, då man deremot i de sednare kan förlora sin insats. Man kan således härvid ej tala om lotteri, annat än sui generis; men då återstår atttaga reda på genus. Prof. Solander instämde hufvudsakligen med prof. Carlsson. Ansåg att fullmäktige af ren välmening till någon del frängått sin instruktion; ty uppenbart borde i obligationerna stå huru stor rän!an vore, och att denna bordt vara lika för alla. Staten har vunnit på affären, men man får dock endast räkna på vinsten för ögonblieket; hvad denna kan rendera efter en längre tid, hör ej hit; tyckte utskottet sagt sin mening på ett humant sätt och yrkade bifall. D:r Almqvist anmärkte att beräkningen omfattade blott 38 år, och ansåg att fullmäktige ej kunnat handla annorlunda än de gjort. Dem ålåg att upptaga lån på lämpligaste sätt; det hade de gjort genom obligationer; i dessa hade räntan bordt vara bestämd; men om de skulle så slafviskt hållit sig till bokstafven, hade de måst afslå det fördelaktiga lånet. Utskottet må på moraliska grunder ogilla lånesättet, men detta binder ej rikets ständer; dock borde ej detta ogillande uttalats på förhand. Förestog att orden i allo finge utgå ur utskottets beslut. Prof. Carlsson erinrade att fullmäktiges instruktion vore oriktigt anförd i revisorernas berättelse, men riktig i statsutskottets betänkande sid. 3; hade ej väckt frågan om lotteri, utan Digbesvarat anmärkningar. Yrkade fortfarande ifall. Kyrkoherden Ottors!röm. En ärad talare har fästat uppmärksamheten derpå, att här endast äro subjektiva åsigter å den ena sidan och subjektiva åsigter å den andra sidan. Godt ; man bör ju då kunna respektera hvarandras åsig er och utan ruktan framhålla sina egna. Här har talats om instruktioner för fullmäktige, med påstående att hela deras fullmakt låg deri, att de egde upptaga lånet på det sätt, fullmäktige funne lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de fir svenska staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor. När detta var fullmäktiges subjektiva åsigt angående gränserna för deras tillgörande, så följer deraf helt naturlist, att hela lånet, lika gerna som en del deraf, hade kunnat, enligt samma subjektiva åsigt, konvertera till premiilån. Men nu förhåller det sig så, att instruktionen, eller fullmakten, icke bestod blott af den ena punkten, utan af icke mindre än åtta andra punkter, eller nio tillsammans, och när man granskar och jemför dem, så kommer man till en helt annan subjektiv åsigt om behörigheten att ställa någon del af lånet på lotteri; ty man ser tydligt, att rikets ständer velat hafva ottgationerna lydande på visst kapital och viss årlig ränta, och följaktligen icke på premieobligationer, hvilkas värde väsendtligen beror at hazarden. Man säger, att dessa premieobligationer äro räntebärande. Visserligen, men huru? Icke på vanligt utan på ett så förstucket sätt, att ingen vet hvad han kan påräkna. Staten, säger man, vinner derpå 847,000 rdr; 5775 obligationsinnehafvare vinna hvardera på 19 thaler minst 11 högst 23,000 thaler. Hvad långifvarne vinna på detta lotteri har man aktat sig för att utsätta; men nog ksn man vara iörvissad derom, att de icke gjort sig det stora besväret för mindre, än hvad de erbjudit sveaska staten såsom vinst. Hvarifrån komma då alla dessa vinster i millioner rdr? Naturligtvis från den ränta, som skulle hafva kommit obligationsinnehafvarne till del, om obligationerna fått hafva den egenskap, som rikets ständer ville, utan att blifva konverterade. När på 240,000 obligationer endast 5775 vinster falla. så är ju deraf tydligt, att blott 1 af 40 får någon vinst. För de ??,,-delarne skulle då inträda det normala försållandet,-så att de skulle få den ränta, som blef öfver, sedan man afdragit dessa 5773 vinster ända till 25,000 thaJer, statens förespeglade vinst 817,000 rdr och lånegifvarnes vinst X. Men äfven de :9v,,-delarne af spelarne på detta lotteri måste ju raffla om den lilla återstoden, så att en stor del efter i0, 20, 30, 38 år, då de lyckas få ut sin lott, erhålla med kapitalet en ränta, som tr temlisen nära 0, om man förstår at begagna en årligen utfallande ränta på obligationer, som icke GM t— ot NG ot Mm 6 FR PR nt — mV Po rm dd Ad