höök komma alt representeras på riddarhuset. Emot denna klara bevisning sökte å andra sidan ledamöterna af riddarhusdirektionen, grefve Mörner och friherre Rudolf Cederström samt ledamöterna af riddarhusutskottets majoritet, hr O. v. Knorring och hr C. P. Lagerberg samt grefve A. Oxenstjerna, att göra gällande den satsen, att den Brynte Bertilsson, som dessa herrar, i strid mot riddarhusordningens 5, antogo vara stamfader för Fårdalaätten, skulle betraktas så som hafvande varit riksråd, tills det kan bevisas att han icke varit det, och detta oaktadt för ett sådant antagande icke finnes det ringaste stöd annat än ett löst yttrande ien likpredikan, hållen nära ett par hundra år sednare. För den aktning vi, trots olika politiska meningar, hysa för friherre Rudolt Cederströms personlighet, beklaga vi på det högsta det opassande och mycket oparlamentariska sätt, hvarpå han angrep hr Anrep personligen och sökte, genom ett slags recension öfver hans litterära arbeten, mot honom framkalla ovilja från ridderskapet och adelns sida. Detta otillständiga angrepp lät landtmarskalken lugnt passera; men då hr Anrep, med an!edning deraf, ville lemna ett par faktiskabupplysningar och beriktiganden, afbröts han genast af klubbslag och förklaring, att detta icke hörde till ämnet för öfverläggningen, hvari han också mycket fromt och beskedligt fann sig, utan att emot ett sådant godtyckligt och orimligt beteende inlägga någon protest. Vi tro oss icke gå sanningen för nära, om vi antaga, att utgången blifvit en helt annan, ifall saken rört icke kontreamiralen Lilljehöök, utan t. ex. någon ättlägg af familjerna Walchendorf eller Stenfelt. Mar hörde ja grefve af Ugglas, sedan han på det mest ovedersägliga sätt ådagalagt; at adliga ätten Lilljehöök at Fårdala vore ut gången och att ättegrenen af Gällared icke hade ringaste rätt att upptaga dess namn och nummer, dock till slut förklara, att om ridderskapet och adeln, till följd deraf at misstaget redan skett för längre tid sedar och af aktning för den nuvarande represen j tanten af nämnde ättgren, ville låta vid de nu gängee förhållandet bero, så hade har I ingenting deremot?. Ett sådant yttrande innebär någonting högst besynnerligt, oct jvi undra, hvad riddarhusets medlemma skulle säga, om de andra stånden på samm: sält skulle börja att i afseende på befogen heten till representantkallet tillämpa satsen att man gerna kan låta fem vara jemnt. seneste