endast några af folket omtala, att Wesche skulle sagt: om jag blott hade mina 2000 rdit. På fråga om pigan Kristina Larsson hade visat sig mindre belåten med sitt herrskap, bestyrkte Oberg hvad som förut blifvit uppgifvet om henne i detta fall. Bland annat skulle Larsson, vid ett tillfälle då Öberg begärt penningar af hr NWesche utan att erhålla några, ha yttrat: jag har alltid varnat Öberg för att taga Wesches parti, han skall få se att han till slut skojar med honom liksom alla andra, hvartill Öberg svarat, att hans angelägenheter ej angingo Larsson, Spord om Öberg hade något annat att upplysa, sade sig Öberg endast ha hört arbetaren; Johansson, dagen efter branden vid ett besök hos Oberg, språka hvarjehanda. Så hade Jo-:i hansson bland annat yttrat, så att flere personer hört det, att då Johansson inkommit i sängkammaren, hade der ej funnits en eldsmula. Johansson hade då velat bära ut sängkläderna, men hr Wesche hade förbjudit det och förklarat att man skulle taga andra först. Vidare hade Johansson yttrat, att han ej kunde förstå annat af eldens uppkomst än att det var påtändt, samt att antingen pigan Larsson eller Wesche gjort det, tilläggande Öberg, att Johansson vid tillfället likväl varit något rusig. Hr Dufvabegärde att få den frågan framställd till Öberg, om han hade sig bekant hvad vård hr Wesche : efter branden tagit om det brandskadade, hvartill Öberg genmälde, att då han dagen efter eldsvådam varit sysselsatt med att ur grushögarna framplocka kopparkärl samt beordrat folket att bryta ifrån och berga hvad det kunde, hade: Wesche tillkommit och förbjudit dem att röra I någonting, förrän besigtning blifvit hållen af Skandia. Oberg hade då frågat hr Wesche, om ; det var brandförsäkradt, samt fått upplysning om att så var, samt att Skandia skulle betala ) et. Med afseende på Malmströms trovärdi hetoch ) mindre välvilliga tänkesätt mot hr. Wesche. bei gärde hr Staaff få anmärkt, att Öberg förliden:; Tördag skulle berättat för timmermiännerna Svensson och Sjöberg vid Essingevarfvet, att Malmström efter branden skulle sagt till Oberg vidj. något tillfälle, att det var dumt af hoaom att: han lemnat den räkning till hr Wesche, hvarpå ij. de utbekomna penningarna stodo afqvitterade, ; då Öberg af hr Wesche annars skulle kunnat utfordra hela beloppet, sedan alla Wesches böcker ) och räkningar uppbrunnit. Nämnde arbetskarlar voro tillstädes och hördes, samt intygade sammanstämmande, att Öberg till dem yttrat sig . på omförmälda sätt. Öberg bestred hela upp-!, giften och fritog Malmström helt och hällethär-i ifrån, men upplyste, att Malmström, lördagen . före branden, da det varit fråga om Öberg och Wesches räkning, endast sagt, det är ej så brådtom att lemna den. På fråga af hr Staaff om ej hr Wesche och Öberg alltid kommit väl öf-i. verens före Malmströms ankomst till stället, medgaf Oberg att han före Malmströms ditkomst alltid ordentligt fått ut sina pengar. Detta Obergs yttrande syntes dock ej afse att Malmström ställt till något krångel, ty han vitsordade tillika, att Malmström flera gånger sagt : fÖberg vet väl att han får ut sina pengar, när hr Wesche sjelf får några, hvarvid Malmström tillade j. att hans yttrande, att det ej var så brådt med räki. ningen, grundade sig på Malmströms ygtskap om att hr Wesihe ej hade några pengar för till1 fället. Timmermannen Kahlin, förut hörd i sa-. ken och som nu var tillstädes, anmärkte härefter, att han, som arbetat hos Wesche en läagre tid, . funnit att allt gått mycket redigare och ordent-Å. ligare sedan Malmström kom tillWesche än förut. i .. Hr W. förmälde härefter, att orsaken till att! Oberg den sista tiden ej utfått några penningar, I varit den, att hr W. trott att Öberg hade skuld, i stället för fordran, i hvilken tro hr W. styrktes vid en öfverslagsvis uppgjord räkning dem! emellan, derjemte hade arbetet på sista tiden! gått mycket långsamt. Vid sedermera efter branden uppgjord räkning hade likväl visat sig att; Oberg haft en fordran af något öfver 200 rdr. Oberg, spord om han hört hr W, tillsäga om dörrarnes flyttning, berättade att Wesche kort före branden tillsagt honom att fabriksbyggnaden skulle utrymmas i anseende till den besigming, som komme att hållas med anledning af Wesches rättegång med byggmästaren Jansson. Arbetaren Sunde! förut hörd, var nu äfven tillstädes, uppgaf med afseende på nämnde dörrar, att de varit färdiga allesammans med undantag af9 st. halffranska dörrar. Med afseende på Svenssons och Sjöbergs utsago, anmärkte hr Dufva, att det ingenting betydde hvad en person kunde, prata till två an-! dra om en fjerde, äfven om Oberg haft det omi förmälda yttrandet. Det bästa beviset på orimligheten af detta prat var, att Öbergs kontrabok funnes i behåll, då deremot alla Wesches räkenskaper uppbrunnit. Öberg upplyste, att han samma dag som branden inträffade förlaggt kontraboken, men redan dagen derpå återfannit densamma, då han yttrat till Sundell, hvilket af denne vitsordades: Det var väl att jag återfick min bok. Malmström upplyste härJemte, att han, underättad derom, omnämnt för Wesche att boken var tillrättakommen, och bestred att till Öberg hafva fällt det förbemälda yttrandet. Her: Dufva anmärkte härefter den försumlighet, som hr Wesche visat, då han vidtagit någon åtgärd för att påkalla det vid Essinge varf befintliga arbetsfolkets hjelp för släckning, oaktadt en larmklocka på kort afstånd från fabriken finnes anbragt för ändamålet. Enligt af varfsföreståndaren lemnad uppgift finnes ön omkring 50 personer, hvaribland 13 arbetare. I fråga om den tid, som behöfdes för att på natten med sprutor komma från varfvet till fabri-: ken, voro meningarna bland de närvarande delade, Svensson ansåg dertill fordras minst ?, timme, Sundell 1,., men Kahlin försäkrade, att ; han gått vägen på 3 minuter mellan fabriken och det ställe, der larmklockan vid varfvet var i anbragt, samt upplyste att släckningsredskapen var lätt transportabel, enär den bestod af småsprutor, som voro apterade att bära på ryggen, l. då vägarna hindrade att fortskaffa större spru tor. Afståndet var ej längre än mellan polishuset och Riddarholmen. Hr Dufva anmärkte att om afståndet också vore som från Riddarholmen till Norrbro och boningshuset också ej kunnat räddas, hade det likväl varit en skyldighet af hr W. att påkalla den hjelp som stod tillbuds, helst då eldsvådan lätt kunnat utbreda sig till de öfriga byggnaderna. För att afgöra saken beslöts att en undersökning om afständet med mera skulle hållas. Till genmäle å beskyllnini gen för den anmärkta försumligheten idetta fall anförde hr Wesche, att han varit okunnig om ! den vid varfvet befintliga brandredskapen. Kahlin tillkännagaf, att han ej vetat något om eldsvådan förrän dagen derpå, fast han bodde vid varfvet, och uttryckte den mening, att då man haft sjön nedanför brandstället och ämbar att tillgå, borde något gjorts för att släcka. Härtill genmälde hr Staaff, att dylika bemödanden till ingenting skulle tjenat, då elden redan stod ut genom taket, då fabriksfolket kom i rörelse. Som ingenting vidare förekom, uppsköts undersökningen, dels för protokolljustering, dels i afvaktan på arbetskarlen Ericssons tillfrisknande till nästa tisdag. Herr Staaff gjorde till sist det meddelande, att hr Wesche sedan sista förhöret varit i Calmar, hvarest han fått sina misstankar mot förbemälde Johansson för begången stöld vid fabriken bekräftade, hvarföre han önskade Johanssons hitreqvirerande. Polismästaren Wallanhoemr tilllöännagaf att am ke Waocoha