INTET NAMN. Ar WiLlKIE COLLINS. Följde hon deremot den andra utvägen. a!t underkasta sig, eå var blott ett resultat möjligt, ett hastigt förafsekedande och kanske upptäckt af hvem hon var. Hvad var att vinna geno:n en dylik förödmjukelse, af att förjagas från detta hus, uppenbart skymfad inför allt detta tjenstfolk, som från första stunden hade hatat och misstrott henne? Det missöde, som bokstafligen hade ryckt den hemliga klausulen ur hennes händer, just då hen lyckats bemäktiga sig den, kunde ej mera hjelpas. Den enda synbara ersättning för den lidna förlusten, eller med andra ord vissheten om att ett dylikt, hemligt förordnande verkligen existerade, och att George Bartrams giftermål inom en viss tid var ett af de deri utfästa vilkoren, var en ersättning som blott till sitt fulla värde kunde uppskattas, sedan hon hade fått underkasta den mr Losconmibes erfarna bedömande. Hon fann sig således hafva alla skäl för att genast och i hemlighet lemna huset, medan hon ännu hade ett tiltälle deriill. Hon kastade en blick utåt korridoren och kallade med sakta röst på Mazey. Jag antager tacksamt ert anbud, mr Mazey, sade hon. Mi kan icke ana hvilket s) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—145, 166—175, 177, 179, 1381—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—212, 214—216, 218, 220, 22, 225, 226, 228, 232—234, 239—241, 245, 27, 249, 251—254, 258, 261—271, 274, 275, 277, 280—282 286, 287, 289, 290, 293, 295 (B) 298, 300, je och 303 år 1862; samt år 1863: n:r 2, 3 och 5.