med hvilken vi hittills drag vudstaden gemensamma angelägenheter först f debatterats och beslut om de . fattats i det ätla särskilda församlingarne, för att de se-:r dermera skulle ånyo debatteras och afgöras af 9 en gemensam kommunalmyndighet, som va-!, rit alldeles oberoende af församlingarnes be1, elut.. Det är för de kyrkliga ärendenas och r folkskoleangelägenheternas behandling som ij bibehållandet af denna gamla form anses: nödig. ja Det synes oss likväl såsom borde meningarne icke vara delade derom, att en sådan 3 ärendenas behandling är i högsta grad otymplig och bör kunna fördragas endast såsom en nödhjelp, der ingen annan råd finnes. Dertöre torde det numera, då intet nödtvång längre eger rum, vara största skäl tillse om densamma icke kan till hufvudsaklig del, j: om ej helt och hållet, undvikas. i En ganska lätt utväg synes oss i detta fall stå till buds. Den gemensamma myn dighet, som under namn af kyrkostämmo! nämnd skulle efterträda den nuvarande 20c-,! kenstämmonämnden, kon me väl hufvudsak! ligen blott att få med folkskolefrågorna att skaffa; ty de rent kyrkliga angelägenheterna äro vanligen af den beskaffenhet, att de församliogsvis afgöras. Hvad vore väl då enk-j! lare, än att ätven folkskoleangelägenhbeterna j! öfverlemnades till stadens hufvudsakliga gemens mma kommunalmyndighet, stadsfullmäktige, och att folkskoleöfverstyrelsen blefve ! en under denna högsta myndighet sorterande j! verkställande nämnd, på samma sätt som drätselnämnden m. fl. Icke ringaste hinder c uppstode derigenom för församlingarnes skolräd att fallgöra de på dem ankommand-: åligganden, lika litet som något ingrepp l gjordes uti församlingaroes rätt utt besluta jr med afseende på sådana skolväsendet rörande ji angelägenheter, som kunna och böra hos! S E hvarje församling särskildt definitivt afgöras. Man skulle endast undvika olägenheten af den i de allra flesta fall til: intet gagnande förberedande behandlingen på kyrko-t stämmorna af gemensamma ang.lägenheter, i och man skulle vinna fördelen af oändligen mera enhet och reda i vården af de kom munsala angelägenheterna. Vi lemna der-J hän, om kyrkostämmonämndsinstitutionen if alla fall skulle blifva behöflig; men säkert d är att densamma väl ytterst sällan skullejr behöfva anlitas. Hvad vidkommer det uppgjorda förslagets detaljer, har det i hög grad väckt förundran, att komiterade med afseende å röstberäkningsgrunden töreslagit ett stadgande som utgör en återgång från den vida billigare bestämmelse, som finnes i nu gällande sockenstämmoförordning. Det är sannt, att förslaget till omröstning enligt skatteriksdalern, utan annan begränsning än att ingen får hafva mer än tjugondedelen af hela församlingens röstetal, öfverensstämmer med motsvarande bestämmelse i den för hela riket gällande förordningen. Men det hade icke bort förbises, att stadgandet der motiveras af helt andra förhållanden i en mängd kommuner, isynnerhet på landsbygden, och att, då:af flera skäl en särskild förordning i ämnet är behöflig för hufvudstaden, derI erna kunde upptagas den röstberäkning enigt graderad skala med högst 20 röster, som stadgas i hittills gällande sockenstämmoförordning, helst deraf icke försports nå gon annan olägenhet än den, som komite rades förslag skulle i ännu högre grad medföra, att den nemligen förlamat intresset hos de mindre bemedlade för de kommu nala angelägenheterna. Hvarföre fremmande religionsb-kännare X och dissenters skola helt och hållet uteslutas från kyrkostämman och ej a del taga i behandlingar af frågor af rest ekonomisk natur, såsom om åtagande at atgiltter, som äfven de få erlägga, synes 033 svårt att ur någon röstgrund försvara. Vi veta väl att ett sådant stadgande filt inflyta i den allmänna förordningen om kyrkostämma och att man måstlåta det, såsom mycketannat, passera för önskvärdheten af kommanalreformen i allmänhet; men detta utgör så något skäl för dess upptagande i en särskild författning som nu skall stiftas, helst pen på den sista tiden passeret, som agalagt att landets allmänna mening icke längre vill från medborgerliga rättigheter utestänga personer för en afvikande trosbekännuelses skull. Vi anse oss äfven böra erinra de icke territoriella, församlingarnes medlemmar om vigten deraf att de, i hvad på dem ankommer, tillse, att bestämda föreskrifter i förordninen införas, som betrygga dem m-t möjlig-t heten att behöfva bidraga till presterskap? och kyrka i två församlingar, både i den der de bo och i den de tillhöra, hvilket väl d icke bör ifrågakomma utan för så vidt del? äro fastighetsegare. ö Det torde älven förtjena tagas i öfvervä-jP gande, huruvida de val som skola å kyrkok a FEET SSA BAN a RA -— rt DB stämma förrättas må få fortiarande tillgå på samma sätt som hittills, då vanligen och nästan utan undantag den blir utsedd, som händelsevis råkar att först blifva nämnd sf någon tillstädesvarande. Något verkligt va! lärer svårligen kunna ega rum utan medelst slutna sedlar. Vi taga för temligen gifvet, att församlini garne skola bestrida, att kyrkorådet må åläg-Y pas upptaga frågor om försummelse af guds tjenslen, ett åliggande som väl svårligen i b våra dagar och inom vårt samhälle låter sig : tillämpas. Konstitutionsutskottet har i dag genom votering med 14 röster mot 8 beslutat attla den gjorda anteckningen rörande behand-t lingen hos regeringen af den medicinska frå-jn gan skall förfalla. Till följd af detta beslutk har de ledamöters yrkande, hvilka ansågo fil 107 6 R. F. böra i detta fall tillämpas, alltså äfven förfallit. ——L 2