hett Dokcor Lindgren trodde ej det föreslagna äk tenskapet kurina försvaras ur religiös oeh etisk synpunkt samt blifva lyckligt; men ville dock ej klandra regeringen, hvars afsigt varit att fö rekomma skandalen af ett konkubinat, som la gen ej kan hindra. Ville ej kategoriskt afslå men presten borde dispenseras från all befatt ning med dylika äktenskap, sålunda äfven lys ning, och tal. önskade alltså återremiss; så mycket nödvändigare som de nu befintliga bestäm melserna ej utan tvång på presterskapet kunns tillämpas. Doktor Wezsjoe beklagade att ett sådant för slag blifvit framlagdt, som icke varit af behof vet påkalladt; ansåg betänkligt att stifta en si genomgripande lag för de få enstaka fall, då er jude vill äkta en kristen eller tvärtom; skull elst sett om det ej kommit, eller åtminstonc. fått anstå tills allmänna opinionen bestämdar: uttalat sig i frågar. Trodde ej judarne önska! förslaget, utan att det varit dem en öfverraskning. Förenade sig med biskop Bring ur kyrk lig synpunkt, men ville dock gå in på återre miss, på det de största bristerna kunde afhjel pas, och i främsta rummet stadgas, att barner i alla händelser skola tillhöra evangeliska Iu therska läran och räddas från mosaismen. Tal fann i yttersta grad vidrigt och upprörande, at: en luthersk qvinnas barn skulle bli jude. All: kristne bekännare tro dock på Kristus och denna grundsats är så vistig, att frihet i fråga om bernens religion kan lemnas åt dem, men ick: åt judar. ; iskop Annerstedt medgaf, att kristendomer erkänner äktenskap meilan okristna, men hä: vore fråga om sådant mellån kristna och ick kristna. Äktenskapet grundlades mellan makar. om hvilka det hette att allt var ganska godi innan sfererna i naturen ännu voro så noga åtskilda och under frhållanden, som kristendomen syftar att återställa. Aposteh Paulus upplyser hvilka äktenskap inför samvetet äro tillåtna. Kan äktenskapets mål sökas i ett äktenskap sådant som detta? Kan der idea let änkas närvarande, så att den kristna qvin nan i den judiske mannen ser ledaren af äktenskapet, den som ger det sin höga prägel, kan han i aflägsnaste måtto utgöra hennes hufvud? Dettr är så omöjligt att tal. ansåg ett sådant äktenskap okristligt. Med doktor Wensjoe fann tal. äfven den föreslagna lagstiftningen okristlig. En kristen qvinna kan ej ingå i dylikt äktenskap med vaken känsla och medvetande af si pligt att handla i Jesu namn. Förslaget är för astligt jemväl ur borgerlig synpunkt, då det ehuru erkännande äktenskapets ogiltighet u: kyrklig synpunkt, bibehåller en del kyrkliga åt gärder för dess afslutande. Lysningen är och en blandad borgerlig och kyrklig akt, hvarifrår Har borde befrias; han kan ej kalla fö: ristlig en förbindelse som förbiser barnens upp fostran. Det enda som dervid kunde sigas, vore en bön om förbarmande för den som så glömt sin kristliga pligt. Förslaget innebär et: så stort steg till statens och kyrkans skiljandc från hvarandra, att de, om det blir lag, i sit innersta väsen redan äro skilda; enda utväger vore då att söka göra skilsmessan fullständig Detta vore en olycka, ty man bryter ej en tre hundraårig ordning utan stora vådor för kyrkar oeh samhället, och samma bedröfligheter vor: då att befara som i reformationens dagar Men då förslaget, trots presteståndets af slag, kan bli lag, önskade tal. att ordet: tjenare ej må komma i alltför svår ställning mellar pligterna mot kyrkan och staten. Om konflikte: uppstode, måste man mera lyda Gud än men niskor. Det vore något så förfärligt vådligt att antingen ej kunna underkasta sig den bor gerliga ordningen eller ock svika sin andliga pligt, att om något kunde göras, borde ej möj ligheten dertill förkastas. Tal. medgåfve allts: återremiss, dock med högtidlig förklaring att der med ej förstod3 något slags bifall, utan att tal. om förslaget kommer åter, vill ha sin rättighet i behåll att säga nej. Prosten Ljunggren ansåg äktenskapet vara en rent mensklig institution. grundad på den mensk liga organismen i olika kön; det primära, vi sentliga dervid är att makarna skola vara hvar andra till inbördes hjelp, något som kan ske, äfven om makarna j tillhöra samma religion. nn borde ej vara, men har på g:unc af genom synden störda naturförhållanden blitvit något sekundärt. Om nu i ett blandadt äkpg barnen bli judar, är det väl beklagligt; men då man ej kan förekomma att andra ogudaktiga menniskor ingå i äktenskap och dellemna barnen i okunnighet, dels gifva dem då liga exempel, vore barn af ifrågavarande äktenskap dock ej i så förtviflad ställning, då de b: i ett kristet land, en af föräldrarne är Krister och de ha tillfälle att framdeles sjelfva välja Den kristna makan bör väl ock något kunr: inverka på barnen. — Den hel. skrift öppna: utsigt för qvinnan att genom umgänget vinn: sin man för kristendomen; hvem kan då för tänka henne, cm hon lugnar sitt samvete me: denna utsigt. Tal. ensåg ej let föreslagna äk tenskapet innebära något förnekande af kristendomen från statens sida, och fann sig derför oförhindrad att bifalla hufvudfrågan, men önskade förslagets många detaljbrister rättade oci medgaf derför återremiss. Kyrkoherden Wenrverström fann ej hello blandade äktenskap önskvärda. Antingen äro kontrahenterna nitiska för sin tro, då ett sön dringsfrö genast finnes, som förr eller senare bir sin olycksbringande frukt; eller äro de likgilti Ba, då man kan befara att äktenskapet ej bli; lyckligt och i barnens för öfrigt goda uppfostrar. et religiösa elementet kommer att saknas. Tal. ansåg förslaget lyckligtvis j nödvändigt, och beklagadesatt derigenom lättad utväg till olyck iga förbindelser blifvit beredd. Emellertid kar j nekas att blandade äktenskap egt rum, ehuru sällsynta, och det måste ligga i statens och sed ighetens intresse att de afslutas med laglig: ormer, så att de ej må anses som konkubinatc: ller, med eluderande af lagen, knytas uton andet; yrkade derför ej ovilkorligt afslag, uta iterremiss för vinnande af ändringar; imstämdt ör öfrigt med dr Wensjoe om vigten deraf av varnen i ett sådart äktenskap blifva kristna. Dr Sandberg fann rätt och billigt att der doge, stillsamme juden erhåller menskliga oc nedborgerliga rättigheter. Men judefrågan tyct es med ens ha kommit allra främst, och de fore för mycket, då man bade pästått att vi srandet af valrätt åt mosaiska trosbekännar lindrade samhällets utveckling. Det vore orä: tt utsprida, det presteståndet förhåller sig s utt det skämmer ut riket och ställer det i jemn bredd med Spanien under inqvisitionens daga Nu är fråga om tktenskap mellan judar oci kristne; och med utsigt att bli liknad vid Torquemada eller annan dylik personlighet häj rade tal. för en olycklig skilsmessa mellan staen och kyrkan, hvarför tal. gerna medgåfve a resterna ålades befattning med ifrågavarand ak. —Äktenskapet är en oföry:terlig naturi: ättighet, men samhället har ocklagar, som Lör fterlefvas; juden står väl under dem, men I ler också Moses lag; han önskar ej, om han i ättrogen, äktenskap med annan trosbe ch anses i thy fall som affälling. Lysning ska nligt förslaget af presten utfärdas och afkur as efter förutgången pröfning af vilkoren de ör. Från hvilken judisk myndighet skuil i nsatskyrkans prest hemta sådana-uppgi om gälla ur både judisk och kristlig syn