Påståendet att judarne genom en vägra EN 4 jemnbredd med dem som från valrät äro uteslutna, är ett försök att vilja göra mot ståndarnes åsigt förhatlig. Ingen hade ännu be stridt, att det är med sakens beskaffenhet oför enligt att ge judar hka rätt med dem som be stämma om svenska kyrkans förhållanden. Dr Liungdahi ville af rslaget, ej för der med förbunden fara, utan för den grundsats son genom dess antagande skulle rubbas. Detta vor skäl nog; hade aldrig trott begreppet toleran: innefatta något härmed gemensamt; talaren er kände åtminstone icke en sådan betydelse dera som skulle den meföra förbindelse att medgifv: fulla politiska rättigheter. Skilnaden mellan val rätt och valbarhet är ej så stor; en nu mera af. liden ledamot af ståndet bevisade att valrätter är vigtigast och vanligen bildar öfvergången til valbarhet. Om detta tillämpas på judar, torde det snart nog blifva besannadt. Dr Sandbörg. DE gamla judarne visade väl barmhertighet, men ej tolerans, som synesaf de ras blodiga krig mot hedningarne. Ansåg för. slaget för tidigt, då ännu så många kristna sakna valrätt. Hvar skola dessutom judarne välja ? I presteståndet kanske? — Prosten Lundhölm in: stämde. Dr Säve besvarade v. talmannens replik. Bi skopen tycktes ha glömt apostelns ord: i alla and är den, som fruktar Gud och gör hvad rätt är, honom täckelig; hvarför stanna här och ej gå tillbaka till de dagar då juden ej fick köpa hus och bo i alla städer eller till inqvisitionen: tid, då man brände judarne? Om man vill stäng: dem från politisk rätt, så måste man ock stänga dem från egendom; ty rikedomen ger makt och politisk betydelse. Hvarför ej, då de ega borgerligar och religiösa rättigheter, äfven gifva den politiska att utse en och annan kristen representant, som bättre kände den kristna fördragsamheten än att förtrycka dem? Kyrkoherden Otterström utgick från satsen att Då sleek vore både kyrkans och statens. Då således ej presteståndet ensamt företräder kyrkan, må man lyssna till de andra ståndens önskan isynnerhet borgareoch bondeståndens som det egentligen gäller; och trodde ej att de skola fina ett sådant medgifvande farligt. Bisko;j Annerstedt vill inskränka juden till rättigheten att ega skydd mot våld, ait bo i landet, utöfva sin religion, handla och afla barn i äktenskap som ståndet anser för konkubinat; det är myc ket, men ännu dyrbarare äro de politiska rät Se Hvad hindrar juden att mot den för påtryckning svage kristne begagna den makt, han eger, ehuru ej i lag medan i egenskap af husegare och borgenär? Hvad angår de omta lade krigen, så ryser man vid läsningen derom, men vördar pA samma gång försynens väg deruti. Juden är stilla, fredlig, idog, och förslaget tär. blott en handling af rättvisa. Dr Lindgren. Vice talmannen hade i ett något hetsigt föredrag sökt ställa framtidens horo skopy, och: gifvit ståndet en snärt, att det vid nästa riksdag. skulle taga steget ut och bevilja judarne valbarhet. Uttrycket hedrar ej hans siareblick, sade talaren, jag ber honom stöta på nig, då jag tager detta steg. Jag aktar mina motståndares primeiper, men har lärt mig ati summum jus kan bli summa injuria, och tvekar dessutom om ej katoliken är mera hednin: än juden. Dr Söderberg instämde. T Landsröa trodde gå Se af redar ifna rättigheter drifva till medgifvande af änn: lerä, och hyste ingen räddhåga för det; mer ansåg det vara stor skillnad mellan inrymman det af medborgerliga och ecclesiastika rättighe ter, att såsom lagstiftare yttra sig om kyrk saker. Men. så Zänge Kyrkan ej egde sers representation, vore bäst att följa dr Sandberg råd och vänta tills alla kristne erhållit valrät:. Biskop Björox vederlade några af biskop Arnerstedts påståenden och yrkade fortfarande bifall. Dr Gumölius skulle icke säga jd, om han b: farade intrång i vår kristna stat. Men då jndarne obestridligen äro medborgare, böra de ock besitta politiska rättigheter. Ansåg rättvist at de få valrätt, men derföre ej valbarhet, och biföll förslaget. biskop Annerstedt och dr Säve replikerac: hvarandra ännu en gång med anledning dels den sednares frågor, dem biskopen förklar: sådana att de ej behöfde besvaras, samt dels påståendet att afslsget skulle påtrycka en kl medborgare n stämpel af misstroende och ovärdighet, hvarefter dr Forssell med några lugna och värdiga ord anhöll-om bifall. Slutligen skreds till votering, då 27 röster afå gålvos emot samt 24 till förmån för förslaget. 21:a 22:a och 23:e punkterna om ändring i I 21, 23 och 30 SS riksdagsordningen bifölösuan P diskussion. 24:e punkten att riksstånd ej må fatta beslut med mindre än 30 ledamöter äro tillstädes a!slogs på yrkande af biskop Annerstedt; prosten Berlin och professor Carlsson. 25:te d:o angående inskränkning i motions!iden bifölls utan diskussion. 26:te d:o angående decharge för statsråden ufslogs efter en kort diskussion, derunder profes sor Selander, biskop Annerstedt och dr Lindma talade emot, men doktorerne Sandberg och jungdal för förslaget. 27:e d:o angående aflemnandeaf tryckta exemplar af arbeten, föranledde jemväl en stands diskussion, hvarvid riksarkivarien Nordström varmt förfäktade riksarkivets intresse, som ta aren ansåg komma att lida genom antagan!c af ett förslag, som vore gagnande hvarken för vetenskap eller konst, hvarken nyttigt eller nidigt och ej, åtminstone ännu, lämpande sig för representationens beslut. Talaren yrkade derför afslag och understöddes deruti af prosten Berlin, hvaremot dr Lindgren, kyrkoherden O: terström och professor Selander biföllo förslaget. Prof. Selander förklarade att vetenskapsakademien gerna afsäger sig sin rätt att bekomima ett exemplar af årstrycket; den ringa del deraf som kunde gagna akademien är alltid ofullstän dig, emedan föreskriften att kongl. biblioteket har rätt till dyrbarare plancher c. till ett tryckt arbete tolkas så, att akademiens ej ens får d. ill ett matematiskt arbete hörande figurer. Vid anställd votering förkastades förslaget med 5 röster mot 18. Lagutsköttets utlåtande i anledning af väckt ve om utvidgad näringsfrihet återremitte188. PLENUM DEN 3 DECEMBER. Bondeståndet. RT nn order