ME EE Sö af RF ART TEA UUPSARSBB BETE Frukterna af en ny legislaturperiods arbeten på förbättrandet ar våra grundlagar a nu iniör allmänheten. De sakna visst sin vigt, men dock skulle, vid en jem-; förelse med behofven, derus obetydlighetj vara i högsta grad nedsiående, om man icke visste att under den tid dessa förslag till förbättringer hvilat till pröfning och begruni dande, hade vid sidan af den officiella verksamheten, steg blitvit (agua af folket sjelft, hvilka Iofva vida rikare frukter, långt mer betydelsefulla framsteg. Ej heller får man förbise, att de förhandlingar, som egt rum äfven rörande en del af de icke bifallna ändringsförslagen, måste anses ha i ganska väsentlig mån förberedt en tterligare utveckling cch lemnat tillfällen att erfara det allmänna tänkesältet i flera vigtiga frågor, som äro att taga i betraktande vid uppgörande af det förslag till representationssättets fullständiga Ombildning, vid hvilket man har sig bexant att regeringen nu kommer att lägga sista handen, med ledning just af hvad som skulle tilldraga sig vid behand-i lingen af de hvilande partielia förslagen. —I Vigtigast af alla de antagna förslagen är; det, som medgifver represeotationsrätt i bon ; deståndet åt hemmansegare, som förut varit I i rikets tjenst eller förut tillhört annat riks-: stånd. Då vi tilmäta denna reform en sådan betydelse, fästa vi oss förnämligast vid den omständigheten att, genom bifall till, densamma, bondeståndet brutit ett ganska kraftigt vapen ur händerna på motstindarne !: till en fullständig reform. Bland dessa och framför allt bland dem, som gerna ville. gifva sig sken af att vara reformvänner, men på hvarjehanda håll söka och finnaj svepskäl att motsätta si: reformen, hadel blifvit en Jargon, att bondeständets tal omi reform var blott toma ord, och att bondeståndets ledamöter, af fruktan atticke sjelfva: vidare komma upp till riksdagen, i sjelfva: verket aldrig skulle samtycka att släppa ifrån sig det minsta af sina nuvarande rättigheter. Genom att misstyda de motiver, som legat till grund för bondeståndets atslag tilförene å den ofvannämnda grundlagsändringen, hade de lyckats gifva detta resonnemang ett sken af sanning. Nu har dock 1862 års bondestånd på ett ärofullt i! sätt visat, att allmogens representanter med ;!1 glädje offra sina företrädesrättigheter på fo-: sterlandets altare, så snart de kunna boppas I derigenom medverka till ernåendet af ett! för fosterlandet stort och vigtigt mål. iJ Afven i och för sig är denna reform icke ovigtig. Vi tro visserligen icke att vid den eller de riksdagar, till hvilka den svenska allmogen ännu kan komma att sända representanter till ett stånd, så särdeles många bland dem, som nu åtnjuta dess förtroende, skola undanträngas af personer, som genom reformen blifva berättigade till inträde i ståndet, men vi äro förvissade att de nyberät:igade, som komma att till representanter i bondeståndet inväljas, blifva män, som komma att genom insigter och erfaren-; het gifva åt behandlingen i bondeståndet af mångahanda ärenden ökad mångsidighet och !f grundlighet, hvarigenom ståndets anseende! och inflytande skola i väsentlig mån växa. dc g l Genom beslutet att då konungen reser utom sina riken eller af sjukdom hindra att vårda riksstyrelsen, denna skall föras den till tronföljden närmast berättigade pri ha de fall, då den med skäl såsom oltorm-k lig öfverklagade interimsregeringen behöfver ij anlitas, blifvit inskränkt till de tillfällen då ll konungen icke uppnitt myndig ålder, samtt då någon myndig tronföljare, som vore oför-)c hindrad att regeringen öfveriaga, icke funnes. Då det är att hoppas och antaga att sådana r tillfällen skola bifva mycket sällsynta, un Ir danrödjes alltså genom denna reform ett afll de frön till. misshäl!ligheter med brödrafal Il ken, som hittills förefunnits, och man hart allt skal att lyckönska sig att förslaget blit I! vit af rikets ständer bifallet. 1 Bondesiåodelts rätt att, i likhet med deln andra stånden, sjelft utse sin sekreterare. jv ar redan tillförene varit af rikets ständer fi r deras del medgifven, men allt hittillsle icke vunnit regeringens sanktion. Det ärib visserligen sannt, att regeringen de sednareld ä d riksdagarne på sådant sätt begagna: sin rätt att utnämna sekreterare i det fjerde ståndet. att inga praktiska olägenheter deraf för I sports ; men man bör dock med skäl vänta, )fi att regeringen icke längre skall vilja, genom 5! en förnyad samktionsvägran, fortfarande till-Iv foga bondeståndet den numera i hög gradid sårande förödmjukelsen att hållas i ettslagsåm pmyndighetstillstånd, genom att vara för I 8 vägradt en rättighet, den de andra stånden ju ega. De tider äro också numera förbi, då regeriogen kunde skicka på bondeståndet c kreterare. som hade till uppgift att ma 19 n era sråndets ledamöter i regeringens in 1g resse. Hvarje försök i denna riktning skulle I ta wu leda till ett alldeles motsatt resuitat är fv let åsyftade, coär det misstro och ovilja h mn sädan sekreterare skulle ädraga sig, ofel ID: vart åÅierlölle på den regering som tilsat st Ono. nt Rästigheten för andra städernas invånare bl in borgerskapet ati deltaga i val till borg. m nästare är en nafuriig iöljd af de med re Jår mesentationsrättens utvidgning, med de nyafni ommunalförfauningarne och me: en friarelse Äringslagstiftning inträdda och inträdandeD a förhåilandena. Dessa afse alla att påjvi iädernas samtliga innevånare lika fördelal li åte de skyldigheter, som törut ålegat,lso ch de rättigheter, som förut tillkommit en Igc amt det burskapsegande borgerskapet, och bi eformen går alltså i fullkomligt tidsenlig! or iktning. j bö Upphäfvandet af hindret för bruksegare, !tic om tillhöra annat riksstånd eller som inneha I ut 1. AF TN VEN RE ag SET