med prins Alfred ombord hade aiseglat till Medelhafvet. ITALIEN. Discussione berättar, att den nya ministåren består af män, som uti parlamentet bestått profvet fastän de icke deltagit uti partistridigheter. Man tror att ministeren skall få majoritet i parlamentet, emedan der har för sig såväl dem som understödde Ratazzi, som äfven den förra oppositionen al högern. Det nya franska sändebudet uti Turin. gretve Sartiges, hade den 30 Nov., efter sit: officiella mottagande, en lång privataudiens hos konungen, hvilken dervid skall hafva gjort några antydningar rörande Droyun dt Lhuys utnämnande till fransk utrikesminister. BSartiges hade äfven eh konferens med Ratazzi. Det nya sändebudet skall ej medfört goda underrättelser med afseende på det fransk-italienska handelsfördragets afslu tande. Franska finansministern Fould vil ej gå in på att italienska statspapper officielt noteras på pariserbörsen samt har ätven förmått kejsaren, som en lång tid var sinnad att gå Italiens önskningar till mötes, att öfvergå på sin sida. GREKLAND. Af hvad man hittills erfarit om stämnin gen i Grekland, kan man taga för afgjordi det nationalförsamlirgen blir så sammansatt. att dess flesta röster utfalla för prins Al freds af England val. Den anglo-helleniskea komitn i Atihen har utfärdat ett cirkulär. som i detta afseende är betecknande. Örfverst har det ett träspitt föreställande prins Alfred; texten är tvåspaltig, tryckt på en gelska och franska språken, men innehåller ioga politiska betraktelser; vi äro främmande för sådana saker, heter det, vi hafva blott en sak attsäga: Med engelsmannen skall vår handel få en sådan lyftning, att våra kolonier skola utbreda sg öfverallt på Medelhafvets och Adriatiska hafvets kusier. Venedig och Genua, sådana de voro under sim högsta blomstring, voro ingenting i jemförelse med den framtid som väntar oss Om vi rösta för prins Alfred, så göra vi oss sjelfva rika och grundlägga på nytt byzontinska kejsarriket.4 — Times finner det märkvärdigt att grekerna, till följd af hvilIka ioflytelser det än må hafva skett, kunnat på några veckor få en så bestämd förkärlek för prins Alfred, som är dem personligen obekant, och vid honom fästa alla sinv framtidsförhoppningar, då det är få lite: sannolikt att han någonsin skulle förverk liga dem. Och de; är icke, eäger tidnin gen, blott enskilda folkklasser, om hvilk: detta gäller. Såväl bland politici af packe i Athen, som bland den halfvilda befolkningen på norra gränsen, såväl bland de rår ö-matroserna, som de i europeiska städe: spridda sluga köpmännen, har den allmänna rösten enhälligt uttalat sig för prins Alfred Hvem som gaf lösen dertill veta vi icke: men det ser ut som om redan, innan ko mung Otto stöttes från tronen, den tanker att afsätta honom och göra prins Alfred til: hans efterträdare slagit rot i fofkets sinnen. Sedan den förre konungens alfresa har re .sultatet intet ögonblick varit tvifvelaktigt: dagen efter revolutionens utbrott var den engelska prinsens val säkert. Alla greker, vare sig hellener eller turkiska rajahs eller inbyggare i främmande stater, voro enhäl NE till och med i Petersburg och Odessa. i Paris och Marseille och i kolonier der man förmodligen sällan hört ett godt ord yitra om .England, har sträfvandet varit riktad åt ett-och samma håll, prins Alfreds val. Men, nu kan det aldrig komma i fråga av po Alfred af England mottager kronan. et är verkligen besynnerligt att ett folk, inom Kvilket finnas så många som känns ull engelsmännens åsigter och politik, !n gifver sig åt den förvillelsen att Engl. dr statsmän någonsin skulle gå in på att upp sätta en ung son at drottning Victoria på en revolutionär tron, der han skulle befinna sig midt ibland ett främmande folk, bland hufvudmännen för ett framgångsrikt uppror och bland sin fördrifna företrädares krossa de vapensköldar. kanske ett regentskap — af dem, hvilka kände att han var den af dem väntade, handlade uti en engelsk furstes namn, in drogo honom i stämplingar uti en, i beväpnadt uppror i en annan turkisk provins ockrade på hans dynasties stora namn och anseende för politiska och andra ändamål. invecklade oss i ansvaret för ett raceoci religionskrig och, hvad som vore det vär sta, betraktade sonen eller brodern till e britisk suverän såsom någon den der br kronan blött så länge det tilläts honom oci folkgunsten räckte, så innebure sådant i san ning inga lockande utsigter för ett så för sigtigt och ömtåligt folk som det Oafsedt den om: digheten, att pr genom familjebeslut är arfvinge ti åtskilliga europeiska : skapsförbindelser stående anscdt furstenit me, skulle det under alia omständighet hafva sina olägenketer, om en så när: förvandt till den engelske suveri te rade i Grekland. Den nye kosungen 18: icke vara blott den förste embetsinan: a inom ett bestämdt, begränsadt owråde, u:ar skall äfven vara: bufvudet tör en: och religiös propaganda,eom und årbundrades tid uvvecklat en ri samhet och nu är ifrigare än nå; måsie bestiga en fattig tron I kuona vinna en mera lysande. vara hans största fel i haus ögon, om han betraktade lilla område råsom sin enda urfred hejdlösare och mera utsvätvande hans ö ningar och drömmar. voro, desto skuile han blifva sina undersåter. Gre Des bemötande mot honom komme att bero af hans lystnad och energi. Grekerne skulle erna lyda honom som sin herre och äfven i t Om en rådskammare —IJ: