STOCKHOLM den 9 Dec. går afton ytterPå riddarhuset re Dio al det andlagsänd 8lagen. I a debatler föreingen af två bland dem, nemligen fi om andring iudelns representationssätt och försluget om utsträckning af valbarheten, så att vid alla riksdagsmannaval skulle hvarje till representant kallet sjulfskrifven eiler i något stånd valbar person vara valbar i hvilket s:ånd som helst. Förslaget om ändring i adelns representationssätt går ut på, eller rättare sagdt gick ut på (ty det har nu genom adelns beslut förfallit), att ståndet skulle bestå al 75 riksdagsmän, 60 va!da af adelsmän samt 15 af ofrälse egare och inpehsfvare med ständig besittningsrätt al i mantal satt jord, bvilka på grund at kopgl. fullmakt ivnehafva eller innehaft tjenst å rikets stat. Det fann hos adeln föga sympatier och försvarades näsian endast af motionären, grefve Liljenerantz, som dock, kännande på förhand det öde som väntade detsamma, ej ansäg sig böra utveckla sina sköl för förslaget. or afhr Nils Tersmeden, som varmt förordade detsamma, emedan ham ansåg att med den sjelfskrifna representation-rärten, sådan den nu utölvades, inrotat sig så många missbruk, att de väckte medståndens häpnad. Detvar således för att betrygga het, den han ansåg för samhä let högst nödvändig, som talaren förordade förslaget, helst han tyckte sig känna i den politiska atmosferen attnu åter ei representationsförslag vore att förvänta från regeringen, der den sjelfekrifna adeln icke får någon plats. Skälen för afslag voro måvgahanda, men det oftast upprepade var, att om adeln en gång skall afstå från sin sjelfskrifvenhet, bör beslutet derom fattas af ridderskapet och adelns medlemmar personligen, ej genom några utsedda delegerade. Förslaget föll utan votering. Åtskilliga talsre begagnade tilllället att under denna debatt påpeka, att genom beslutet rörande de årliga riksdagarne adeln försummat ett tillfälle att öka silt inflytande, samt att adeln genom de ärliga riksdagarne skulle vunnit den kraft, som ståndet nu under flera månader saknar, och att rikta en förebraelse mot stånde: derför att det icke genom bitall till de årliga riksdagarne satte sig i stånd att så uppfylla sina skyldigheter, så att fog till anmärkningar i det afseendet ej ekulle ha förefunnits. För det nyssnämnda förslaget om utsträckning af valbarheten yttrade sig ganska lifliga sympatier på riddarhuset, och man lade isynnerhet vigt på, att det utejorde den bästa öfvergång till ståndsväsendets upphäfvande. Det tycktes också ganska sannolikt, att förslaget skulle ha gått igenom hos adeln, om vid dess uppställning man icke råkat förbise, att en ganska bestämd rmotsägelse skulle uppkommit mellan 15 SR. O., vare sig i dess nuvarande eller des: föreslagna nya lydelse å ena sidan och ordalydelsen i det nya stadgandet uti 16 R. O. Den 154 bjuder newligen uttryckligen, att till riksdagsman i bondeståndet ingen kan väljas, som hörer till annat riksstård, hvar: emot den för. slagna nya . utan att denna bestä.: melse upphäfdes. törklarade att hvar och en som egde sjelfskrilven representationsrätt eller vore valbar i något stånd, ekulle kunna väljas i hvilket stånd som helst, således äfven i bondeståndet. Atskil liga jedamöter, såsom hrr v. Koch och v. Ehrenheim sökte visserligen ådagalägga, att i 15 , liksom i 13 och 14 endast bestämdes qvalifikationerna för att tillhöra preste-, borgureoch bondestånden, och att det föreslagna nya stadgandet vor betrakta säsom en särskild allmän bestämmelse, och att följakiligen ingen I md motsägelse förelanns, ehuru viss n otydlighet. Ride, och adeln god icke denna uppfactaing, get föll med ganska betydi i i urakon pen. Frib. P Å innefattade endust vv ord: Jag röstar emot förslaget deriö år ut på att kullkasta he:a grunden för vår nuvarande; representation.4 i Adeln förkastade äfven — och detia en-; ihgt — förs!aget att i 14 5 R. O. stadga: arhet till borgarestånt skulle : der de repre-: lighet kortliheim och frih. tl boende i de seniera, ett vilkor hvars o gen entyddes af hr v. KR A. CO. R Den dokussion, som i går afton eode rum ivon presisståndet rörsnde var högst in t genom de drog, f het ri hvarmedelst