att komma in i förmaket. Vid hennes äterkomst var kokerskan redan derinne. Denna hade en hemlighetsfull, ond min och slirrade utan uppehåll på mrs Lecount. Efter en minut kom kusken, en äldre man, och jemte honom en ljuflig bränvinslukt; men han hade en skottes hufvud, och således: var det endast lukten som förrådde honom. Jag har här ett dokument att underteckna, sade Noel Vanstone, i det han upprepade sin lexa, och jag önskar att ni sko!a skrilva edra namn derunder, såsom vittnen till min uaderskrift. Kusken tittade på testamentet. Kokerskan tog ej för ettrögonblicksina ögon ifrån mrs Lecount. ; Med förlof, sirt, sade kusken; under det den försigtighet, som är ett utmärkande drag hos. hans nation, målade sig i hvarenda skrynkla i hans ansigte — med förlo, sir, jag skulle gerna förut vilja veta hvad det är för ett dokument? ke Mrs Lecount kom emellan, innan Noel Vanstones förargelse hann yttra sig i ord. Ni måste säga denne man, sir, att det är ert testamente4, inföll hon. Då han bevittnar er namnteckning, kan hav med lätthet se att det så förhåller sig, om han kastar en blick högst upp. på sidan Ja, jaS, sade kusken, i det han genast såg -på hvad som stod högst upp på pupperet. Se, det är verkligen hans sista vilja o h testamente. Hå, hå, sir! det är allvir samt nog att stå ansigte mot ansigte medjdö den, som man gör, då man skrilver ettså un härdökument. Alltkött är hö! fortfor kusken, hvars högtidliga stämning gaf sig lufi i ännu sterkare bränvinsångor, medan hop andäktigt såg upp i taket: Märk väl dess: orden och äfven detla andra språk utskrift ten: Många äro kallade, men få äro ut