görande med dessa utländska bolag, då man emot dem icke kan påräkna skydd af svensk lag, utan dervid riskerar icke endast sina penningar, utan äfven sitt goda namn och rykte. Insändaren fruktar icke motsägelse af någon enda ätaf Tegnårs många bekanta, då insändaren härmed förklarar, det Tegner var en hederlig karl i detta ords fulla bemärkelse, men vill deremot icke förneka det Tegner i skötandet af sina af: fäter ådagalade mycken liknöjdhet och lättsinne, hvarpå affären med försäkringsbolaget är ett tydligt bevis. Afvenledes måste erkännas, att Tegr, hvilkens pastorat var aflägse beläget, nära ? 18 g rska gränsen, då han sammanträffade med amla vänner och bekanta, visade sig glad och Jovialisk samt i sällskap med dem gerna tömde jitt glas, utan att derföre på något sätt öfverlasta sig; men häremellan och begifvenhet på dryckenskap måste vara en stor skilnad, ty eljest skulle många glada själar, som i sitt hvardagslif äro nyktra och återhållsamma, men i sam: väm trefliga och angenäma, stämplas såsom Grinkare, Insändaren, som för någon längre tid sedan erhöll del af handlingarne i detta beryktade mål, fästade under läsningen deraf sin uppmärksamhet vid de af bolaget och dess ombud inför domstolen gjorde både möjliga och omöjliga försök att nedsvärta en afliden person, och föranleddes insändaren med anledning häraf att sig till min-nes göra några anteckningar. Det är med ledning af dessa anteckningar och hvad insändaren för öfrigt kunnat i minnet förvara af handlingarnes innehåll, som insändaren nu yill företaga en kort granskning af tit. Dalmans anfall emot aflidne prosten Tegner; öfverlemnande åt en AR allmänhet att sedermera bedöma, huruvida tit. Dalman haft moralisk befogenhet att, såsom skett, söka beröfva prosten Tegner dess heder, till stor sorg för hans efterlefvande enka och barn samt harm och förtrytelse för hans många ännu lefvande vänner. Tit. Dalmans första och skarpaste anfall emot Tegner går ut derpå att Tegner skulle förfarit bedrägligt derutinnan, att han i den s. k. de klarationen uppgifvit sig hafva varit frisk allt ifrån barndomen, ehuru Tegner kort förut skulle varit lidande af den verlhoffska blodsjukdomen. Härmed förhåller sig dock sålunda, att fem särskilde vittnen, hvaraf tvenne varit i Tegners tjenst under många år innan hans lif försäkrades och äfven flera år derefter, intygat, att Tegnår aldrig varit sjuk. Vidare reducerar sig den verlhoffska sjukdomen till ett hufdntslag hvaral Tegnår haft ganska ringa olägenhet och derföre Kan aldrig rädfrågat läkare i vidare måtto än att Tegner vid läkarens tillfälliga besök hos Tegners ht a hustru derom gjort en löslig förfrågan. äkaren. yttrade dervid att sjukdomen vore at ingen betydenhet och lätteligen häfdes genom att några veckor begagna en i granskapet befintlig källa med mineral-vatten. Tegner månu haft eller icke haft den ifrågavarande sjukdomen; tydligt och klart är det emellertid, att Tegnår sjelf. saknat allt begrepp derom att han varit med någon sjukdom. behäftad, hvilket ytterligare bekräftas deraf att bemälde läkare uti ett till fru Tegner aflåtet, vid domstolen produ eeradt bref yttrat, det Tegnr ansett sig frisk och att läkaren styrkt honom uti denna tanka. Att sjukdomen uti alla händelser; varit af ringa betydenhet; synes deraf att Tegner intill sin död aldrig varit deraf besvärad, och att Tegnår slut ligen hastigt aflidit till följd af en helt annan sjukdom, eller ett slaganfall. Vidare uppgifver tit. Dalman att Tegner besökt Söderköping för vårdande af sin helsa och att han, enligt de e-ter. aflidne: doktor Lagberg be fintliga anteckningar, vid ankomsten till. Söder köping lidit icke allenast af förenämnde sjuk dom, utan älven af andtäppa, blodhosta, svindei m. m. Att denna uppgitt är fullkomligt oriktig har blifvit under rättegången ådagalagdt sam deremot styrkt, att resan till Söderköping blifvit företagen, icke för Tegners, utan för hans hu: strus skull, hvilken sednare lidit af.de sjukdoma Lagberg påbördat mannen. Huru orimlig dennis uppgift för öfrigt är, synes deraf, att Tegner under sitt vistande vid Söderköping besökte bolagets läkare i Norrköping och af honom erhöll efter tvenne dagars undersökning det vitsord att Tegner ) var fullkomligt frisk, men af apoplek: tisk habitus, hvarå läkaren, enligt gifvet intyg, fästade bolagets uppmärksamhet, ehuru bolage: derå icke gjorde något afseende. Såsom ett ytterligare argument emot Tegnår här: tit: Dalman begagnat Tegners hos domkapitleti-Karlstad framställda begäran om tjenst: ledighet för helsans vårdande och dervid fogade Jäkarebetyg att sådant skedde på läkarens in rådan. Hvad afseende detta argument förtjenar kan lätteligen bedömas om man tager i betrak tande, att Tegner innehade. ett af Wermlands mest , arbetssamma pastorat; att presterna numera, sedan alla tjenstebiträden äro dem förvägrade, måste mer än andra tjenstemän varaibe hof:af någon tids tjenstledighet, derest icke helsa och krafter. skola öfveransträngas; att få ordinatie prester torde i vårt land finnas, som icke varit nödsakade att begagna sig.af dylika läkare betyg, ehuru de icke i egentlig mening kunna sägas: vara så sjuka att de ej förmå sköta sina embeten, samt att, i anseende till den i Werm land rådande prestbristen, en ordinarie prestman aldrig erhåller tjenstledighet, derest icke behofvet.deraf styrkes med läkarebetyg. Att Tegnår, som, enligt hvad vittnen intygat, icke sedan sir. barndom varit sängliggande sjuk innan han lades.på dödsbädden, uti sin berörde uppgift tili domkapitlet icke strängt hållit sig vid sanningen måste medgifvas; men hans önskan att åtfölja sin sjuka hustru till Söderköping och behofvei attefter ett mångårigt mödosamt arbete få nå gon tids ledighet, torde kunna tjena som någon om ej-en tillfredsställande, ursäkt för denna oriktiga uppgift. g Tit. Dalman vill, såsom bevis derom att Teg når skulle flitigt njutit spirituosa, begagna sig a: en norsk läkares yttrande i ett enskildt bref. En slik insinuation har tit. Dalman hitintills icke vid domstol framställt, och att grunda dennapå ett yttrande i ett enskildt bref af en norsk lä kare, som aldrig sammanträffat med Tegnår an norledes än vid några få korta besök hos Teg nårs hustru, synes insändaren oförklarligt lätt sinnigt. Ingenting vore lättare än att med hun r aletals bevis från Tegnårs sockenboer och närmare bekanta vederlägga denna uppgift, men det: skulle säkerligen kännas: förnedrande för Tegners anhöriga att inlåta sig på en sådanfmotbevisning. z Slutligen får insändaren, med anledning af insinuationen i tit. Dalmans artikel, härmed med dela den fullt tillförlitliga upplysning, att hvårken prosten Wahlund eller hans ombud haft det ringaste att skaffa med tillkomsten af denna eller: den först insända: artikeln, hvilka båda äro författade af personer, som äro dertill förmådda dels af sakens vigt i allmänhet:dels ock af det sätt, hvarpå tit. Dalman härutinnan uppträdt, om icke af hopp att dermed gagna tit. Wahlund. Rätltegångsoch Polissaker.