visa när de äro al olika trosbekännelse. Nu fiones det många författare, och bland dem älven åiskilliga stora. hvilka hafva din lye a i liga tron att språ r och ve tidylkt, bara är sa er som man k sig öfver 1 medan det finnes tjandra, hvilka ha en så vidsaeplig vördnad för dessa obetydligheter att de sitta hela timmar och fila för utt få bort den minsta ojemnuhet på deras verser. Jag ser genast att ni hör till de förra, och, uppriktigt savdt, jag hör till de sednare. Mitt omdöme öfver er pjes skulle derföre lätteligen kunna bli sträng och orättvis, eller älminstone förefalla er sådan. För att deremot visa erat jag personligen hyser den största välvilja för mina yngre kolleger skall jag med störsI sta nöje presentera er för teaterdirektören, såvida ni — hvilket jag ej kan annat än råda er till — vilja lemna ert arbete med ;J ens till honom. . De unga förlattarne tackade för detta. Redan en timma derefter var deras äldre kollega hos teaterdirektören. Han omtalade för denne stt två unga författare össkade uppläsa för honom ett nytt originalstycke i flera akter och bad direktören utsätta tid dertill. — Duger det? — Jag har icke läst det. — Tror ni det har någon utsigt? — Författarne tyckas vänta sig mycke: af det. — Nå låt dem då komma ju förr desto hellre. — Då hemtar jag dem genast. Emellertid stodo de små ned i porten med manuskriptet under armen och hjerta i halsgropen. Huru de blefvo mottagna hos direktören, och huruvida deras pjes blef antagen är oss obekant, men vi ha tidt och ofta sett pje ser, såväl originaler som bearbetningar, hvilka göra det temligen sannolikt att de icke låtit det förblifva vid detta första försök och att de haft efterträdare af sammu ålder. Om prestbristen och dess afhjelpande. Några ord af C. A. Cornelius. Theol. professor vid Upsala universitet. Upsala 1862. Den allmänt öfverklagade brist, hvars afhjelpande utgör föremålet för denna lilla, om sakkännedom och detaljforskning vittnande skrift, har såväl i afseende på orsaker som botemedel varit ganska olika bedömd och uppfattad. I förstnämnda afseende har man än anmärkt, att till de större lägenheterna sökande aldrig saknats, och att således grunden till det onda ligger i det lägre, synnerligen det extraordinarie presterskapets knappa lönevilkor, än har man åter velat söka förklaringegrunden till ifrågavarande onda uti tidens likgiltighet för kyrkan och dess tjenare. Hvad sätten att afhjelpa prestbristen angår har man äfven derom hyst olika meningar, och åtskilliga förslag ha i detta afseende framlagts. Författaren visar här till en början huru inom det stift han tillhör, prestbristen under de sednaste 15 åren tilltagit i en sådan skala, att personalen på denna koria tidrymd minskats med ej mindre än 83 medlemmar. Att grunden till detta beklagansvärda förhållande icke får sökas i någon större likgiltighet för det religiösa nu, än under förra tider, bevisar han genom 18:de århundradets erfarenhet; en tid då man tvärtom klagade öfver ett öfverflöd på prester. Främst bland prestbristens orsaker uppställer fört. det illa anordnade aflöningssättet och att aflöringsbeloppet är alltför klent, icke blott hvad de flesta komministrar angår utan ock i afseende på åskilliga pastorer. En förordning i ämnet, utfärdad den 11 Juli detta år stadgar, att komministerlönerna skola ökas dels genom en skälig jemkning emell.n pastors och komministers lön dels genom vederlagsspanmåls och andra prester skapet tilldelade statsmedels öfverflyttning i händelse af befogenhet från en församling till en annan, dels ock, när allt detta icke vill hjelpa, genom direkta statsbidrag. Förl. anser ingendera af dessa utvägar fullt lämpliga eller till ändamålet ledande. Han före slår deremot en stiftsvis företagen lönereglering, hvarigenom det, enligt hans tanke, skall visa sig, att hvad som inom hvarje stift nu utgår till presterskapets aflöning, är full tillräckligt, endast att det blir billigt för deladt. För sådant ändamål har han upp gjort ett förslag i tabellform för erkestifte, utvisande huru genom smärre socknars san manslagning och åtskilliga oskäligt stora pustorslöners förminskning tillgång skulle kunna beredas att. tilldela hvarje pastor minst 250 tunnor och hvarje kominister minst 125 tunnor spanmål. Vi äro naturligtvis ej i tillfälle att kunna granska detta förslag i detalj, men om dess utförbarhet i allmänrbet icke blott för Upsala stift utan ock för de öfriga med undantag af Hernösands, hysu vi intet tvifvel, och anse förf. härigenom hafva på ett ganska lyckligt sätt löst sit problem. Tvenne andra vigtiga reformer föreslås här dessutom af förf. : alskaffandet af tvångsmissive ringen och pasteralexamen. 1 afseende på nuvarande befordringslagar, anmärker han med rätta, att derutiingen plats bhfvit lemnad åt den presterliga dugligheten så som befordringsgrund. Han föreslår derföre, att åt nämnde egenskap skulle inrymmas åt I minstone ett rum på förslagen vid sidan af. lärdomen och tjensteåldern. Man kan visserligen icke emot detta förslag anmärka, att!l det begär för mycket; snarare att deruti åhända lemnas alltför mycken latitud åt dom1 kapitlens pröfningsrätt; en anmärkning som ; professor Cornelius på förhand upptagit och !, esvarat. Man må nu emellertid atbjelpa i