ER WW WERSENTLILTE SEVAL mm EUT: Några anmärkningar i staisförvaltningsärender. I. Denna mängd af embetsverk, styrelser. kassor och korporationer eem handhafva det allmännas angelägenheter, äro stälda un. der en kontroll, så minutiös, så omfattande, så för anmärkn ngar intresserad, att staten i allmänhet kan vara temligen förvissad att icke ett runstycke kommer bort. Denna kontroll erfordrar massor af embetsmän och ett fabulöst skrifveri. Den blirså dyr och försenar så mycket ärendenas gång i många verk, att röster stundom höjt sig som menat att dessa kontroller kosta mera än de gagna. Hvad ännu flera röster påstått — och på ännu starkare grunder — är att samhället förlorar mycket mera på det sätt, hvarpå statsanslag ofta af regering och ständer gemensamt avändas, än på möjliga förluster vid medlens handbafvande. Der, institution som har till uppgift att icke blott i sista hand kontrollera statsmedels användande för de ändamål som rikets ständer bestämt, utan äfven att fästa dessas uppmärksamhet på oriktiga dispositioner at anslag och på brister i förvaltningen — rikets ständers revisorer — har mer och mer egnat sin verksamhet åt den sednare och vigtigare delen af sin bestämmelse. När man går igenom deras sednaste berättelser finner man många bevis härå. Vi skola anföra åtskilligt ur berättelsen för 1861, som framdrager i ljuset många brister. Detta sker vanligen på ett så lent sätt och i sådan korthet, att vi måste utlägga teserna för att göra dem lättfattligare för dem af våra läsare, som icke äro hemmastadda i mekanismen ef statens verk. I statens stora hushållning, ännu mera än i enskilda personers, är god bokföring en väsentlig sak, och för god bokföring är ett godt system lika väsentligt. Man har länge varit ense om att statsverket icke baft ett tillfredsställande bokföringssystem. Det har icke heller varit lika i alla verk, hvilket satt statsrevisionerna många myror i hufvudet. Vi ha nu icke tillhands några officiella uppgifter, som visa huru lång tid man klagade häröfver, men at omförmälda berättelse visar sig att det år 1855 åtminstone var kommet så långt, att K. M:t befallde upprättande af formulär för de förvaltande verkens samt alla redovisande embetsoch tjenstemäns räkenskaper. Arbetet härmed, som varit uppdraget först åt kammarskrifvaren Nerån och, sedan 1858, åt kamreraren i statskontoret J. Th. Spongberg, hade intill den 8 Augusti 1861 ej hunnit längre än att följande var åstadkommet: Räkenskapsformulärer voro uppgjorda till landsboken, till länens specialredogörelser och till ett sammandrag af landtränteriets utgifter; förslag till hutvudbok för krigskollegium var färdigt, och förslag till räkenskaper för förvaltningen af sjörendena uppgafs vara under utarbetning. (1 parentes må upplysas att sjöförsvarskomiten sedermera föreslagit sådan förändring i sjöförvaltningens verksamhet, att möjligen deraf kan bli föranledt nytt arbete på formulärer för dess räkenskaper.) I anledning af tidsutdrägten, som hotar ait blifva en pendant till svenska akademiens snart sekelgamla ordboksarbete, ha revisorerna gjort följande hemställan till ständerna. Likt andra bäska medikamenter är den gifven i socker: Då en lång tid redan förflutit sedan ifråga varande formulär-arbete påbörjades, men ännu en mängd räkenskaper återstå, för hvilka formulärer böra uppgöras, få revisorerna, utan att vilja ifrågasätta det icke berörda arbete, på sätt detsamma nu är ordnvadt, bedrifves med all skyndsamhet, likväl bemställa att, såvidt möjligt är, mera verksamma åtgärder må vidtagas för formulärarbetets bringande till slut. Längre fram visa revisorerna den förhoppningen till soara och goda följder ar deras vördsamma hemstä . att upptällningen af sundhetskollegii räkenskaper Pbåde förorsakat dem tid ägt och i be-. tydlig mån försvårat re n?, så trösta de sig med att: ?då en särskild tje :steman sedan längre tid tillbaka år s tt med uppgörande af förslag t indradt sätt för de förvaltande ;verkeus räkenskaper, torde man ega förhoppning att snärt nog få se dessa olägenheterr afhulpne.? Statskontoret har mindre godt hopp. Det vet knappt sin lefvande råd för att på re. visorernas önskniogar till möt Med tarkiskt luvn underkastar det sig ödets skickelser. Det säger resigneradi att: Då nämnde arbete är af den beskulfenhet, att svårligen mera än en deruti hemmastadd person bör, efter för sig utstakad plan, dermed taga befattning, samt kamrerar.n Spongberg å erforderligt skrif uräde icke saknar tillgång, kan, för p ande af dessa, betydliga kostnader medförande göromål, statskontoret. under hvars inseendeifrågae vidtaga andant ske kan, afseende derå oatoret mera varande arbete är stäldt, nan åtgärd, än utt, såvidt vaka öfver att Spongberg i med eriorderlig dritt tillväga I en annan fråga är decideradt. Det är sä merändels med dem uf våra embetsverk som räkna sin från förflutna sckler, att de äro myck kraftiga i motstånd mot nya metoder, mycket starka i sin ringaktning och sitt misstroende för yngre inrättningar, isynnerhet för alla sålana som icke äro uppförda på ordinarie stat. Till och med sådana verk som jernvägsverket och telegrafverket ; anses icke af de gamla verken för några . riktiga verk, utan på sin höjd såsom nägra l: ndopterade batarder. Filialbaukerna och I