Tag ert nät och skynda att fånga den säll. synta fogeln!? Två fimmar sednare stod Ole Bull inför en publik, lockad från alla delar af mellersta Italien genom löftet om att få höra en utomordentlig konstnär (de Båriot). Ole Bull spelade den berömda qvartetten för en violin, hvari han med tillbjelp aj trmolos spelade sex motiver på en gång. Han skördade det mest entusiastiska bifall och följdes till sin bostad af ett fackeltåg. Madame Mualibran var först mycket förgrymmad mot den främmande konstnären, men några dagar sednare lät honm dock presentera honom hos sig och bad honom spela för henne. Då han spelat en sturd rodnade hon starkt, och när ban slutat sade hon: lerr Bull, det är helt och hållet ert eget I om jag ej hittills behandlat er enligt den g ni imtager i konstens verld, Eno.man ;m ni borde bära silt hufvud högt och visa sig i dagsljuset, få att vi kunde ana hans ädla börd.? Hon blet från detta ögonblick Ole Bulls mest entusiastiska vän, och detär ett väl bekant foktum; att då han följande året gaf konsert i Neapel, och på madame Malibrans begäran inträdde i hennes loge, uppstod hon och omfamnade honom under publikens nästan ursinniga bifallsrop. Ett bref, som han under denna lyckliga tid skref till hemmet, förtjenar att nämnas här, ty han säger deruti, att under det han arbetade på sin. berömda konsert i A-dur, och dervid mötte några svårigheter, tyckte han sig se sin far framför sig, som med en röst, hvilken snårare kom från ögonen än från munnen, yttrade: ju mera du stude rar; desto. mindre lycklig skall du känna dig, och ju olyekligare du blir, desto itrigare skall du ätervända till dina studier.? Dössa ord innehålla en djup sanning. De antyda det öde, hvartill snillet är dömdt, att aldrig känna sig nöjd med sig sjelf, att aldrig hvila sig i den tanken: -det är fullkomligt, utan ju högre detstiger, ju sam vetsgrannare måste det arbeta, ju djupare måste det känna sin svaghet,