flera stora täflor, at hvilka de bästa kanske äro SUtsigten från Baldersnäs i Dalsland och Den garsla qgvarnen. Marcus Ls son, som är mera ärelysten, har ha 1dre jemn framgång. Hans vattenfall äro de bästa styckena af honom på expositionen Hans brinnande fartyg och stormar på haf. vet äro. ånspråksfalla och misslyckade. Danmark står före Sverge och Norge i marinmålning, men i hvarje annan genre af ländskapsmålning stå dessa, och isynnerhet Norge, långt öfver det. : Tidningen redogör härefter för Tidemands taflor och förklarar denne konstoär för en af exppsitionens förnämsta prydnader, samt tilllägger derpå: CNorderberg är en skieklis elev af Tidemand; hans Nattvardsgång i en svensk landskyrka4 och Tiondeuppbörd i Skånet utmärka sig. båda för känsla och karäkter, hvilken i det förre fallet rörer sig på det allvarliga, i det sednare på det komiska fältet. De stå väl begge, hvardera i si enre, tillbaka för konstverken af Nordenergs öfverman: och lärare, men de äro efterhärmningar och derföre arbeten af andra rangen. Jernbergs Marknad4 är, ehuru något öfverdrifven, både liflig och godlynt; Wahlbergs och Wallanders Björnjagt är både hvad landskapet och figurerna angår, kraftig och djerf. Då vi betrakta den skandinaviska skolan öfverhufvud, måste det erkännas att döss idrag äro bland de bästa, som af nu Iefde utländska konstnärer blifvit insända ill expositionen.. Dessa taflor lemna starka vittnesbörd om besittningen af just de egen aper, som engelsmännen i allmänhet säter största värde på, nemligen ärlighet, cnzelhet, naturtrohet, aktning för verkligheen; stark nationalkänsla och familjkärlek. England har rättighet att vara stölt öfver utse sidana. egenskaper utvecklas af etb yeslägtadt folk, hvilket väl är fattigt, litet sdladt och af nätoren och omständigheterna lömdt till hårda lefnadsvilkor, men är i beittning af en energi, som i fordna tider förde det fill verldens eröfrånde folkslag ch som utgör ett grunddrag i den engelka nationalkarakteren, hvaraf några af de tarkaste och varaktigaste elementerna tillkomma detta folk. Konsten är kanske det ält, der vi minst skulle ha väntat att se ordens egendomliga gåfvors utmärkhet uteckla sig: Men denna exposition visar. att fven i konsten her Skandinavien ett vigatt säga och att det lärt sig säga et.