NEN NE ar Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 10 November. Återkommen till Berlin från en utflyg till Gendversjöns sstränder, skyndar jag at skrifva till er. och skall försöka i korthe sammanfatta beteendet af vår nya reaktion hvilken för ögonblicket förkroppsligas i h von Bismarck-Schönbausens person. Dethar säsom bekant är, ej lyckats regeringen at genom återtagandet af 1863 års budget un danskjuata konflikten till nästa år, såsom mi nistören hoppats. Genom tidningarne kän ner ni alt andra kemmaren den 7 Oktobe med 251 röster mot 36 antog Forckenbeck: resolution, hvarigenom regeringen uppmana: att framlägga 1863 års budget före den 1 Januari samt hvarje utgift, som regeringer kunde komma att göra i strid mot kamma: rens beslut, förklaras vara grundlagsvidrig Herrehusets beslut 11 Oktober, hvarigenon den af andra kammaren nedsatta budgeter för år 1862 förkastas och den ursprunglige budgeten för samma år, sådan regeringer föreslagit den, antages, förklarades enhälhgt af de 237 röstande I 1epresentantkammarens plenum den 13 Oktober vara stridande moi konstitutionen samt af noll och intet värde. Sessionen afslöts samma dag med ett af hi von Bismarck-Schönhausen uppläst tal, hvar han, ehuru stödjande sig på herrehusets beslut den 11 Oktober, öppet blott antog första delen deraf, d. v. s. förkastandet af den utaf andra kammaren antagna budgeten för år 1862, men försigtigtvis iakttog tystnad rörande den andra uppenbarligen grundlagsstridiga delen af herrehusets beslut, d. v. 8. beslutet om den ursprungliga budgetens fastställande. I samma tal tillskansade sig regeringen rättighet att, i saknad af en utaf kamrarna i lugn ordning besluten budget, fortsätta att regera med den förra budgeten samt lofvade bemöda sig om alt undanrödja den konflikt, som uppstått mellan ministeren och representantkammaren. Jag har ansett mig med några få ord böra återkalla i minnet sammanhanget med den konstitutionella könflikten mellan det åter till makten komna junkerpartiet och landets ofantligt stora majoritet, för att visa den nuvarande ställningens vigt och utvecklingen af striden, hvilken ånyo skall bryta ut vid. kamrarnes återöppnande om några veckor. Regeringen styr och förvaltar efter den sista sessionens slat utan budget. Vi befinna oss således de facto utom konstitutionen. Det är en af de största segrar, som det feodala och absolutistiska partiet vunnit sedan år 1848,och om detta tillstånd kunde fortfara, måste man under den nuvarande regeringens tid förtvitlla om våra institutioners upprätthållande och den allmänna fredens återställande. Ministeren är i sjelfva verket illa till mods. Hon låter sina tidningar säga att hon så snart som möjligt skall uttänka ett eätt att tillfredsställa landets rättmätiga anspråk och att bilägga tvisten. Hr von Bismarck skall, om man får tro hans anhängare, ha förutsagt att han innan den 1 Januari skall vara den populäraste minister som Preussen på länge egt. Ett rykte utsprides att konseljpresidenten af koungen utverkat två års tjenstetid för infanteriet, hvilket är den stora tvistefrågan. De officiösa korrespondenterna försäkta att ministåren skall nedsätta budgeten och att hon förbereder lagförslag om armåreformen och andra vigtiga ämnen, hvilka skola göra rättvisa åt de moderat liberala partiernas billiga önskningar. Allt skulle således vara godt och väl: Tyvärr tyckes denna lysande medalj ha sin frånsida, och hvad som försports af det maktegande partiets verkliga afsigter motsvarar ingalunda de optimistiska förespeglingar, som man söker göra trodda. De junkerdeputationer, som berättas ha hos konungen protesterat mot representantkammarens beslut, antyda allting annat än försoningsförslag. Dessa deputationer tillhöra det antal valmän, som i sistlidne Msj månad utsågo 10 eller 11 junkermedlemmar i representantkammaren, men som nu långt ifrån skola erhålla detta antal. Våra absolutister veta mycket väl att denna lumpna minoritet icke har någonting att betyda mot den ofantliga majoritet, som fattade de sista besluten i representant-kammaren. Men det sannskyldiga syftemålet hos dem, som skicka dessa deputationer. till Berlin och-ingifva dem de adresser och tal, de ramföra på högre ort, är tydligt. Man vill vinda konungen genom de svar, han gilver å dessa betyganden af absolut tillgitvenjet, och man hoppas derigenom komma gu;eränen att glömma de äldre förbindelser, an iklädt sig till landet genom att besvärja sonstitutionen. De skenbara eftergifter, som egeringen utlofvar, gå ut på alt gifva op;ositionen orätt i landets ögon. Med föritsättning af deras förkastande af, kammaen, som skall förklara dem illusoriska och niliräckliga, skall man upplösa kammaren ch påbjuda nya val med åberopande af ninistörens medgörlighet och den liberala! ch demokratiska oppositionens förmenta sårdnackenhetceh brist på god vilja. Detta yckes för närvarande vara jun rtiets ch regeringens plan, Om den sistnämnda å allvar önskade ea försoning mellan de notsatta partierna, skulle hon sammankalla amrarna före den 1 Januari, begära en inemnitetsbill af dem för 1862 års budget, vilken hon till en stor del redan utgifvit, amt framlägga för dem 1863 års budget lika med lagförslag rörande armåreorgaisationen, enligt hvilket militärutgifterna jedsättas derigenom alt infanteriets tjenstedd hestämmes till två är Men ministeren