TE kö gg FF AJA DAR IR CC UILe MU ADDIS UIV UD tagit följande beriktigande: ; Med anledning af en uppgift i Tidning för Wenersborgs Stad och Län, n:r 80, deri sjön Wenerns fyrinrättningar och sjömärken klandras, såsom skulle dessa åtminstone medverkat till ångfartyget Filipstads strandning, får jag gifva följande upplysningar: sjön Wenern finnas alla kända grund, som stöta till segelleder, med tydliga sjömärken försedda. Sålunda finnes ej mindre än 558 grund utmärkta med rusk-, slät-, korsoch flaggprickar endast inom vestra fördelningen, och 176 fasta igenkänningsmärken, bestående af båkar, taflor och hvitlimmade kummel. Dessutom finnas 8 fyrar gagnande denna fördelning. Att icke någon felaktighet å dessa anstalter varit orsaken till ångfartyget Filipstads strandning bör blifva en hvar klart, som känner hvarest strandningen skett, nemligen 2300 alnar s. 0. t..o. om riarne å Hinnagrundet. Det ref, på hvilket fartyget strandat, är utmärkt med 30 fots högt båk å land samt yttersta grundet, inom hvilket intet fartyg kan passera, är utmärkt med tvenne flaggprickar, hvilka sjömärken vid strandningstillfället voro i behörig ordning. Väl kan anmärkas att å nämnda grund borde finnas förtöjdt fyrskepp, men många farligare grund i sjön Wenern kunna göra anspråk på sådana pr ex. Megrundet. Dessutom ha sjöfarande midt emot detta grund, å Dalbolandet, Hjortens fyr, hvarest farvattnet är rent nästan inpå land. Också söka sjöfarande att närma sig nämnde fyr och gå på afstånd från Hinna-refvet heldre än tvärtom. Hvad den timadestrandningen med ångfartyget Filipstad vidkommer, står fartyget , mil styrbord cm den å sjökortet utmärkta vanliga kurs. — Från Örebro berättas i Nerikes Allahanda den 25:e: En jernvägsolycka inträffade i tisdags afton å den för trafik ännu icke öppnade stambanan åt Stockholm till inom länet. Lokomotivet Tor, på väg från Kilsmo till Halsbergs station för att hemta byggnadsämnen, stötte, klockan half 7 på aftonen, mot 4 å banan 1 mil öster om Halsberg och på något afstånd från hvarandra stående arbetsvagnar med den påföljd, att 2 af nämnde vagnar krossades, lokomotivet erhöll några mindre skador och stationsingeniören löjtnant Unge, som stod på lokomotivet, fick sitt ena ben bräckt nedanför knäet af en lö ryckt, med fart framslungad planka. Af de öfriga 7 personer, som medföljde dels på lokomotivet, dels på efterfölande vagnar, blef lyckligtvis ingen skadad. öjtnant Unges benbrott antages blifva utan värre påföljd, och lokomotivet, som qvarstod på spåret och med egen kraft kunde gå in till Örebro för att iståndsättas, är redan i det närmaste återstäldt. — Olyckan lär hafva orsakats af sammanträffande vidriga omständigheter: för tillfället kunde det icke telegraferas, och de 4 för grusforsling afsedda arbetsvagnar nestodo ien kurfva, der lokomotivet dessutom hade att genom. en mg gå utför en sluttning, och stoppningen således blef svårare. Lokomotivet hade på den mörka aftonen sina lyktor behörigen tända och försedda med skärmar att kasta ljuset framåt. met — I Lunds Weckoblad skrifves den 23:e: F. d. docenten vid härvarande universitet, magister H. P. Olander har nyligen aflidit i en ålder af nära 69 år. Filosofie magister vid 21 års ålder 1814, föreslogs han i ampla ordalag af dåvarande professorn i latiniteten J. Lundblad till docens i romerska vältaligheten och litteraturen, hvartill han också utnämndes 1817. Hans första uppträdande på den akademiska banan lofvade i honom en lärare af framstående talang. Men en i de första åren af 1820-talet iråkad sinnessjukdom bröt hans kraft och han nödgades lemna akademien, der hans namn dock ännu länge stod qvari den årligen utkommande akad. katalogen. Sysselsättande sig med barnundervisning, framlefde han sina sista år i mycken torftighet. Till konstmuseum å akad. föreningen har generalbefälhafvaren grefve von Essen, som redan en gång förut ed gåfvor ihågkommit detsamma, i dessa dagar förärat tvenne taflor, af hvilka den ena har till ämne Mercurius och Argus och är målad af Carle Vanloo; den andra, föreställande en drucken Silenus sittande på en åsna och understödd af en satyr, är af italiensk mä stare, troligen tillhörande venetianska skolan. Samling af Sverges Gamla Lagar har af sin rastlöst arbetande utgifvare professor Schlyteri dessa dagar blifvit ökad med ett nytt band, det 10:de, innehållande Magnus Erikssons Landslag, en qvartvolym om något öfver. 70 arks storlek. Detsamma är dediceradt till H. M. konungen. Förevarande lag har icke förut varit tryckt, men Ragvald Ingemundsson, som var archidiaconus i Upsala och lefde i slutet af 1400-talet, gjorde af densamma en dålig latinsk öfversättning, som Messenius utgaf 1614. Den lärde utgifvaren redogör i sitt företal såsom vanligt för de vid redaktionen begagnade handskrifterna, hvilkaför denna lag utgjort 91 säskilda condices, och anför de grunder som bestämt honom att icke, såsom förut varit ämnadt, äfven ånyo trycka Ragvald Ingemundssons öfversättning. Bland annat yttrar utgifvaren slutligen: Dä, utöfver hvad ja vågat hoppas, det har blifvit mig möjligt att omma fullbordan af det åt mig anförtrodda verk så nära, att icke allenast Sverges äldsta laar, utan äfven dess första allmänna lagbok, unnit af mig utgifvas, kan jag, vid tanken derj att de krafter som ännu kunna blifva mig runnade, sannolikt icke förslå till utförande af hvad som ännu återstår, eller utgifvandet af den nyare Stadslagen och K. Chrisioffers Landslag, trösta id dermed, att det vigtigaste och angelägnaste dock är, gjordt. Alla vänner af fäderneslandets litteratur skola dock önska och OP att utgifvarens ovanliga arbetsförmåga icke blott må räcka till att lägga sista handen vid det af honom så utmärkt förtjenstfullt utförda stora nationalverket, utan äfven att åstadkomma den af honom antydda PSA hjelpredan af en ordbok öfver hela det gamla ABspråket, utarbetad med ledning af de särskilda lagarnes glossarier, ett eneral-lexikon för hvars affattande aldrig i den ärda verlden någon torde finnas mera lämplig ån professor Schlyter. ade Dagstorps ombyggda kyrka invigdes sistlidne söndag af biskopen. Dervid inträffade att just som biskopen slutat att tala från altaret, påkom honom, i följd af trängseln och den starka värmen en svimning, som hindrade honom från aktens fullföljande medelst välsignelsens läsande, hvilket at en af de assisterande presterna måste förrättas. Sedan biskopen utkommit isakristian och ÄN sig med ett glas vatten var han åter fullkomligt kry och har ickesedermera känt någon olägenhet af detta illamående. — Från Malmö skrifves i Malmö Allehanda den 22 dennes: I går utfördes till Danmark 130 st. får. Den utförsel af kreatur, som nu under någon tid egt rum, är ännu ringa och motsvarar ingalunda värdet af allt det fläsk, smör och flott m. m., som nästan dagligen ankommer med ångbåtarne från Köpenhamn. Fläsket och smöret äro vanöd äkta, varit. BR Ret Oe AR TER ÄRE