RR EA rr AR enn nt nn nt tjeusten och arresterad. Ändamålet med förföljelserna, som ej var annat än att göra honom oskadlig, vanns emellertid icke, emedan U. höll i sig, och slutet blef att, efter årslånga processer, begge de anklagade fälldes till brottet?. Nu skulle man väl tro att de ej vidare blefvo itjensten använde — —; om läsaren tror detta, bedrager han sig, ty Stadenberg och Kahl tjenstgöra ännu i dag. Hvad här ur smädeskriften citerats utgör ytterligare bevis, huru ett fiendtligt sinnelag kan förleda till osanningar och förvrängningar. Ulmstedt, hvilken såsom kustsergeant anställdes i Kalmar tullkammaredistrikt år 1952, erhöll i lika egenskap transport år 1554 till Carlskrona tullkammaredistrikt och 1855 till Gotland, afhöll sig länge från emottagande af denna sistnämnda befattning och blef, när han slutligen företedde läkarebetyg om oförmögenhet till tjenstgöring, af generaltullstyrelsen den 14 Maj 1856 entledigad ur tuilverket genom flyttning å pensionsstat med 7, af lönen i pension. Allt detta vederfors honom, innan nuvarande generaltulldirektör tillträdde embetet, och är således att tillskrifva den föregående styrelsen, hvilken smädeskriftens utgifvare uppenbarligen icke velat komma åt. På nuvarande styrelses räkning kan endast upptagas att han af hemliga utgiftsfonden undfått 100 rdr för att kunna inställa sig i Carlskrona för åtlydnad af rådhusrättens kallelse, att han, sedan dom fallit, på begäran förordnades mot full aflöning till bestridande af en kustsergeantstjenst i Carlskrona distrikt. att han för resan härifrån dit förskottsvis erhöllrespenningar, hvarefter han likväl, utan att begifva sig till tjensteorten, efter någon tid afsade sig förordnandet, och slutligen att han efter ansökning blifvit utnämnd till kustsergeant i Westerviks distrikt med högre lön än han för enahanda befattning innehade, innan han år 1856 afskedades. Det är svårt att säga, hvilken af dessa åtgärder må kunna hänföras till förföljelset. Attutnämningen till den nu erhållna sysslan skett efter K. M:ts befallning, såsom i smädeskriften säges, strider mot sanna förhållandet. Så är det ock en uppenbar osanning att U. genom åtgärder från tullverkets chefer? blef arresterad. Det var efter domstolens föranledande, som exekutor vid ett tillfälle tog honom i förvar för att omsider förmå honom att till käromålets närmare utveckling komma tillstädes inför rätten, hvilket han, oaktadt kallelser, länge undandragit sig. Osannt är likaledes, att begge de anklagade fälldes till brottet. Från den af U. angifna brottslighet (konnivens med smugglare) blefvo de alldeles frikände, hvadan ock angifvaren dömdes till ansvar. Detvar vårdslöshet i packhusförvaltningen, jemte smädligt skrifsätt mot distriktehefen, som ådrog Stadenberg ersättningsansvar och suspension; blott för skrifsättet blef Kahl, jemte ersättningsansvar, dömd till suspension på kortare tid. Genom Kongl. Maj:ts beslut, grundadt på generaltullstyrelsens förslag, är emellertid Stadenberg redan för 3 år sedan flyttad till tullförvaltareplatsen i Hernösand. Hvad nu vidare beträffar Olsen, eller den fjerde af de framhållne beslagsmännen, är äfvenså svårt att begripa i hvad afseende han blifvit af tullverkets styrelse förföljd. Allt hvad mellan styrelsen och honom förekommit under nuvarande generaltulldirektörs chefskap är att O., som år 1854 blifvit förordnad till kustsergeant under Helsingborgs tullkammare, år 1859 efter egen begärran i lika egenskap flyttats till Oscarshamns distrikt. il Å sid. 43—48 i broschyren förekommer klander derå, att f, d. tullförvaltaren i Sölvesborg friherre Akerhjelm, emot hvilken distriktchefen uti skrifvelse den 6 Juni 1859 efter skedd tullkammareinspektion framstält anmärkningar, blifvit af generaltullstyrelsen alltför mildt behandlad och slutligen till och med befordrad till en tjenst, som lär inbringa dess innehafvare omkring 7000 rdr årligen. 4 Till en början må härvid upplysas, att den af braschyrförfattaren åberopade i 1831 års tjentgöringsreglemente förlorat sin strängare tillämplighet i följd af Kongl. Maj:ts sedermera gifna särskilda föreskrifter. Dernäst får erinras, att ?kassabalanst4 eller uppbördstillgrepp här icke var för handen, så att balansförfattningarne kunde tilllämpas; ej heller kunde tullkammaren tillvitas brist i månadsredovisningen, Räkenskanperna för året äro ock både i kammar