) ken kattun m. m., hvilken anhållning doc I af domstolen, med godsets fridömand ) ogillats; 12) från handlanden Littke, till 223 rdr 2 I sk. bko värderade heloch halfsidenty m. m., deraf varor till värde af 175 rc I 23 sk. dömdes förbrutna; 3) från handlanden Sörman, till 426 rår 2 ) sk. värderade väfnader m. m., deraf fö ) ett värde af 270 rdr förklarades förbrutne 4) från handelsbetjenten Grape i Sala, ti I 248 rdr 1 sk. värderade varor, som föl brutna förklarats; År 1853. 1) från handlanden Nilsson, till 675 rdr 1 sk. värderade varor, deraf endast en de förklarats förbruten, jemte det domstole dömde M. för tjenstefel att böta en må nads lön; 2) från handlanden Pohl, till 385 rdr 3 sh värderade varor, deraf för ett värde 289 rdr 3 sk. dömdes förbrutna; År 1854. 11) från handlanden Salomonsson, varor ti värde af 436 rdr 8 sk., som förbrutna föl klarades ; 2) från handlanderna Zanoni och Le Maitre till 149 rår 2 sk. värderade väfnader, m m., deraf för ett värde af 85 rdr 29 sk dömdes förverkade; År 1855. Från handlanden Sjögren, några stufva kläde, deraf för ett värde af 51 rår 15 sk dömdes förbrutna;, Ar 1856. 1) från jungfru Lagerström, åtskilliga till rdr 24 sk. 3 r. värderade bomullsduka! som dömdes förbrutna ; 12) från handlanden Alskogius, till 511 rd 41 sk. värderadt gods, deraf till värde a 235 rdr 7 sk. 2 r. förbrutet dömdes; 3) från vice konsuln Grape i Gefle, väfna der, som, uppskattade till 288 rdr 22 sk. dömdes förbrutna; uppgående så!edes de i beslag tagna va rorna, till den del de blifvit af domstol fö1 brutna dömda, i sammanräknadt värde ti något öfver 2100 rdr bko. i Äfven efter år 1856 har M. innehaft ge neraltullstyrelsens, enligt hans begäran, ulf färdade tillfälliga förordnanden å tillsyn mo tullförfattningsöfverträdelser i vissa orter a riket, utan att derunder veterligen någo: varuanhållning af honom blifvit verkställd Detta allt är M:s meriter såsom tulltjen .steman; generaltullstyrelsens synd är att, sammanhang med K. M:ts vid statsreglerin gen för 1857 lemnade bifall till förslaget at lindraga halfva antalet af inspektorerna vit Stockholms rörliga bevakning, hafva bered M:s uppförande på indragningsstat med bi behållande, efter 5 års tjenstgöring, af hel sin ordinarie lön. Emot denna åtgärd anmärkes nu i brocchy ren (sid. 30), att, hvad de tre kvmratern: angår, som vid samma tillfälle fördes pi indragningsstat, deras tbevakningsstatione indrogos, men att den vid Norr tull, son innehades af Malmros, bibehölls besatt Härvid torde blott behöfva erinras, hvaq Iredan förut blifvit anfördt, att ingen del a bevakningskedjan omkring Stockholm genom 1857 års beslut lemnats öppen, och att be mälde tjenstemän i allmänhet hade fullmakt icke på att vara inspektorer å någon vis: station, utan på anställning vid rörliga be vakningenX, ehuru bostäderna vid infarts tullarna upplätos åt dem genom särskild provisorisk anordning, hvilken när som hels kunde förändras. Inspektor M. bar, efter sin förflyttning tll indragningsstaten, på mer än ett sätt sök göra sina anspråk på vidare befordran gäl lande. Att sådan befordran uteblifvit har haft sina giltiga skäl, som icke torde be höfva närmare utvecklas. Beträffande Ulmstedt yttras i broschyrer (sid. 31): Någonting, som här ej bör sak na plats, är frågan4 (till hvars utredande likväl eedermera ej något förekommer) on hvad del generaltulldirektören hade deri at kustsergeanten Ulmstedt, sedan han gjort be: slag å varor till belopp af omkring 12,000 rdr, så trakasserades afsina förmän, att han, som under en lång rättegång fick lida alle tänkbara förföljelser och skildes från tjen: sten, slutligen efter flera års lidande fick er föga afundsvärd befattning4. Längre fram i broschyren (sid. 48, 49) förekommer om Ulmstedt vidare: Denna person har spela en ej obetydlig rol inom verket och är den, som mest af alla satt vederbörande i förlänanhat Han annaf tuälltärvaltaran Stadan.