a AT rar MM At AR mm oc AR -I styrelse bordt blifva förskonad från förebrå-lelsen att hafva förföljt honom. Det är klart -Jalt hans ofvannämnda befordran uteblifvit, z!om generaltullstyrelsen haft sig hans förtvifsllade skuldsättning bekant; men i alla händelser kan styrelsen med godt samvete tillbakavisa beskyllningen att hafva vållat hans ekonomiska obestånd. Den omförmälda uppsatsen af Schissler innehåller äfven, att han hos tullstyrelsen anmält huru tullinspektoren å Dalarö baron i Liljencrantzhade kassabalansert etc., och att Schässler blifvit lemnad till pris åt Liljent crantska förföljelserna. I broschyren äro -!ock derefter (sid. 32—43) intagna Schiss-lers officiella skrifvelser af Oktober och No1 vember 1857, jemte broschyrförfattarens mot tullverkets styrelse riktade klandrande be.traktelser i anledning deraf. Generaltull-styrelsens i de speciella ämnena fattade -I beslut och meddelade svar, hvilka kunnat L något i saken upplysa, har man deremot f icke aktat nödigt att införa. En hvar emel-!lertid, som vill taga närmare kännedom af ; handlingarne, sådana de befinnas i styrelsens och dess kammarkontors arkiver, skall finna att, om ock någon gång formella briIster i Dalarö tullkammares räkenskaper och tillgöranden kunde vara att anmärka, hvilket äfven ådragit tullkammarlöreståndaren tillrättavisning, laga anledning likväl icke var för handen att mot honom tillämpa balansförfattningarne. Att någon uppbörds I brist icke var att befara, torde jemväl kunna Janses bekräftadt derigenom att, då friherre , Liljencrantz i Maj månad detta år med döIden afgick, sterbhuset kunnat göra hvar man rätt. Tullverkets räkenskaper för år 1857 hafva för öfrigt redan undergått granskning såväl i kammarrätten som af statsrevisorer, utan att de i anförda hänseenden föranledt nägon anmärkning. Hvad den i broschyren intagna brefvexling mellan Dalarö tullkammare och generaltullstyrelsens kansli innehåller har icke blifIl vit hos styrelsen anmäldt och erfordrade Jalltså destomindre någon styrelsens handläggning, som de omhandlade utestående medlen utan vidare dröjsmål inbetaltes. Den beskyllning om förföljelser af friherre Liljencrantz, som nu, nära 4 månader efter hans död, framträdt genom trycket, har sin särskilda märkvärdighet derige-! nom att Liljenerantz, såsom allmänt i orten jär bekant, med egna uppoffringar tid efter (annan kommit Schässlerska familjen till hjelp. i dess ekonomiska betryck. Redan den 26 Juli 1858 aflät kontrollör Schässler till generaltulldirektören ett bref, som till Schiisslers heder ännu är i behåll, innehållande bland annat: Tullinspektoren friherre Liljenerantz mig under sednaste tid visade vänliga bemötande — — — föranlåter mig hos herr statsrådet bönfalla om att de enskilda anföranden, som Jag inför herr statsrådet mot honom nedlagt, måtte 1å anses såsom ej! Iskedda, samt att herr statsrådet med vanlig I mildhet bedömer hvad jag i detta fall gjort. Angående Malmros yttras försigtigtvisi den tryckta skrilten icke mycket, ehuru hans missnöje, efter alla tecken, utgör grundtan!ken deri, — egentliga källan till de ofta föIrekommande utgjutelserna om den nuvarande: I tullstyrelsens sträfvanden att tillintetgöra ver:kan af författningarna, medelst nitiske beslagares tillbakasättande och trakas-erande. Hvad anspråk har Malmros, och hvad har tullverkets styrelse att i afseende på honom förebrå sig? M. antogs den 11 Februari 1833 till kustuppsyningsman i Helsingborgs distrikt. Redan den 16 Mars afgafs till distriktchefen rapport att M. försåtligen tillfogat en sof-! vande kamrat våld medelst slag i hufvudet, och med insändande af förhörsprotokoll derom tillstyrkte distriktehefen hans entledigande ur tullverkets tjenst, — hvilket geneDen 30 Apr d. 11 April samma år biföll. OM OP P Av ot Den 30 April 1836 blef M., på chefens i sydöst:a distriktet förslag, antagen till kust-! vakt i Carlshamns tullkammardistrikt. Näst-. följande år den 12 Juni insände distriktchefen ett förbörsprotokoll, enligt hvilket M.! jemte en annan, vid tillfälle af verkstäldt be-: slag från handlanden Åberg m. fl., af honom emottagit en förbindelse å 100 rdr bko och derför utfäst sig att låta honom såsom godsegare komma undan samt förblifva okänd, hvarjemte de för åtskillige personer upptäckt beslagsangifvaren. M. blef då, enligt tillika insänd ansökning, ånyo från tullverket entledigad. ITA ata Adam ara undar frörra monoral I,